Sverige, vi fick ett resultat
Niva: Det här var riktigt bra
Ska vi verkligen låta en avig axelstuds spola bort segerglädjen och optimismen som Sverige spelat ihop till?
Nej, till sist fick vi en match att ta med oss framåt. Till slut sken faktiskt fotbollsåret blågult över nationalarenan.
Det här var riktigt bra.
Exakt hur man bäst hanterar ett pandemiår inramat av tomma läktare och tappade intäkter vet jag inte – men att förlora match efter match efter match har i alla fall inte visat sig vara den bästa fotbollsmetoden.
Inte sedan dagarna då Erik Hamréns halvrackliga hus var på väg att störta samman fullständigt har stämningen runt det svenska herrlandslaget varit så negativ som den varit den senaste månaden.
Helt rättvist har det måhända inte varit – det är skillnad på gruppspel och gruppspel – men fotbollen tenderar att döma dig efter dina resultat innan den förlåter dig för dina motståndare.
Gick du till kvartsfinal i VM ena året? Kvalade du in till EM det andra året? Ställdes du sedan mot både Europa- och världsmästare?
Jaha.
Fick allt vi sökt och famlat efter
Då var då och nu är nu. Fyra raka förluster kommer alltid att vara fyra raka förluster.
Sverige behövde en prestation ikväll. Sverige behövde ett resultat ikväll.
Och Sverige fick så gott som allt vi kunnat önska oss – allt som vi sökt och famlat och trevat efter under ett barskt och obarmhärtigt landslagsår.
Den här gången var inte insatsen överdrivet undergiven, som mot Frankrike hemma. Den här gången var den inte dumdristigt övermodig, som mot Portugal borta. Och den här gången raserades inte heller slitet av något obegripligt individuellt misstag, som mot Portugal hemma eller Kroatien borta.
Först den 14 november fick vi bitarna på plats.
Med Peter Wettergren från Ödeshög vid sidlinjen hittade Team Janne Andersson rätt balans mellan offensiv och defensiv, mellan erfarenhet och entusiasm.
Juventus-juvelen trixade och tråcklade
Från första minuten klev laget på högt upp i planen, utan att för den sakens skull bli för öppet och sårbart. Pressen bet, passningarna satt, ledningen borde egentligen ha kommit tidigare.
Nu hann både Dejan Kulusevski och Emil Forsberg missa 75-procentschanser innan Juventus-juvelen sedan trixade och tråcklade fram en lucka som inte fanns och passade in sitt allra första a-landslagsmål.
Den ena biten som verkligen fascinerar mig med Dejan Kulusevskis spel är balansen, kroppskoordinationen, hans sätt att krångla sig vidare från situationer där det egentligen borde varit stopp. Den andra utgår från hans förstatouch, hans förmåga att alltid ta med sig bollen framåt i planen när så gott som alla andra nöjt sig med att suga in bollen och släppa den bakåt.
Det är egenskaper som sticker ut på allra högsta internationella nivå, och som kommer att tillföra vårt landslag så oerhört mycket spets och effektivitet.
Men om det första målet var framimproviserat så framstod det andra som metodiskt intränat.
Förbannelsen fortsätter
Ute vid sidlinjen stod Maths Elfvendal och dirigerade med sin uppdaterade Ipad-version av den lagerbäckska pärmen. Nere i straffområdet omsatte Eskilstuna-kombinationen Sebastian Larsson och Marcus Danielson direktiven i handling, och Sverige gick till pausvilan med en fullt berättigad tvåmålsledning.
Så långt var allt så gott som prickfritt, och utropstecknen var många.
Utöver målskyttarna besegrade Kristoffer Olsson både Luka Modric och Mateo Kovacic i deras egna paradgrenar, överglänste dem i stora stycken med sin nätta bollbehandling och sitt vårdade passningsspel.
Hade det inte varit för en helt hisnande miss av Albin Ekdal efter dryga timmen – han har inte gjort mål i en fotbollsmatch på 1351 dagar – så hade vi stängt den här kvällen med en helt annan känsla.
Nu blev det inte så.
Nations League-tabellen? Äh
Istället byttes Dejan Kulusevski ut för tidigt och det svenska spelet blev en aning för passivt och den där fåniga slumpstudsen gav slutresultatet en annan viktning än det borde ha haft.
När slutsignalen gick skakade många blågula spelare på sina huvuden, stirrade besviket ner i marken.
Jag förstår såklart känslan – frustrationen av att ha släppt kroaterna ur greppet – men jag delar den inte.
Ärligt talat bryr jag mig inte så värst mycket om Nations League-tabellen. Däremot bryr jag mig väldigt mycket om att vi har ett landslag som klarar av att både prestera och vinna när ryggen är rätt hårt inpressad mot väggen.