Så kördes boxningen över av MMA
Den ultimata förnedringen
Uppdaterad 2017-12-07 | Publicerad 2017-05-26
MMA-stjärnan ”The Mauler” går på söndag ytterligare en match inför ett fullsatt Globen.
För en månad sedan lockade den svenska boxningseliten blott 2 000 åskådare i Sundsvall.
Efter att ha varit ensam herre på kampsportstronen i över 100 år har boxningen fått rejäl konkurrens från uppstickaren MMA.
– Förut hade boxningen ensamrätt på tuffa killar och tjejer. Så är det inte längre, säger ex-boxaren Paolo Roberto till Aftonbladet.
AIF Boxnings lokal, tisdag den 16 maj. Klockan är strax efter 18 och klubbens matchboxare har precis avslutat ett träningspass. Några går in i omklädningsrummet, en ung rakad kille svabbar upp lite blodstänk från det gröna golvet.
I ringen tränar två andra magmusklerna genom att upprepande gånger slå varandra i mellangärdet. Alla som någonsin varit i en boxningsklubb med lite för dålig ventilation vet hur det luktar i lokalen.
Simon Cross, 27 år, född i Bournemouth i England men nu nybliven landslagsman för Sverige, slår på en av säckarna. Han har 23 matcher i ryggen och om det går bra på SM i sommar siktar han på att bli proffs i höst.
”Vill stå och slåss”
– Man brukar säga att boxning är ”The sweet science”. Det stämmer. Det är en konst. Jag har testat thaiboxning och funderat på MMA, men jag gillar att stå upp och slå, säger Simon, som bott i Sverige sedan 2008.
Erik Skoglund, Anthony Yigit, Adrian Granat, Otto Wallin, Klara Svensson och Mikaela Laurén. Och så klart: Badou Jack. Svensk boxning verkar vid en första anblick må bättre än på länge.
Men hur bra mår boxningssporten egentligen?
Efter att i alla fall delvis vunnit kampen mot förbudsförespråkarna har man det senaste decenniet stött på en till synes hårdare motståndare: MMA.
– Vi ligger helt klart efter. MMA-folket kan fylla Hovet med platser för 500 kronor styck. Det kan vara vår totala intäkt vara för en gala, suckar Åke Andersson, ordförande i Hammarby Boxning.
Boxningens moderna form har anor från 1800-talet, men det finns tecken på att sporten varit en OS-gren redan 700 år före kristi födelse. Länge var “the sweet science” förstavalet för de med fäbless för fajting.
Men inte längre.
– Vi har svårt att behålla atletiska ungdomar. Vi måste konkurrera med fler sporter, säger Paul Nilssen, tränare för Stockholms AIF:s matchboxare och programledare för boxningspodden Ringhörnan.
Kastat in handduken
Allt talar för att Floyd Mayweather, en av världens mest framgångsrika boxare genom tiderna, ska möta den irländske MMA-stjärnan Conor McGregor senare
i år. Superfajten väntas locka storpublik – men mötet har väckt enorma reaktioner inom boxningsvärlden. Och det är inte positiva reaktioner vi talar om.
Supermatchen ses som den ultimata förnedringen, ett sista tecken på att boxningen kastat in handduken. Boxningen försöker låna MMA:s stjärnglans, heter det.
– Matchen är ett nytt lågvattenmärke för boxningen, dundrade legendaren Oscar de la Hoya.
Hammarbys Åke Andersson håller med.
– Det låter som ett jävla spektakel, säger han.
MMA:s popularitet har många anledningar. Moderna galor, färgstarka fajters och spektakulära matcher lockar miljoner ppv-tittare och tiotusentals besökare till arenorna. MMA har blivit en av världens snabbast växande sporter, både i antalet besökare och utövare.
Visst tjänar de största boxarna betydligt mer pengar än MMA-fighters och de stora boxningsmatcherna utklassar MMA:ns dito i antal åskådare. Men bortsett från de riktigt stora matcherna är MMA-fajterna i regel större – och dess stjärnor som Conor McGregor och Ronda Rousey är 27 respektive 29 år. Boxningens främsta namn, Floyd Mayweather, är 39 år, och egentligen pensionerad.
Superkommersiell sport
MMA knockar dessutom boxningen i Google Trends (om du tvivlar på vad det betyder: de fåtalet experter som spådde att Donald Trump skulle vinna det amerikanska valet hänvisade till just Google-sökningar).
“Om boxning är 1900-tal så representerar MMA en mångkulturell globalisering och är ett självklart uttryck för alla millennials tendens att göra en hybrid, en mixad “clusterfuck”, av precis allting. Modernitet år 2017 ser ut och känns som MMA och Mayweather vs McGregor är beviset”, skriver Vices fajtingsajt.
Ett annat karaktärsdrag för ovan nämnda millenials är otåligheten. En proffsboxare har ofta dussintals, om inte hundratals amatörmatcher i ryggen och måste gå en mängd proffsmatcher för att nå framgång.
– Du kan gå tre matcher i MMA och alla vet vem du är, du får vara med på tv. Jag har kompisar som gått 200 boxningsmatcher och ingen vet vem de är, säger Simon Cross.
Paul Nilssen fyller i:
– I Sverige är det inte så smart att välja boxning för du kommer aldrig bli rik på det. Inom MMA är det lättare att tjäna pengar snabbt, säger Paul Nilssen.
MMA är en ung och superkommersiell sport utan många av de regler som omfattar boxningen.
– Efter ett tag fattade man att boxning var så pass farligt att man inte kunde gå hur många matcher som helst. Om en världsmästare enbart kan gå två matcher om året är det svårt att hålla intresset uppe. Därför startade man flera bälten inom boxningen. Inom MMA har man inget fack, inga regler, de kan gå hur många matcher som helst, säger Paul Nilssen.
Att MMA i boxningkretsar ses som ett jippo är tydligt. Erik Skoglund skapade rubriker år 2014 när han sa att “MMA inte är en sport”.
Badou Jack var inne på samma spår.
– Jag är inget fan. Jag gillar inte hur de ligger på marken. Jag håller mig till klassisk boxning, sa han till Café.
Hammarbys Åke Andersson har svårt att dölja sitt förakt för MMA.
– De kör lite wrestling-stuk, som jag tycker bara är skit. Boxningen är ärligare. Jag tycker inte att MMA appellerar till människans goda sidor. I boxning slår man inte på någon som ligger ned och domaren bryter om matchen är ojämn. Men det är kanske det brutala som folk vill ha, man ser att samhället blivit allt mer brutalt, i sporten, på filmer, på gatan och på krogen.
Paul Nilssen håller inte med. Han “älskar MMA”.
– Det finns en gammal rivalitet. Men framför allt beror det på att man inte tittat så mycket. Men MMA är inte riktigt sport, har du brottats hela livet kan du utmana om en titelmatch i MMA. Boxning kan bara boxare hålla på med, säger han.
”Lärt sig av boxningens misstag”
Ingen som Sportbladet talar med tror att McGregor har en chans.
– En match mellan Mayweather och McGregor är som att ställa en OS-mästare i pingis mot en fransk mästare i tennis. Jag älskar McGregor men han har inte en suck, säger Paolo Roberto.
UFC, organisationen bakom MMA, startades 1993, men det var bröderna Fertitta som gjorde den populär. De köpte UFC för 2 miljoner dollar år 2001. Femton år senare sålde man den – för hisnande 4 miljarder dollar.
– Fertittabröderna var boxningspromotorer från början. De visste precis hur de skulle göra en show av detta. MMA har lärt sig av boxningens misstag, säger Paul Nilssen.
Vägen till publikens framgång har delvis gått via medierna, fast det var knappast kärlek vid första ögonkastet.
Initialt togs MMA och det till synes brutala våldet emot med vrede. UFC förbjöds i flera amerikanska delstater, bland annat New York.
Även i Sverige möttes sporten först med bestörtning. ”MMA – offentlig misshandel eller en sport?” frågade man sig i TV4:s debattprogram ”Kvällsöppet”. Hjärnfonden krävde att Riksidrottsförbundet skulle ta avstånd från sporten.
Men istället för att gräva ner sig agerade man.
År 2012 anlitade UFC i Sverige pr-byrån Springtime. Uppdraget: att tvätta sportens byk.
– Vårt uppdrag blev att förflytta uppmärksamheten kring sporten från debattsidorna till sportsidorna, sa Springtimes vd Fredrik Pallin till branschtidningen Dagens Media.
Förflyttningen skedde genom att “utbilda journalister” och att plocka in stjärnorna i reklamfilmer och mysiga hemma-hos-reportage. Det lyckades man bra med. Enligt egna uppgifter fick MMA 88 positiva artiklar i Sportbladet, Expressen, Metro, DN och GP under 2012.
Biljetterna till ”UFC Sweden” i Globen samma år, med superstjärnan Alexander Gustafsson som dragplåster, sålde slut på tre timmar – och galan slog publikrekord för idrottsevenemang i Globen.
Två år senare var det återigen dags för Alexander Gustafsson att gå match i Stockholm. Springtime hade bytts ut mot en ny byrå, Prime – en av Sveriges absolut största och mest inflytelserika byråer. Helena Widegren, tidigare kanslichef för moderata kansliet i Stockholms stadshus, hade fått uppdraget att sälja in galan till medierna.
“The Mauler” förlorade matchen, men sporten MMA vann en ny skalp. 30 000 åskådare tog sig till Tele 2 Arena.
– Det var en dröm för mig att gå in här. Helt galet, sa Alexander Gustafsson efteråt.
Som jämförelse: När Anthony Yigit blev Europamästare i år i London visades inte ens matchen på svensk tv. Och när stora delar av boxningseliten, som Otto Wallin, Mikaela Laurén och karismatiske stjärnskottet Oscar Ahlin, gick upp i ringen i Sundsvall den 22 april i år kom 2 000 personer.
Fråga vilken svensk sportjournalist och du får samma svar: UFC ringer så gott som varje vecka och vill sälja in artiklar. Boxningen? Inte alls i samma utsträckning.
– UFC äger i princip allt så när UFC gör reklam gör man reklam för hela sporten. I boxning finns det en massa promotorer som alla hatar varandra. Då kommer ingen lägga pengar på att försöka lyfta alla andra, säger Paul Nilssen uppgivet.
Visst kan boxningen fortfarande sälja ut en gala – år 2015 möttes Floyd Mayweather och Manny Pacquiao i vad som beskrevs som “Århundradets match”. Kampen drog in 3 miljarder kronor – och sågs av 4,6 miljoner betalande ppv-tittare – men var så tråkig att elaka tungor utnämnde MMA till den riktiga vinnaren.
I en intervju med Sportbladet i mars 2017 uttryckte Paolo Roberto svidande kritik mot boxingssporten.
– Man måste förstå den nya världen. Man måste göra galorna mer attraktiva. Man måste förstå att boxningen i dag har konkurrens från olika kampsporter och att det inte finns samma lojalitet till boxningen som det fanns en gång i tiden. Nu konkurrerar man med MMA, thaiboxning... Sporter som ofta är mer välorganiserade och har roligare galor, säger Paolo Roberto.
”Mayweather – en usel promotor”
Simon Cross på AIF är inne på samma spår.
– Boxningsförbundet lägger inte så mycket tid på att utveckla boxningen. Varför håller man inte SM i Stockholm eller Göteborg? De gör ingen reklam och det kommer inget folk.
Den 24 april 2015 vann svensken Badou Jack WBC:s titel i supermellanvikt. Den största titel en svensk haft sen Ingemar Johansson blev tungviktsmästare 1959.
Vinsten rönte ingen större uppmärksamhet i Sverige.
– Badou är visserligen ingen mediapersonlighet. Men han borde vara större. Det går inte att komma ifrån att Badou är svart och inte heter Johansson, säger Paul Nilssen, som själv sparrats mot Badou under flera år.
Badou Jacks promotor är Floyd Mayweather. En briljant boxare, men usel promotor, enligt Paul Nilssen.
– Efter Badous match mot DeGale ställde sig Floyd på presskonferensen och gjorde reklam för sin nya strippklubb. Det är ett skämt, som bara händer i boxning. Det skulle aldrig hända i UFC, de har världens bästa promotorer, säger han.
Själv säger Badou Jack, när Nöjesguiden frågade, varför han inte får någon uppmärksamhet i Sverige:
– Mestadels för att jag är aktiv i USA men också för att boxningen är död i Sverige.
Död eller inte, frågan är om inte MMA:s framfart kan bli boxningens räddning? Konkurrens brukar som bekant vara nyttigt. Ett trendord inom näringslivet är “disruptor”, en ny utmanare som kommer in och stör en etablerad affärsmodell. Boxningen har inte störts på flera hundra år, kanske med undantag för kickboxningens och K1:s intåg åren 1998–2008.
Det finns dock tecken på innovation och utveckling inom boxningen. Hammarby boxning har testat ”Bajen rough house”, galor med färre matcher, högt tempo och sambaorkestrar. Misstänkt likt en MMA-gala. Svenska mästerskapen i boxning hålls i år under SM-veckan, en kraftsamling från Riksidrottsförbundet där man under en veckas tid genomför svenska mästerskap i en rad olika idrotter i en och samma stad. Finalerna sänds på SVT.
”Kampsport är inne”
Samtidigt säger Åke Andersson att Hammarby boxning inte ser ett minskat inflöde till klubben.
– Kampsport är inne och de som inte gillar att slå på liggande kanske väljer boxning istället. Boxning är extremt viktigt för någon som vill bli en MMA-fighter, så vi kan vara en bra skola.
De senaste åren har Sverige tagit emot hundratusentals nya medborgare. Många av dem kommer från Afghanistan, en stor boxningsnation. Flera klubbar, inklusive Hammarby och Stenhagen i Uppsala, har öppnat speciella klasser där boxning kombineras med svenskundervisning.
– På boxningen kan man träffa nya kompisar och lära sig svenska. Det hjälpte mig och jag tänker att det hjälper många andra ungdomar också, säger Hammarbys Ali Yusefi, som siktar på nästa OS, i en intervju med TT.
Paul Nilssen är också optimist. Förbudet mot proffsboxning i Sverige avskaffades år 2007. Några år senare försvann huvudskyddstvånget. Förbuden har slagit hårt mot sporten menar Nilssen: Adrian Granat boxas med en tysk flagga på shortsen, Badou tvingades bort till USA.
– Det är först nu vi kan bygga en svensk boxningskultur. Tänk dig att man skulle bygga upp en basebollliga i Sverige, det tar tid. Vi har inte UFC bakom oss men jag tror både MMA och boxning kommer växa stadigt, hand i hand med varandra, säger han.
Paolo Roberto är lite mer... slagkraftig.
– Jag känner igen den här diskussionen från när kickboxningen blev stor. Boxningen kommer att överleva. Du kan hälsa alla trötta boxningstränare som snackar skit om MMA att de ska skärpa till sig lite istället för att hacka på MMA.
Simon Cross vågar däremot inte vara lika positiv som de andra.
– Fortsätter det så här blir det svårt att locka unga. Försvinner de unga så försvinner sporten.