Sarah Sjöström vann mot smärta och konkurrenter
Kristoffer Bergström: Dåliga dagar är sååå 2012
GLASGOW. Är det en val?
En sten?
Nej, det är en svensk Europamästare som slutligen lyckades simma ifrån sin egen smärta.
Två timmar före EM-finalen på hundra fritt stryks den svenska flaggan. Arrangörerna står i kulisserna och ångar bort vecken.
Kanske tog de Dannebrogen och Union Jack efteråt, jag såg inte det, men som symbol är bilden effektiv. En funktionär med strykjärn förbereder det givna.
En fenomenal dag stampar Sarah Sjöström sönder pallen vid start, accelererar efter 20 meter, flyter ovanpå ytan, vänder på 25,1 och är i mål under 52 sekunder. En bra dag gör hon 52,5, vilket är en halvsekund bättre än konkurrenterna. En halvdan dag gräver hon ner sig lite för djupt och behöver gå på styrka, vilket kostar någon tiondel extra men ändå bör räcka till seger.
En dålig dag?
Dåliga dagar är sååå 2012.
Toppar och dalar...
När Sjöström berättar om sin karriär betonar hon att det har varit toppar och dalar. Det stämmer kanske, men inte på samma sätt som när exempelvis Lance Armstrong säger samma sak. Sjöströms dalar var tre fjärdeplatser som 17-åring och en fjärdeplats året därpå. Det är mörkret, resten är ljus.
Många som upplever tidig framgång blir statiska. De håller fast i allt som hjälpt dem fram, rädda att rucka på fel sten i fundamentet. Sarah Sjöström vann OS-guld 2016 och bytte sedan tränare. 2017 vann hon tre VM-guld och blev för första gången utsedd till världens bästa alla kategorier. Sedan flyttade hon stora delar av sin träning utomlands under ännu en tränare, britten James Gibson.
Varje steg har inneburit en risk.
Varje risk har gjort henne bättre.
Det är lätt att glömma att orken tröt för Sjöström i Rio 2016. På slutet av OS missade hon finalen på 50 meter fritt. Ett år senare var konditionen en annan och medaljskörden följaktligen större.
Gör ont att se på
Och i år?
Det är upp till bevis när det på nytt är finaldags. 100 meter frisim. Sarah mot Europa.
Nya vinkar till publiken, rejält frånskjut med benen och en start som kanske skvallrar om det där fenomenala, den där simningen som inte skvätter, där all kraft tar henne framåt. 25,1 i vändningen. Men så händer något med 25 meter kvar. Är det en kallsup? Har hon sprängt sig? Det gör ont att se slutet, att med blotta ögat uppfatta att konkurrenterna tuggar sig närmare. Att i blixtbilder minnas när Simone Manuel tog sig förbi förra VM, när australiensiskorna gjorde det på OS.
Hade det varit för något år sedan är jag övertygad om att hon hade tappat finalen vid målgången, men det här är nu. Sarah plågar och flaxar och trixar sig i mål på 52,93. Det är inte vackert och tiden är halvdan med hennes mått, efteråt ska hon säga att hon sjönk som en sten. Hon dunkar handen så hårt i plattan att tummen stukas. Men hon besegrade både smärtan och konkurrenterna.
Hon hänger på simlinan. Andas, andas. Och så höjer hon näven mot publiken som nybliven Europamästare på 100 meter frisim.
Sim-EM i ett fattigt område
Tollcross i östra Glasgow är ett nergånget område med sotiga hus. 2012 beräknades att 36 procent av barnen här lever i fattigdom. I uppehållet mellan passen smet jag på bio häromdagen, en luggsliten lokal som luktade salt, och såg reklam som aldrig når imax-salongerna på Mall of Scandinavia. Köp våra lotter. Sök dig till flottan. Köp vår öl. Ta värvning i armén. Och den finaste och mest hjärtskärande: om du inte har råd med mensskydd och därför stannar hemma från skolan finns ekonomiskt stöd att söka.
Simhallen här är sliten. Taket buktar neråt och bassängen är bara två meter djup. Men arrangemanget har varit lysande och simmarna har intygat att maten är god.
Sarah Sjöström har uppträtt som den globala stjärna hon blivit, nej, som hon gjort sig till. Hon har stöttat de yngre simmarna, tagit sig tid med reportrar, jublat och skrattat. Och så har hon bjudit på en spektakulär finaltrippel: den första var överlägset artisteri, den andra en benhård hundradelsstrid, den tredje en kamp mot plågorna, för att hålla sig flytande, för att baxa en stenkropp in i kaklet.
Tre uppvisningar, en och samma utgång.
Tre EM-guld till Sarah Sjöström. Ett kvar att bärga innan hon flyttat fram gränsen ytterligare för svensk simning. Det kommer kräva att hon trotsar plågorna i tummen, men är det något hon kan är det just att stå emot när det svider och molar.
Det är dags för prisceremoni. Trots lite skit i hörnen och rör i taket känns Tollcross International Swimming Centre som ett skimrande palats.
Nu hissas den svenska flaggan här. Den är aningen mer skrynklig än väntat.