Här anländer sportprofilerna till Frank Anderssons minnesceremoni
Publicerad 2018-10-16
Vännerna tar farväl av Frank Andersson.
Under tisdagen samlades de för en minnesceremoni i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm.
Sportbladet var på plats när gästerna anlände.
Frank Andersson blev 62 år.
Det var den 9 september som brottningslegendaren dog i sviterna av en komplicerad hjärtoperation, kroppen kollapsade av multiorgansvikt efter att han fått en aggressiv bakterie i lungan.
Under tisdagen samlades delar av Franks familj och vänner på en minnesceremoni i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i södra Stockholm.
Frank ville ha en ljus begravning och längst fram på podiet i kapellet stod en vit kista iklädd Djurgårdströja (som signerats av Djurgårdens hockeylag), en bild av Frank samt vita ballonger.
Beskrivs som en virvelvind
Artisten Patrik Isaksson framförde två låtar under ceremonin, bland annat sin egen låt ”Andetag” samt Olle Ljungströms låt ”Jag och min far”.
– “Jag och min far” var önskemål från hans barn. Den är jättefin, men jobbig att sjunga. Jag har också mist min pappa, så den är jobbig på så sätt. Min låt “Andetag” skrev jag till min mamma när hon dog för många år sedan. Den passade in, berättar Isaksson, som träffade Frank vid flera tillfällen.
– Frank var en väldigt fin människa som ville att alla skulle ha det bra, man kände sig hemma i hans närhet. Därför var det en självklarhet att göra det här. För hans anhörigas skull.
Även Martin Stenmarck och Stephen Simmonds medverkade vid ceremonin och sjöng varsin låt (Simmonds spelade "The two of us"). Stenmarck – som jobbat ihop med Andersson en tid – framförde en a cappella-version av Tommy Körbergs ”Stad i Ljus”.
– Den gillade han – speciellt när jag tog i på slutet för det tyckte han var roligt. Det var som att sjunga för honom där inne, jag höll en hand på kistan. Frank var oerhört varm och snäll, och man hade alltid kul med honom. Han var som en virvelvind, berättar Stenmarck.
”Satte brottningen på kartan”
Tv-profilen Patrick Ekwall var en av de första gästerna som anlände.
– Jag kommer minnas Frank som en varm och god människa. En lymmel på många olika sätt men innerst inne alltid väldigt godhjärtad och varm, en fin kompis, säger Patrick Ekwall till Sportbladet.
Hur minns du honom som idrottsman?
– Det är självklart att det här var den brottare som satte brottningen på kartan i modern tid givetvis. Jag minns direktreferatet från VM-guldet i Göteborg 1977 väldigt väl när jag var ung. Men jag hade faktiskt mest med Frank att göra efter vår karriär när vi jobbade ihop.
”Hade ett stort hjärta”
Den tidigare hockeyspelaren Börje Salming, artisten Dr. Alban och pingislegendaren Jan-Ove Waldner anlände tillsammans vid halv 12.
– Han var enormt seriös på det han gjorde och sen hade han ett stort hjärta, det är det jag vill säga mest om honom, säger Jan-Ove Waldner.
Hur känns det att ta farväl av honom idag?
– Det blev lite snöpligt, vi vet hur det låg till på slutet och det var tråkigt det som hände. Nu är det bara att gå vidare, han hade ett bra liv och var en otroligt stor idrottsman som jag såg upp till när jag var yngre. Det var stort att få lära känna honom och kolla på många av hans matcher också.
”Kan inte säga något dåligt om honom”
Börje Salming tillbringade större delen av sin hockeykarriär i Toronto och träffade inte sin vän dagligen, men minns honom med värme.
– De gånger man såg honom så hörde man var alltid var han var. Han skrek ”Börje!” när han såg en och kom och gav en den där bamsekramen, så stark som han var. Det var så jävla skönt att träffa honom och alltid roligt att se honom. En jättefin kille.
– Jag tror vi alla vet att han haft mycket roligt både på och vid sidan om mattan, en väldigt snäll kille och jag tror inte man kan säga något dåligt om honom, fortsätter Börje Salming.
Hur känns det att ta farväl av honom idag?
– Det känns jättetråkigt, 62 år gammal, jag är ju 67 år gammal. Att gå bort så tidigt det är helt fel, det är så jävla tråkigt.
Bland övriga gäster fanns bland andra nöjesprofilerna Adam Alsing, Anna Book och David Hellenius, men även humoristerna Thomas Järvheden, Mårten Andersson samt tv-duon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson.
– Han hade historier om allt och den där typen av idrottare finns liksom inte längre, det går inte riktigt att leva som Frank gjorde. För nu vägs maten och alla ska vara så perfekta och sådär, han var var så mycket mer än den där brottningsmästaren, säger Filip Hammar.
”Gått sin egen väg”
Den före detta boxaren Mikaela Laurén minns Frank som en väldigt färgstark person.
– Han har verkligen inspirerat mig, han har alltid varit en väldigt tuff och rolig person som gått sin egen väg och varit lite annorlunda och sånt gillar jag. Han har betytt väldigt mycket för mig och det är en otroligt sorglig dag.
Den tidigare brottaren Martin Lidberg berättar att Frank var en av anledningarna till han började med sporten.
– Jag började brottas 1980 och Frank var en ikon och en legend redan då. Det brottades överallt i Sverige på skolgårdar och alla skulle vara Frank Andersson.
Gudstjänst i Trollhättan
Under ceremonin höll två av Frank Anderssons tidigare partners, Anna Holmberg och Jeanette Bouvin Nygren, tal. Båda har barn ihop med Andersson.
– Frank gav oss många roliga stunder. Men framför allt gav han oss det absolut finaste och mest värdefulla vi har, våra barn. Det är genom dem han lever vidare, säger Jeanette Bouvin Nygren, som har två barn tillsammans med Frank Andersson.
En begravningsgudstjänst ska också hållas på fredag, den 19 oktober, klockan 13 i Trollhättans stadskyrka, i staden där Frank Andersson föddes och växte upp.
Var och när gravsättningen ska äga rum bestäms senare, frågan har överlämnats till länsstyrelsen.