Nu känns det som att tåget har gått...
Käck: Måste förtjäna den gröna kavajen
AUGUSTA. Det skulle bli en dag med överlevnadsgolf, i stället blev ”moving day” den kanske enklaste dagen hittills.
Tyvärr utnyttjade inte Henrik Stenson det.
Nu känns det som att tåget har gått.
Väderprognosen sa ”100 procents chans till regn” och att det sannolikt skulle bli både ihållande sådant plus eventuell åska lagom till Henrik Stenson skulle slå ut.
Med andra ord; man var förberedd på det värsta.
Men vädergudarna ångrade sig.
Förutom två rejäla regnskurar bjöd ”moving day” på närmast perfekta förhållanden och det var en häftig känsla att befinna sig ute på den mest klassiska av golfbanor och höra publikens vrål när de röda siffrorna byttes ut på ledartavlan.
Plötsligt kom de bakifrån, en efter en.
Rory McIlroy, Ricke Fowler, Jon Rahm, Justin Thomas, Dustin Johnson och Bubba Watson.
Den ena stjärnan efter den andra.
Gäller att våga
Relativt tidigt stod det klart att avslutningen av The Masters kommer bli något utöver det vanliga.
Och visst, det hade vi ju förväntat oss; alla ingredienser fanns där på förhand. Men personligen trodde jag snarare att det var sagan om Tiger Woods det skulle pratas om inför söndagen, eller möjligen Jordan Spieths jakt på revansch.
Nu har vi något annat. Vi har en kompakt ledartavla fullproppad med superstjärnor – där en av dem är svensk.
Med tanke på Henrik Stensons usla facit här på Augusta var det inte mycket som talade för honom inför de här veckan – men nu är han i alla fall med där uppe.
Sen kunde det absolut ha varit ännu bättre.
Det långa spelet är inte riktigt där, puttern var långt ifrån så glödhet som vi såg den i torsdags – och man kan även ifrågasätta hans strategi på hål 13 där han skräms (?) av ösregnet och väljer en lay-up (och sedan tvingas rädda par).
Det gäller ju att våga för att vinna.
Henrik Stenson var i jagande position och valde en lay-up. Patrick Reed var i ledning och gick för green på två – och sänkte sedan eagleputten.
Det är sådana saker som skiljer agnarna från vetet.
Ska man vinna den gröna kavajen måste man förtjäna den.
Kommer vara nervös
Avståndet upp till Patrick Reed är större än det borde varit.
Förmodligen är det för stort.
Men hoppet är det sista som överger en och det finns flera faktorer som gör att det – faktiskt – finns en liten, liten chans.
Dels för att Reed aldrig tidigare vunnit en major och att han därför garanterat kommer vara nervös.
Dels för att det är Augusta National vi pratar om. En bana som är så pass lurig att till och med en regerande mästare (Sergio Garcia) kan behöva 13 slag för att få bolluslingen i hål.
Vi lär behöva något liknande i morgon om vi ska få en svensk vinnare.
Tyvärr känns det inte särskilt troligt.