”Fergie tittade på mig som om jag var galen”

United gav svårt sjuke Darren Fletcher stöd – i dag är han tillbaka på Old Trafford

Några sjukdomsår och ett klubbyte senare är Darren Fletcher tillbaka på Old Trafford.

I andra hand som en påminnelse om spelaren han en gång var.

I första hand som en erinran om vad klubben Manchester United måste försöka förbli.

Även om en fotbollsmatch avgörs på planen formas en fotbollsklubb till största delen utanför sidlinjerna.

Darren Fletcher spelade för Manchester United i mer än 15 år, men det var först när han inte längre kunde delta i matcherna som han verkligen lärde känna klubben.

När han var så sjuk att han fruktade för sin karriär kände han sig tvingad att gå in på Alex Fergusons kontor för att prata ekonomi. Fletcher visste inte om han någonsin skulle kunna spela fotboll igen, och var rätt och slätt orolig för hur han skulle försörja sin familj ifall det värsta scenariot blev verklighet.

– ”Fergie” tittade på mig som om jag var galen. Han sa åt mig att släppa alla tankar på fotbollen, och istället se till att bli frisk för min fru och mina barn. Och så lovade han att Manchester United alltid skulle ta hand om mig och min familj, oavsett vad som hände.

Tidigare hade Darren Fletcher tagit för givet att hans relation till klubben var beroende av hans prestation. Bidrog han inte så fanns han inte. I hans ögon var det elit­idrottens villkor, och han hade inga problem med det.

Nu fick han omvärdera. I själva verket visade sig Manchester United bry sig mer om honom när han inte kunde spela än på den tiden då han avgjort matcher för dem.

Det var när han låg på sjukhus som Alex Ferguson brukade ringa hans fru och pratade någon halvtimme, bara för att försäkra sig om att allt var okej. Det var när han inte kunde skjutsa barnen till skolan som klubben skickade ut privatchaufförer för att göra allt så smidigt som möjligt.

När han till sist blev frisk och började samla in pengar för att hjälpa andra med samma sjukdom ställde lagkamraterna upp mangrant. Michael Carrick fick sin svåger att uppträda på välgörenhetsmiddagen, Wayne Rooney auktionerade ut en runda golf med sig själv, alla bidrog med något.

– Det betydde väldigt mycket för mig att de ville stötta något som är så viktigt för mig, men i det skedet förväntade jag mig inte längre något annat av Manchester United. Det är en väldigt speciell klubb.

Att representera Manchester United var aldrig något som Darren Fletcher tog lätt på. Han fostrades in i en kravfylld miljö, och ansträngde sig till det yttersta för att svara upp mot den.

En av de värsta stormarna i klubbens moderna historia uppstod i samband med att Roy Keane sågade flera av sina lagkamrater i en intervju med den egna tv-kanalen. En 21-årig Darren Fletcher var en av dem som kritiserades hårdast.

Skippade alkoholen

När Keane sedan skulle förklara sig inför sina medspelare gjorde han en poäng av att vända sig direkt till Fletcher.

– Några problem, ”Fletch”?

Darren Fletcher ryckte på axlarna, skakade på huvudet. Inte för att han kände att han behövde göra det, inte för att han var rädd för Roy Keane – utan för att han i grund och botten höll med sin kapten. Han krävde också mer av sig själv.

– Jag ska inte säga att Roy Keane gjorde mig till den spelare jag blev, men han gjorde mig till den yrkesman jag är. Han borrade in i mig vilken standard som förväntades av en Manchester United-spelare, och det har aldrig lämnat mig.

Scouterna från Manchester United upptäckte den skotske bondsonen redan som 12-åring, men regelverket gjorde så att Darren Fletcher inte kunde flytta ner till England förrän han fyllt 16.

När han väl tog klivet över gränsen tänkte han inte se tillbaka. Han tog ett uttalat beslut att dedicera sig fullständigt till fotbollen under ungdomsåren som skulle avgöra ifall han fick a-lagskontrakt eller inte. Inga krogkvällar, inte en droppe alkohol, enbart hård och målmedveten elitsatsning.

Smärtfritt var det verkligen inte – två svåra fotskador hade knäckt en bräckligare tonåring – men det gick.

Som nybliven 20-åring startade Darren Fletcher finalen när Manchester United vann FA-cupen. Han lyfte bucklan, fick sin medalj och åkte sedan hem till det lilla inackorderingsrummet hemma hos värdfamiljen där han fortfarande bodde. På måndagen efter hade han som vanligt ansvar för att bollarna var rätt pumpade inför a-lagsträningen.

– Jag var den enda som bröt igenom från mitt ungdomslag. Det fanns andra med bättre bollkontroll, passningar och skott, men jag tror verkligen på att fotboll är en sport som först och främst utspelar sig i huvudet. Ska du klara dig här krävs det att du kan hantera allt det innebär att spela för Manchester United; förväntningarna, publiken, nervositeten all press. Alla kan spela dåligt, men det är de som gömmer sig du inte vill ha i laget. Och jag är inte en sådan som försvinner eller avsäger mitt ansvar bara för att jag blir kritiserad. Den här klubben kretsar kring förmågan att studsa tillbaka från motgångar.

När han först diagnosticerades med ulcerös kolit – en väldigt allvarlig inflammatorisk tarmsjukdom – bestämde sig Darren Fletcher i praktiken för att ignorera det.

Det var väl bara att ta sina mediciner, fortsätta framåt, pressa sig förbi sjukdomen. I drygt tre år dolde han tillståndet för sina lagkamrater, försökte träna lika intensivt som vanligt trots att kroppen vägrade fungera.

På toaletten 30 gånger/dag

Tarmsystemet var så trasigt att han ibland behövde gå på toaletten 30 gånger om dagen. Vid flera tillfällen hade han förlorat så mycket blod genom avföringen att han behövde sjukhusvård och dropp.

Vikt rasade av kroppen, medan ansiktet svällde upp. Att överhuvudtaget komma ut ur huset blev svårare och svårare. En morgon vaknade han upp och var som förlamad, kunde inte röra en en enda muskel.

Det gick inte längre. Darren Fletcher svek inte dem runt omkring sig genom att erkänna sig sjuk. Han svek dem genom att låtsas vara frisk.

– Jag fick min diagnos nästan direkt efter mitt bröllop, och kände alltid dåligt samvete för att min fru tvingades leva med en annan man än den hon gifte sig med. Varje gång jag behövde åka in till sjukhuset hittade vi på en historia för mina tvillingpojkar. Vi sa att jag skulle åka på tränarutbildning.

Först och främst prioriterade givetvis Fletcher att ta sig tillbaka upp på fötter, att bli tillräckligt återställd för att åtminstone leva ett fullvärdigt familjeliv. Däremot var han aldrig en av dem som upplevde att fotbollen förlorade sin betydelse i en krissituation. Han såg det inte som att hans skyldigheter stannade vid farstudörren – han kände även förpliktelser gentemot sin sport och sin klubb.

– Alex Ferguson sa åt mig att släppa alla tankar på fotboll, men vi pratade på hans kontor som är fullt av bucklor, där man kan se planerna ut genom fönstret. Och jag tänkte bara: ”Glömma fotbollen?”. Det kunde jag aldrig göra. Jag vet att andra skulle säga att jag borde sätta andra saker främst – och jag tänkte såklart på min familj – men fotbollen fanns precis där bredvid. Både jag och mina närstående har offrat mycket för att jag ska lyckas. Jag var inte beredd att bara ge upp det.

”Steg ytterligare en nivå”

Vardagen kanske han kunnat få tillbaka genom medicinering, men istället skrev Fletcher in sig för en operationssvit som skulle bli både komplicerad och riskfull. Det var ett allt-eller-inget-försök att rädda karriären. Antingen fungerade det, eller så skulle han aldrig spela igen.

– Fotbollen var det som fick mig att gå igenom operationerna, men det var väldigt mycket rädsla, väldigt mycket oro. Jag fick höra att 1 på 500 000 riskerar att bli förlamad av ryggmärgsbedövning. Det är ungefär lika många som drabbas av ulcerös kolit, så jag bestämde mig för att köra utan och hantera smärtan.

Manchester United tryckte aldrig på för att få tillbaka sin mittfältsmotor, snarare tvärtom. Flera personer runt klubben – både i och utanför det medicinska teamet – uppmanade honom att tänka om. Alex Ferguson erbjöd alternativa livsvägar, resonerade om allt mellan en ambitiös tränarsatsning och en rätt skonsam ambassadörsroll.

– Jag hade redan honom att tacka för hela min karriär, men under sjukdom steg han ytterligare en nivå i min aktning. Han gjorde precis allt för att hjälpa och skydda mig och min familj. Tät kontakt hela tiden. Ibland ringde han bara för att prata med min fru, eftersom han visste att det var ännu värre för henne än för mig.

Nästan ett helt år gick mellan beslutet att genomföra operationerna och återkomsten till fotbollsplanen. När Darren Fletcher väl återvände i december 2013 sjöng Manchester United-fansen hans namn oavbrutet, medan lagkamraterna gav honom en stående ovation i omklädningsrummet.

En smått obekväm Fletcher samlade medspelarna i en ring, men något utdraget Oscars-tal var aldrig aktuellt.

– Jag vill innerligt tacka för allt stöd under den svåraste tiden i mitt liv. Men den är över – och jag kommer inte att dö och jag kommer inte att behöva sluta spela fotboll. Det som betyder något nu är att vinna matcher för Manchester United. Let’s get on with it.

Trots att hjärtat ville annorlunda lämnade Darren Fletcher sitt Manchester United i januari i år. Som han själv uttryckte det – han hade lagt sig på operationsbordet för att spela fotboll, inte för att sitta på bänken.

När han väl kom till West Bromwich blev han omedelbart utsedd till ny lagkapten.

– Vi hade redan många ledare här, men ”Fletch” föddes till kapten, kommenterade James Morrison.

Omdömet var välmenat, men felaktigt. Darren Fletcher föddes inte till kapten – Manchester United gjorde honom till kapten.

– Min generation blev vad den blev tack vare Roy Keane, och hans generation blev vad den blev tack vare traditionerna som han fick lära sig när han var ny. På senare år har jag varit en av dem som haft ansvar för att föra allt det vidare, och jag har verkligen försökt förklara för de unga killarna vad Manchester United består av. Att göra sitt absolut yttersta i alla lägen, att aldrig nöja sig – och att alltid stå upp för varandra både på och utanför planen.

När övergången väl offentliggjordes gjorde flera av truppens yngre spelare en poäng av att hylla Fletcher offentligt. ”Tack för att du hjälpte mig så mycket från den första dagen”, skrev Ander Herrera. ”Tack för fotbollen, för stödet, för allt sedan jag kom hit”, skrev David de Gea. ”En vän, en pappa i början och en legend som aldrig kommer att glömmas i den här klubben”, skrev Rafael.

I dag är legendaren tillbaka på Old Trafford. Det är inte längre Alex Fergusons klubb, Roy Keanes klubb eller ens Darren Fletchers klubb – Darren Fletcher har gjort sitt för att Manchester United ska förbli Manchester United ändå.

Källor: The Times, BBC, Manchester Evening News, Talksport, Inside United, MUTV, The Herald, The Telegraph, Express & Star.