Patrik Brenning

Vad gör du när din idol åker dit för dopning, din bror slutar och din sista landslagskompis går bort i cancer?

Hur fortsätter du i en utdöende sport som mobbats av friidrottsfamiljen och mörkats av SVT?

Perseus Karlström har gått vidare.

Till OS – i trasiga skor.

VM-trean och Europamästaren Perseus Karlström är på OS i Tokyo med sikte på medalj. Eller, den svenske gångaren är faktiskt inte i Tokyo.

Gångtävlingen har flyttats 831 kilometer till Sapporo efter att arrangören fruktat att klimatet i huvudstaden skulle bli för påfrestande. Till torsdagens 20 kilometertävling är prognosen dock att temperaturen ska vara densamma i de två städerna men luftfuktigheten till och med värre i Sapporo.

– Jag har samma ståndpunkt som för två år sedan när vi flyttades hit och det är att det är tråkigt, säger Karlström dagen innan starten på en digital presskonferens.

Men den 31-årige svensken är samtidigt van vid att både bli både bortvald och stå i total medieskugga.

Innan avfärden mot Japan träffade Sportbladet Perseus Karlström på hemmaplan för att ta reda på hur han orkat och orkar. Vi mötte en idrottare vars största prestation egentligen är att han överhuvudtaget håller på.

Visst är det en gågata, Kungsgatan i centrala Eskilstuna, men det är lätt att tro att Perseus Karlström springer när det svenska OS-hoppet forsar fram mellan vardagsstrosarna en torsdag i maj.

– Men han går, rättar en kvinna i medelåldern sin förvånade väninna och rullar höfterna på det karaktäristiska viset.

– Vi hade en lärare innan, Siv Ibánez, som tvingade oss att gå. Fan vad vi fick hålla på att gå. Det var det enda vi fick göra, fortsätter kvinnan.

Sivs rekryteringsförsök visade sig inte bita där, men har lyckats bättre på annat håll.

Vid lång-SM i gång 2019 kom blott fyra herrar till start i seniorklassen – tre av dem var Sivs egna söner. Vann gjorde den yngste och nu är Perseus Karlström det sista hoppet för en i Sverige utdöende sport.

Med sin mamma som förbundskapten.

Det är lika bra att konstatera direkt. Händer inget drastiskt är gångsporten snart utraderad i Sverige.

Sista landslagskompisen gick bort i cancer

Det finns enligt Svenska Gång- och vandrarförbundet bara 15 tävlingsgångare i Sverige. Vid ”kort-SM” 2020 gick en ensam kille juniorklassen.

Annat var det när Perseus Karlström själv hittade kärleken till gångsporten i slutet på 1990-talet.

– Då var det ändå 10-15 stycken i alla juniorklasser och en mycket större seniorklass. Sedan har det blivit successivt mindre för varje år.

31-åringen är tydlig med att han knappast hade nått världseliten om han vuxit upp med de förutsättningar den svenske juniorgångaren har i dag. Men Karlström hade en förebild och gott om träningskompisar.

Tills alldeles nyligen.

2015 åkte idolen Andreas Gustafsson dit för bloddoping, 2019 (efter en tolfteplats på VM) avslutade storebrodern Ato Ibáñez karriären och 2020 gick Karlströms sista kvarvarande landslagskompis Anders Hansson bort i cancer.

– Vi stod varandra väldigt nära, Anders var som en bror för mig. Vi gjorde våra första läger när han kanske var tio och jag tolv år. Jag har gjort fler läger med honom än med min egen bror, säger Perseus Karlström.

Hur reagerade du när Andreas åkte dit för dopning?

– Det var fruktansvärt tråkigt. Han var en förebild för mig. Jag träffade honom faktiskt på en tävling i Göteborg (Gustafsson tävlar numera för USA) förra året och det blev en konflikt för mig. Jag har egentligen ingenting alls till övers för honom som tävlingsmänniska men utanför banan har vi fortfarande en bra relation. Så det var en jättejobbig situation för mig för det är klart att det ligger ju alltid där. Att han är en fuskare.

Hur har det påverkat din karriär att du är ensam kvar i hela det svenska landslaget nu?

– Det är tråkigt så klart, och annorlunda, för jag hade ju nästan alltid sällskap på lägren tidigare. Nu har det blivit att jag är helt själv.

Är försökskanin mot gratis mat

Karlström beskriver hur han blivit beroende av att hitta gångare från andra nationer att bo med, både av sociala och ekonomiska skäl.

– Jag lever på de prispengar jag drar in så förra året sög ju... Hårt! Det var bara två små tävlingar och de pengarna räckte väl till flyget ungefär.

Karlström får ekonomiskt stöd från gångförbundet och Sverige olympiska kommitté för att finansiera tränare och läger inför OS. 31-åringen har också en skosponsor men hans fötter är så breda att han måste klippa sönder ovansidan på skorna och peta ut vadderingen i hälarna för att få plats.

I slutet av 2019 bestämde sig Karlström också för att låta sig fotograferas naken. Kanske en möjlighet till en ny inkomstkälla, förklarade gångaren senare.

– Det har inte hänt så mycket mer ännu men vi har några saker på gång, jag och fotografen, säger 31-åringen hemlighetsfullt.

För att finansiera sin satsning har Karlström istället hittat en annan okonventionell metod i Australien. I utbyte mot mat och logi deltar 31-åringen där återkommande i olika koststudier.

– Det är en väldigt bra uppgörelse för oss atleter. Det gör stor skillnad att kunna vara där en månad utan att betala något.

Hållhaken är att Karlström inte själv kan styra vad studierna går ut på. Under tre perioder, 2016, 2019 och 2020, tvingades 31-åringen därför leva och träna med en kost helt utan kolhydrater. Själva bränslet för en konditionsidrottare.

– I början klarar du det ganska bra, även fast det är tungt. Men sedan blir det mentalt nedbrytande ju längre du håller på och till sist känner du dig helt förjävlig.

Första gången tvingades Karlström leva med den så kallade LCHF-dieten i 21 dagar. Andra gånger var det begränsat till tolv och sista gången till tio.

– Jag kunde vakna på morgonen och vara helt tung i kroppen. Allt var liksom jobbigt att göra. Ovanpå det blir du dessutom på extremt dåligt humör. Du blir irriterad på i princip allting.

Mamma langar vatten på lördagarna

När vi sätter oss ner för att äta lunch i Eskilstuna väljer Karlström en lokal pizzeria. Efter att genom ett välsignat misstag i köket ha fått två pizzor till priset av en rider OS-hoppet sedan ut till den bespottade snabbmatens försvar.

– Överlag är det röd flagg så fort du tar bort något från kosten, då är det ätstörningsvarning. Det handlar mer om att titta på helheten. Du kan äta allt men inte hela tiden. Sedan beror det också på vem som äter det. En hård träningsdag kanske jag behöver sätta i mig 4-5 sådana här pizzor.

Den här förmiddagen har Karlström avverkat ett snabbhetspass på löpbandet i sin mammas garage. Där har 31-åringen byggt ett specialgym försett med värmefläktar för att förbereda kroppen på hettan som väntar i Japan.

Målet är att ligga på 38,5 i kroppstemperatur under garagepassen, något som uppnås genom att Karlström själv reglerar fläktar, fönster och dörrar. När det gäller de längre träningspassen på gatan försöker 31-åringen styra dem till lördagarna. Det är bara då hans mamma Siv kan hänga med på cykel och langa dricka.

Hon tog under namnet Gustavsson själv tre VM-guld i gång. Även Perseus biologiske far, Enrique Vera Ibáñez, har medaljmeriter från VM för Mexiko.

– Men de separerade tidigt, jag tror jag var fyra år, och det fanns väl inte direkt något intresse från hans sida.

Vet du vad han gör i dag?

– Jag vet att han bor i Sörmland. Typ vid Nyköping eller något sådant. Det finns ett Lager 157 där någonstans. Jag tror det är typ där.

Perseus mamma träffade efter separationen en ny man som fanns med under han barndomsår.

– Han fanns där under hela min uppväxt men annars skulle jag säga att min mamma har varit väldigt bra på att vara mamma.

”De har misslyckats brutalt”

Gången fanns i generna och båda storebröderna Ato samt Remo fastnade också för sporten, men det är Perseus som nått längst. Två EM-guld, ett VM-brons och en totalseger i världscupen är de ädlaste meriterna på 31-åringens meritlista. Så här långt.

För det är i OS i Japan som den största framgången ska komma. Vid spelen 2016 stoppades Karlström av en infektion i kroppen men efter VM-bronset 2019 räknas svensken nu som ett allvarligt medaljhopp.

Perseus beskriver hur en framskjuten placering på OS framförallt skulle vara tillfredsställande för honom personligen, men det går inte att komma ifrån att en framgång också skulle kunna blir en avgörande elchock i de livsuppehållande åtgärder hans närmaste familj just nu genomför på gångsporten.

31-åringen skyller krisen i svensk gång på det egna förbundet som han menar misslyckats i rekryteringsarbetet. Inte minst efter uppmärksamheten kring VM-bronset 2019.

– Förbundet har huvuduppgiften att fånga upp intresset som kommer men det skulle jag säga att de misslyckats med. Brutalt, säger Karlström.

Räddningen skulle kunna vara ett samgående med friidrottsförbundet och det är något gångförbundet länge jobbat för. Internationellt är de två sporterna en och samma men i Sverige, som enda land i världen, har gångarna än så länge portats från friidrotten.

– Jag vill att vi ska gå samman, och det har jag velat ända sedan jag började förstå frågan. Då skulle nya möjligheter öppnas för oss, bara det faktum att de som provar på friidrott då också skulle prova på gång.

2012 var det så nära att frågan gick till omröstning på Svenska friidrottsförbundets årsmöte. Där förlorade dock Gång och vandrarförbundet sedan elitklubbarna i friidrott organiserat sig och lyckats samla ihop 69 nej-röster mot 54 ja.

Argumentet från nej-sidan var att tävlingsprogrammen redan var tillräckligt ansträngda och sedan dess har gången fortsatt att behandlas svärmoderligt. Minst sagt.

Får inte vara med i Finnkampen-sändningarna

När Perseus slog svenskt rekord i samband med Finnkampen 2019 gav resultatet inte några poäng alls i sammandraget. Där räknas gångtävlingen nämligen inte med och när Karlström korsade mållinjen på Stockholm Stadion hade SVT därför inte ens slagit på sina kameror.

– I SVT:s kontrakt står det att de ska sända Finnkampen men där ingår ju inte gångtävlingarna så då rapporterar de inte från dem överhuvudtaget, säger Karlström och fortsätter:

– Då hade vi ändå, efter att ha legat på i ett antal år, äntligen fått okej till att köra gångtävlingen samtidigt som damernas 10 000 meter. Så gör de alltid i Finland där gången är en del av friidrotten men tre veckor innan tävlingarna på Stadion ändrade de sig eftersom det skulle bli för komplicerat för dem. Jag kände bara att ”kom igen nu, ni behöver typ en extra funktionär”. Det kändes som en väldigt dålig bortförklaring.

Känner du att du ingår i svensk friidrott i dag?

– Ute i världen absolut, men inte i Sverige. När jag är på mästerskap med de andra svenska friidrottarna tycker de också att det är jättekonstigt att gången är en gren inom friidrotten precis överallt utom just i Sverige.

Det låter lite som mobbning när man lyssnar på dig nu?

– Ja, det kan jag hålla med om. Men nu vet jag att ordföranden i friidrottsförbundet är positiv till en sammanslagning. De vill bara att vi ska ha en plan för det också, innan vi går samman, och där är jag väl inte jätteimponerad av Gång- och vandrarförbundet heller. Det har snart gått två år sedan mitt VM-brons men inte hänt någonting. Sedan förstår jag att det inte är jättelätt när det är en nästan helt ideell rörelse.

Hur orkar du hålla på trots allt det här?

– Jag tycker att det är kul. Hela processen, att jag har 110 procent ansvar för vad resultatet kommer bli. Sedan är jag ju en extrem tävlingsmänniska också. Jag tycker det är kul att vinna och jag tycker det är kul att tävla. Att sedan känna att man är jäkligt bra på det är också väldigt sjyst.

Så Perseus Karlström har gått vidare vecka efter vecka på löpbandet i garaget framför värmefläktarna, i väntan på lördagen när hans mamma kan langa vatten. Som försökskanin och nakenmodell i sin utdöende och mobbade sport. Genom utfrysningen från friidrottsfamiljen och mörkningen i SVT.

Till OS och torsdagens 20-kilometerslopp där han mot alla odds kan bli en odödlig del av den svenska friidrottshistorien.

I sina sönderklippta skor.