Glöm Kim Ekdahl Du Rietz i EM
Publicerad 2015-10-07
Bara ett OS kan locka tillbaka storstjärnan till Blågult
Förbundskaptenerna lirkar inför EM.
Men Kim Ekdahl Du Rietzs nej till Blågult står fast.
– Jag är väldigt, väldigt nöjd med mitt beslut, säger Bundesligaproffset till Sportbladet i en stor intervju.
Det enda som skulle kunna få storstjärnan att göra comeback är ett OS.
I början av nästa vecka tar handbollens förbundskaptener ut säsongens första landslagstrupp – till en vänskapsmatch mot Ryssland den 5 november. Detta är också den enda truppen innan laget till EM i januari presenteras, ett EM där en framskjuten placering är sista chansen för Sverige att nå OS i Rio.
Nästa vecka har det gått exakt ett år sedan Kim Ekdahl Du Reitz lämnade chockbeskedet att han slutar i landslaget.
26-åringen meddelade då att han tappat motivationen då han inte kunde prestera som han ville på grund av sina långvariga knäproblem.
Nu leker handbollslivet för lundapågen nere i Bundesliga. Hans Rhein-Neckar Löwen toppar tabellen som obesegrade, man har slagit Barcelona i Champions League och Kim är mer eller mindre kvitt knäproblemen.
– Fysiskt känner jag mig bättre än någonsin, säger han när Sportbladet talar med honom på väg till ännu en träning.
Förbundskaptenerna har aldrig gett upp hoppet om att Ekdahl Du Rietz ska ändra sig.
– Vi lirkar, sa Ola Lindgren till Sportbladet i förra veckan.
Men det har man inget för, säger nu Kim.
– Jag är väldigt, väldigt nöjd med mitt beslut.
Du är inte aktuell till den här landskampen?
– Nej.
Inte EM heller?
– Nej.
Det var raka besked.
– Ja, verkligen.
Till skillnad från Kim Andersson som återigen gläntar på dörren för comeback i landslaget.
– Jag blev lite sugen när Kim kom tillbaka till VM. Men nu känns det bra att jag satt ihop min handbollskarriär som jag vill ha den.
OS lockar
Har du fått mycket ”skit” för att du inte ställer upp i landslaget?
– Nej, verkligen inte och det överraskar mig. Jag trodde att man skulle få stå ut med en del men det har nästan bara varit positiva röster.
Om det hade spelats färre mästerskap, tror du att fler hade spelat längre i sina landslag, inklusive du själv?
– Ja, då hade det nog varit aktuellt. Det har gått inflation i mästerskap. Jag vet inte hur speciellt det är med ett handbollsmästerskap, det är väl OS då.
OS, ja. Om Sverige tar sig till OS och vill ha med dig, vad säger du då?
– Det har jag tänkt på många gånger. Det som var svårast att hoppa av var just tanken på att missa ett eventuellt OS. För OS i London var mer än en trevlig upplevelse.
– Komma tillbaka till ett OS och verkligen gå hela vägen... göra en sista satsning...
– Jag tror inte det, men visst det är något som fortfarande finns i tankarna.
Det lockar?
– Ja, lite grann får man säga ändå.
Då får du väl ställa upp i EM så ni tar er till OS?
– (Skratt) Nej, OS lockar men det finns annat som lockar också.
På onsdagskvällen ställs man mot regerande mästarna Kiel, som svajar på ett sätt man inte sett på många, många år.
– Sex poängs försprång efter den matchen hade varit riktigt bra.
Rhein-Neckar Löwen, som aldrig vunnit ligan, har slutat tvåa två år i rad och på topp-fem de åtta senaste säsongerna.
– Mina tidigare år här har det känts som att man spelar på och slåss där uppe men i slutändan vinner ändå Kiel. Den känslan är borta hos alla. Nu känner vi snarare att spelar vi den handboll vi kan spela så är det vi som vinner. Bara genom att ha kommit dit är mycket vunnet.
Hyllar tränaren
Ekdahl Du Rietz gör sin fjärde säsong i den sydtyska klubben och förlängde sitt kontrakt till 2018 strax före sommaren.
– Jag trivs fantastiskt bra. När jag var på semester i somras längtade jag snarare hem till Heidelberg än till Lund.
– Det börjar bli för tryggt här, haha. Jag har ju lite äventyrslusta i mig och ofta ett behov av att hitta något nytt. Men jag trivs superbra med allting.
Han hyllar danske tränaren Nikolaj Jacobsen, som kom inför förra säsongen.
– Han gör livet lättare för oss och allting mycket roligare.
Den förre tränaren, islänningen Gudmundur Gudmundsson, förde en betydigt tuffare regim.
– ”Gummi” var en mycket bra tränare men vi tränade så mycket vi bara kunde träna. Han tryckte in så många träningar det bara gick.
– Nikolaj visar mer hänsyn och är mer socialt inriktad. Han ger oss mycket eget ansvar och alla här tar det också. Det är kul att komma till träningarna. Han är där och skrattar och är glad. Han har hårda krav också och skriker och står i men man vet att man alltid är vänner, så att säga.
Gör det er bättre på plan också?
– Ja, när alla är sugna och på bra humör så spelar man bättre också. Det är en aspekt som inte ska underskattas.
Att knäet blivit bättre kopplar han också till Jakobsen.
– Nikolaj är mycket bättre där också. Har man en skavank så är dialogen mycket bättre, då kan man stå över en träning. Så funkade det inte riktigt tidigare. Då körde man ända in i väggen. Nikolaj har hellre friska spelare som kan spela handboll än att han kör slut på oss. Det är ganska logiskt.
Pluggar psykologi
Precis som i Lund har Ekdahl Du Rietz ett liv utanför handbollen som han värdesätter högt.
– Det är precis som hemma. Jag har mycket annat vid sidan av med vänner och plugg.
Han läser psykologi på heltid.
– Jag är klar med första året om en vecka.
Vad ska det leda till?
– Vet inte. Jag tycker det är jävligt intressant. En examen i psykologi ska det i alla fall bli.
På tal om din ”äventyrslusta” – drömmar du om att prova på något annat i din handbollskarriär?
– Jag hade väldigt gärna spelat i Frankrike igen någon gång.
PSG gör en hyfsad satsning?
– Ja, det hade varit trevligt.
– Sen är det klart att bo i Barcelona, lära sig spanska och spela där hade också varit trevligt. Men till och med för mig låter den ligan halvtrist, springa runt där och vinna varje match med 15 mål. Men jag är öppen för nästan allt, om inte annat som äventyr.
Kommer du spela i elitserien igen?
– Det har jag aldrig trott att jag skulle göra. Men ibland tänker jag att jag ska komma tillbaka till Lund och spela ett år i Lugi... man ska aldrig säga aldrig.
Det är större chans att du spelar i elitserien än i landslaget igen?
– Haha! Jag tror faktiskt det är större chans att jag spelar i landslaget igen.