Alfelt: Helsingborg saknar ledargestalt

HELSINGBORG. Matchen var slut. Gefle hade cementerats i allsvenskans botten och man funderade på om Pelle Olsson skulle leda nästa träning där uppe i Gävle.

Då nickade Johan Oremo till och sen laddade Jonas Lantto kanonen.

Två snygga mål på två minuter. Två mål som kan betyda allt för Gefle.

Sportbladets Stefan Alfelt.

Gefle vände alltså 1–2 till 3–2 mellan 86:e och 88:e minuten. I stället för 13:e förlusten väcktes hopp och tro. För lag som kämpar i motvind betyder resultat allt. Segrar är det enda som kan läka ett sargat självförtroende.

Helsingborg hade redan vänt matchen och hade allt i sina fötter. Johan Bertilssons försmädliga ledningsmål, ett inlägg som alla inklusive HIF-målvakten Tomer Chensinski missade gav bortalaget en tidig ledning då HIF inlett med att dominera de första minuterna.

Då visade Gefle en disciplinerad defensiv med sina raka linjer förstärkta av Jonas Lantto i en balanserande roll mellan det egna mittfältet och fyrbackslinjen. Även om försvarslinjen släppte till en del luckor som Jordan Larsson och Matthew Rusike smög in i höll man tätt fram till att man med en snedspark gav Lalawélé Atakora friläge till att stöta in kvitteringen från.

Tappade allt mod

Ett mål som helt såg ut att ta musten ur Gefle som under den avslutande kvarten av första halvlek säckade ihop och tappade allt mod. Man slog felpassningar, man gick inte in för fullt i dueller längre och man vågade inte att utmana.

Efter paus kom Gefle ut som ett bättre lag. Simon Skrabb skapade allt mer felvänd från sin högerkant. Johan Oremo jagade positioner framför mål. Jonas Lantto blev mer offensiv.

Ändå gled matchen återigen mer och mer över till Helsingborg. Framförallt efter att Bradley Ralani bytts in. Surprise, som alla kallar honom, är snabb, teknisk och utmanande.

Hans 2–1-mål var snyggt. Ett inåtskruvat skott utifrån högerkanten. Ett klassmål som länge kändes som det segermål det borde ha blivit.

Men HIF visade än en gång att man inte är ett lag allt lita på i defensiven. Några misstag, tappade bollar, obeslutsamhet och stress och så kom Gefles kontringslägen i rad och när Oremo får ett perfekt inlägg mitt framför mål har han fortfarande ett av seriens bästa huvud att sätta till bollen med.

Nytt slarv och skottläget för Lantto att dra till direkt på. Tomer Chensinski var på bollen men kunde inte styra ut den.

Ville inte prata efteråt

Helsingborg–Gefle 2–3. Publiken på Olympia buade så klart. En del av HIF-spelarna ville inte prata efteråt. Besvikelsen med den egna prestationen var så påtaglig och pressade tränaren Henrik Larsson konstaterade att blåsten övergått till orkan.

Bara Falkenberg har släppt in fler mål än Helsingborg hittills i årets serie. Så enkelt är det att konstatera HIF:s problem.

Betydligt värre är att peka på varför man släpper in så många mål.

Henke har fått gå runt på många spelare i olika formationer. Laget är inte superrutinerat och agerandet blir ibland naivt. Har man eget inkast i slutminuterna ska inte motståndarna sekunder senare få göra mål. Leder man med 2–1 är det kanske lite tidigt att söka sig till hörnflaggan för att vinna sekunder när det återstår tio minuter med tillägget.

HIF saknar en konsekvens i det man gör och det känns som att laget saknar en naturlig pådrivare, speciellt när Peter Larsson är avstängd som i går. En ledargestalt måste alltid finnas i ett bra lag.

Fyra poäng ner till kvalplatsen är ingenting med 13 matcher kvar att spela.

Fyra poäng upp till samma plats är heller inte mycket för ett pånyttfött överlevnadslag som Gefle i så många år visat att man är.