Flinck: På väg att bli Melissas landslag

Vi fick se ett nytt, klassiskt genombrott

Publicerad 2019-12-03

KUMAMOTO. Bellas landslag?

Nej, det här håller på att bli Melissas landslag.

Så välbehövligt.

Björn Jilsén VM 1982, Stefan Lövgren 1994, Linnea Torstenson 2006...

Fick vi ett nytt klassiskt genombrott av en mästerskapsdebutant i dag i Kumamoto som blir starten på något stort?

Ja, jag tror det.

Inför VM-premiären skrev jag att det, efter alla graviditeter och förlossningar, var dags för Henrik Signell att förlösa... och då en ny stjärna i VM.

Allra helst ville jag se Melissa Petrén, 24, få detta genombrott då det blivit dags att hitta en arvtagerska till Isabelle Gulldén

Signell har också stora förhoppningar på Petrén, som bara hade gjort två samlingar med a-landslaget innan VM-truppen samlades. Hon fick också börja de två första VM-matcherna som mittnia. Hon var inte dålig men Sverige fick två tunga starter och det vände först när hon bytte med Isabelle Gulldén.

Smart drag av Signell

Mot Japan startade Signell med Gulldén som spelmotor men det är ju något med Sverige och inledningarna på matcherna i detta VM.

Jag var på riktigt orolig för den här matchen och mina farhågor såg ut att besannas i inledningen när Japan sprang i från till 5–1 efter 7,5 minuter.

Efter att Hanna Blomstrand fått en ny tung start, hon är uppenbarligen inte alls i form efter höftoperationen, beslutade Signell att Petrén skulle gå in som högernia, före Emma Lindqvist och Nathalie Hagman.

Det visade sig vara ett mycket smart drag.

Petrén gick in och dominerade direkt från den ovana positionen.

När Sverige gick från 4–6 till 17–10 på 13 minuter låg hon bakom nio av de tretton målen, antingen genom egna fullträffar eller framspelningar/inspelningar (helst de sistnämnda till Linn Blohm).

Snart Melissas landslag

Det här var också, om jag förstått det rätt, första gången Petrén var på en matchplan samtidigt som Gulldén.

Från minut 20 spelade hon mittnia när Gulldén vilades och det gick alltså lika bra det – förstås.

Sverige knäckte japanskorna och hade 20–13 i paus efter att återigen gjort en mycket stark andra halva av första halvlek.

Precis som i de andra matcherna kunde Sverige defilera i andra halvlek och lufta stora delar av laget.

I krönikan direkt efter premiären skrev jag att det här fortfarande är Bellas landslag och de risker det innebär. Det är fortfarande Bellas landslag men mycket talar för att det snart är Melissas landslag.

Mittsexor i världsklass

Nu var inte Japan så bra som jag hade fruktat – eller var det Sverige som gjorde dem dåliga? Det där är alltid svårt att avgöra, inte minst i stridens (nåja) hetta när detta skrivs.

Det återstår att se vad det här egentligen var för värdemätare. Men Sverige ska ändå ha all kredd för sin insats.

Nu väntar Argentina, som Sverige ska slå med tio bollar, och sedan kommer i alla fall ett riktigt tufft test.

Gulldén & Co har fortfarande allt i sina egna händer och skräller man mot Ryssland går man in i mellanrundan med full pott och vägen till en semifinal ligger plötsligt vidöppen.

Men det tar vi då.

Nu njuter vi av ett nytt landslagsgenombrott som förhoppningsvis ska visa sig bli klassiskt.

Så fick vi igång kantmålen också. Gott så.

Anna Lagerquist har dominerat på linjen i de två föregående matcherna.

Nu var det Linn Blohm.

Bakom dem finns Johanna Forsberg med sina kvaliteter.

Få landslag i världen kan matcha Sveriges mittsexuppsättning.

Vi ska inte glömma Jamina Roberts hänsynslösa satsningar när Sverige fick stopp på raset i början av matchen.