Vågar lyfta den känsliga frågan

Publicerad 2015-11-20

Tack Sofia för att du delar med
dig om viktproblemen

Sofia Henrikssons karriär fick ett ofrivilligt stopp.

Kross av Charlotte Kalla och Petter Northug.

Väntat och imponerande.

Men störst avtryck i fredagens skidpremiär i Bruksvallarna lämnade Sofia Henriksson.

Genom att berätta om sin ätstörningskamp har den modiga Sofia tagit flera unga tjejer och killar i handen och visat dem vägen.

Följ ämnen
Längdskidor
Sportbladets Petra Thorén.

Efter en lång försäsong är skidvintern här. Att Charlotte Kalla krossade allt motstånd och att Petter Northug satte alla svenskar (jaja, Marcus Hellner och Calle Halfvarsson saknades så vänta du Petter!) på plats i Bruksvallarna var förväntat, men färgar inledningen av säsongen och får oss att se fram emot flera härliga Kalla-stunder – och Petter-skämt – i vinter.

Charlotte Kalla fortsätter att utvecklas, men hur hennes kapacitet står sig vet vi först efter ett par omgångar i världscupen.

Att Ida Ingemarsdotter var tvåa på damsidan och att sprintern Hanna Falk går en lovande säsong till mötes är också värt att notera.

Men det som gladde mig mest under fredagen var Sofia Henrikssons comeback.

Sedan blev det tyst

Det har gått ett år sedan Sofia Henriksson stod leendes framför oss i Bruksvallarna och berättade om sitt genombrott.

En vecka senare följde hon upp med en tolfte plats i Kuusamo (10 km klassisk stil) och jag minns hur hon sansat och moget ställde upp på alla intervjuer före sin premiär i världscupen.

I Davos klassiska millopp slog hon till igen och blev nia, men sedan blev det tyst om Sofia Henriksson.

Det var först när hon själv berättade på sin blogg om att hon drabbats av en lättare ätstörning och fått tävlingsförbud som vi fick veta hur det stod till.

Att hon skulle berätta var inget vi kunde ta för givet eller på något sätt kräva.

Det är förstås alla individers rätt att hantera det som man vill.

Men jag känner en uppskattning inför att hon delat med sig av sina känslor och erfarenheter.

För mycket hysch-hysch

Det finns många unga tjejer och killar därute som balanserar på samma sköra tråd som Sofia Henriksson gjorde innan hon klev över gränsen.

Det är vanligt inom konditionsidrotter: lite lättare, lite snabbare, lite bättre och längdåkningen är inget undantag. Till de rena idrottsliga värdena finns dessutom de yttre värderingar om snygga, smala, vältränade kroppar.

I en podcast (publiceras i helgen) berättar Anna Haag om kontrollbehoven som hon har slitit med.

Jag var själv drabbad som ung handbollspelare. Då fanns det inga ledare som lyckades ta tag i problemet och inga ledare som ville, vågade eller förmådde sig att prata med mig.

Mycket har nog förändrats, många ledare är i dag mer insatta och kunniga i området men det finns fortfarande ett hysch-hysch kring att prata om och skriva om idrottskvinnors vikt. 

Man frågar inte, man svarar inte. Det är tabu och känsligt.

En mer öppen debatt och ett naturligare klimat kring frågan skulle vara givande för alla. För de drabbade, deras anhöriga, lagkamrater och för ledarna.

I dag var Sofia Henriksson tillbaka i spåren. Comeback efter tio månader.

Placeringen var förstås inte det viktiga (trea bakom Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter). Det som betyder något är att hon är på rätt spår igen och att hon verkat klara av att navigera bland känslor, skuldkänslor, tvångsbehov och ångest som ätstörningen kan skapa.

Hon har skyndat långsamt och jag hoppas att hon fortsätter att göra det.

Läs Sofia Henrikssons egna ord om sjukdomsperioden