Brutalt tufft att ens ta sig vidare
Wennerholm: Supershowen återupplivas – den är både unik och märklig
TORONTO. Årets World Cup är helt unikt.
Aldrig har så många hockeystjärnor varit med i en och samma turnering.
Jag tror och hoppas att Sverige går till final, men jag kan inte ge dem mer än femtio procents chans att gå vidare ens från gruppspelet.
Så ruskigt jämnt är det.
Det här är en fantastisk turnering på alla sätt och bara att gå omkring i Air Canada Centre och se alla spelare är nästan surrealistiskt.
Alexander Ovetjkin, Sidney Crosby, Connor McDavid och svenskar som Erik Karlsson och Henrik Lundqvist.
Det är världens bästa av allt.
Målvakter, backar, forwards, spelfördelare, snipers, poängkungar, supertalanger, coacher, general managers och hockeyexperter.
Till och med hockeyskäggen håller Emil Kåberg-klass. Kanadensaren Joe Thornton får ta fram häcksaxen när han bestämmer sig för att klippa av sitt gamla slutspelsskägg.
Tuffaste turneringen någonsin
Nej, NHL och spelarfacket NHLPA sparar inte direkt på krutet när de återupplivar World Cup och två veckors hockeyfest som start på säsongen.
Och mitt i denna hockeyns supershow finns Sverige med som en av favoriterna till en finalplats mot Kanada.
Bara det är stort.
Men samtidigt:
Det här är den tuffaste turnering som någonsin spelats. Det här är vinna eller försvinna från första nedsläpp.
Det är brutalt tufft att ta sig vidare ens från gruppspelet.
Och Sverige har hamnat i ”dödens grupp” med Ryssland, Finland och det nordamerikanska U23-laget.
Dessutom har svenskarna fått World Cups tuffaste spelschema.
Långt ifrån optimalt
Inte bara tre gruppspelsmatcher på fyra dagar, utan mardrömsmotståndaren Ryssland redan i öppningsmatchen där en sjuk rad på elva mästerskapsmatcher utan seger måste brytas.
Sedan en dags vila innan ärkerivalen Finland står taggade på andra sidan och sedan det unga nordamerikanska U23-laget dagen efter.
Det lag alla älskar att gulla med här borta och som kommer till match på fräscha ben efter att ha fått vila dagen innan. Spelschemat är långt ifrån optimalt med svenska ögon.
Jag anade nästan samma konspiration som i Canada Cup 1987. Det var då dåvarande NHLPA-bossen Alan Eagleson skickade Sverige ett halvt varv runt jorden under turneringens gång och ingen svenskmatch gick närmare än 400 mil från varandra. Så kändes det i alla fall. Jag var där och tillbringade halva turneringen på flygplatser och i nedsuttna flygplanssäten, medan hemmalaget Kanada knappt behövde byta hotellrum.
Mindre marginaler än någonsin
Men det var då det.
Jag har kollat med svenske generalsekreteraren Tommy Boustedt och han intygar att allt gått rätt till den här gången. Allt är lottat på förhand. Till och med spelarhotellen, där svenskarna drog vinstlotten och får bo på femstjärniga Ritz Carlton.
Men spelschemat och motståndet gör att det krävs maximal utdelning för att ens gå vidare från gruppspelet.
Minsta misstag så kan det här vara över redan på onsdag.
Små marginaler är ingen klyscha i den här turneringen. De är mindre än någonsin.
Två superlag kommer att missa slutspel i Sveriges grupp, hur det än slutar.
Det är därför jag inte vågar sticka ut en haka som fortfarande smärtar efter VM-förlusten mot Norge 2011 och OS-fiaskot mot Vitryssland 2002.
Något har man ju ändå lärt sig av historien.
■ ■ ■
Samtidigt gillar jag att Alexander Ovetjkin är inne på samma linje som Peter Forsberg.
Han gillar inte den här turneringen.
För honom är OS allt.
När han fick frågan om OS i Sydkorea 2018, svarade han samma sak som när det fortfarande var osäkert om NHL skulle släppa sina spelare till Sotji.
– Jag åker ändå, sa Ovetjkin.
Även om NHL säger nej?
– Ja. Och jag kanske inte ens spelar i NHL då. Jag kanske har pensionerat mig.
Ovetjkin är också, precis som Foppa, skeptiskt till de mixade lagen här i World Cup.
Jag är böjd att hålla med. I sak. Lite märkligt är det allt.