Drömmen om en svensk hämnd i England lever

LONDON. Än lever drömmen om Svennis Hämnd.

Efter 2–2 mot Manchester City väntar omspel, och därefter – kanske – möte med en annan klubb som svikit honom: Notts County.

Det är ju synd att inte England, Mexiko och Elfenbenskusten får spela i FA-cupen också.

Fast Elfenbenskusten ska vi nog inte dra in i hämndsnacket. Det äventyret var mer en parentes i Sven-Göran Erikssons karriär, och utan den korta kärlekshistorien hade Leicester City aldrig fått kryss mot världens rikaste klubb i går.

Det var ju i samband med VM i somras som Svennis fick ögonen på Souleymane ”Sol” Bamba, 25. En mittback byggd som en tiokampare, med ett rätt struligt förflutet, född i Frankrike av ivorianska föräldrar. Svennis tog ut Bamba i första träningsmatchen inför VM – och fick se Bamba göra 1–0 mot Paraguay.

Bamba gick aldrig in i startelvan i VM, men Svennis hade inte glömt. Och när det uppenbarade sig ett läge att köpa ivorianen från skotska Hibernian inför januarifönstret slog han till direkt. Det sades i går kväll att övergångssumman var så löjligt låg som 250 000 pund.

Det kan ha varit ett av årets klipp i brittisk fotboll. Hade scoutingchefen Tord Grip legat bakom detta drag hade jag upphöjt honom från dragspelande trädgårdstomte till geni. Men det verkar ha varit Svennis, och ingen annan, som såg potentialen hos Sol Bamba.

Bamba skapade mer än hela City

Det hade bara gått 50 sekunder på Walker Stadium när Bamba skarvade in 1–0 till Leicester efter en hörna. Efter det var varenda fast situation, varje hög boll in i Man Citys straffområde, en livsfarlig måchans för Leicester. Sol Bamba skapade ensam fler lägen än hela Man City tillsammans. Han var ostoppbar i luften, omöjlig att markera, en fullständig dominant på planen – och dessutom en levande vägg i The Foxes försvar.

Och detta var alltså Sol Bambas debut i England. Han gjorde mål när han rörde bollen för första gången – och han var så gigantiskt bra att man måste fundera över hur klubbarna spenderar sina pengar egentligen. Jag menar...här har Man City värvat stjärnor för hundratals miljoner och ställer ändå upp med en oduglig Jo i startelvan i match efter match. Och så betalar Leicester 250 000 för Bamba La Bomba...

Hade matchsekretariatet på den fullsatta arenan haft lite touch hade de spelat ”La Bamba” av Ritchie Valens när lagen gick av efter 2–2. Omspel på Eastlands om tio dar att se fram emot nu för ett positivt Leicester som älskar sin Svennis.

– Det är inte ofta man ser en sån där debut...Bamba var fantastisk. Överhuvud taget gjorde vi en bra match, vi spelade ju jämnt med ett av Englands bästa lag, sa Svennis efteråt.

– Vi borde till och med ha vunnit, vår andra halvlek var bättre, tyckte Sol Bamba själv.

Tufft schema för City

Manchester City?

Sorgligt. Slött. Svennis ”broder”, Roberto Mancini, trodde han hade råd att ställa över spelare som Yaya Touré, Gareth Barry, Vincent Kompany och Nigel De Jong från start – och experimentera med uppställningen – men det hade han inte. Allt blev förvirrat.

I ledning med 2–1 i andra halvlek slutade Man City spela, blev nonchalant och såg Patrick Vieira stapla omkring som en drucken föredetting på mitten. För att inte tala om den sorglige Jo. Man kan ju se varför de ljusblå var så angelägna om att signa Edin Dzeko (som satt på läktaren).

Det är väl troligt att Mancini sätter sin läromästare Svennis på plats i returen, men det blir en match som suger energi mitt i ett redan ansträngt program.

Och apropå ansträngt...hur mår Liverpool i dag efter ännu ett bakslag, 0–1 mot Man United på Old Trafford?

Inte alltför illa ändå, tror jag. Kenny Daglish klarade sin comeback med hedern i behåll. Det var förstås tidernas mardröm att öppna med en straff i a-slet efter 31 sekunder, till yttermera visso en filmning av världens ende vandrande pinne med bollsinne, Dimitar Berbatov. Och inte blev det ju bättre av Steven Gerrards röda kort efter en dryg halvtimme.

Men det fanns positiva tecken där. Liverpool uppträdde kompaktare på mitten, det fanns hjärta med i bilden, och nu fattas det bara att man hittar en anfallare också. Torres kan gå och gömma sig. Det är tydligt att han skiter i det här och vill flytta.

Man Uniteds veteran Ryan Giggs, född med en five o´clock shadow, må aldrig hitta en rakhyvel som biter, men hans vänsterfot är knivskarp och straffen som han satte räckte för avancemang. Southampton väntar i omgång fyra. Sir Alex har sånt flyt nu så det finns inte.

Förutom Chelseas 7–0 på Ipswich var det bara två andra saker som förvånade mig i går:

Celtics tränare Neil Lennon la, rakt in i tv-kamerorna, in en präktig, svensk pris snus under överläppen. Det måste vara Johan Mjällby som ligger bakom det förfallet.

I pausen under Leicester-Man City presenterades den gamle häradsbetäckaren/smörsångaren Engelbert Humperdinck på planen. Jaså, han lever än. Med tanke på transferfönstret var det kanske på begäran.

”Please, Release Me”, någon?

Följ ämnen i artikeln