”Kändes som att han inte kunde riva”
Friidrottsoraklet minns allt
Publicerad 2017-06-30
Patrik Sjöberg minns ingenting.
A Lennart Julin minns allt.
Han var speaker på DN-galan den kväll det historiska världsrekordet kom.
– Det kändes som han inte kunde riva i det där tredje försöket, säger han.
Klockan var 21.28 den där kvällen den 30 juni 1987 och tävlingarna skulle egentligen varit slut för länge sedan.
– Patrik hade hela Stadion för sig själv och det hade han haft i tjugo minuter, säger Julin.
”Delar av publiken hade gått hem”
– Delar av publiken hade gått hem, tv-sändningarna slutat, men det var ändå massor av folk kvar som flyttat ner och packat läktarna kring höjdhoppskurvan.
Patrik hade gått in på 2.24 och stod sedan över till 2.32, som han gled över i första försöket. Redan då hade alla motståndare rivit ut sig och tjecken Jan Zvara var tvåa på 2.28. Patrik fortsatte med att ta 2.35 med ett jättehopp i första försöket. Efter det åkte ribban upp på nya världsrekordhöjden 2.42.
– Patrik rev hårfint två gånger, men känslan var att han inte kunde riva den tredje gången. Det var någon sorts mental energi som gjorde att han inte kunde riva. Han kunde inte vara så nära och ändå missa. Jag frågade honom om det efteråt och då sa han att det var samma känsla han haft själv, säger Julin.
Magiskt ögonblick
– Det blev ett sådan där magiskt ögonblick då folk kom till Stadion med höga förväntningar och så infrias de. Ett världsrekord av en svensk på den största tävlingen i Sverige.
Till och med A Lennart Julin var tyst långa stunder under de där magiska minuterna då Patrik hade Stadion för sig själv.
– Sixten Borg som var tävlingsansvarig på den tiden, ringde upp och sa att jag måste prata mer. Men jag kände att jag inte behövde säga något. Stämningen på Stadion och sorlet i publiken sa allt.
