Touren är trasig – ärthjärnor har förstört den

Touren är trasig.

Ärthjärnor har förstört den.

Fis beslut är det dummaste som fattats i skidvärlden det senaste decenniet.

Minns ni när Charlotte Kalla åkte snålskjuts med en klunga upp för slalombacken i Val di Fiemme en januaridag 2008? En italienska, en finska, två tyskor och hon?

Gruppen bakom gick trögare, så när sekunder hade plussats ihop hade Virpi Kuitunen tappat ledningen och totalsegern tillföll en 20-åring från Tärendö.

Minns ni?

Nej, för det gick ju inte till så.

På den tiden var touren fortfarande hel, klåfingriga förbundsmänniskor hade inte varit inne i regelverket och kladdat, så Kalla nödgades jaga ikapp Kuitunen och rycka ifrån henne.

Först upp vinner inte

Nytt för vinterns Tour de ski är att alla startar slutetappen samtidigt, oaktat resultat i tidigare etapper. Det primära syftet med Alpe Cermis blir därför att samla sekunder mot konkurrenterna, inte att hinna först upp. Leder du totalen stort kan du ta en taktisk rygg och korsa mållinjen omgärdad av dussinåkare.

Ändringen klubbades igenom i maj och ledde till gnyenden på sina håll, men klagomålen nådde inte ut i stugorna, i vårvärmen var ämnet för diffust och avlägset.

Nu är vi framme.

I morgon börjar turnén.

Välkommen till dårhusets farstu.

Är tänkt öka spänningen

Det omvända slalomåket liknar inget annat skidlopp, det låter sig inte fångas i beskrivningar om tvåans och treans växel, utan i de allra simplaste av ord. Orkar du? Är du stark nog? Gör det för ont?

Från våra soffor märker vi det djuriska. Vi ser axlar höjas och nackar sjunka, det är fult och plågsamt, men vi tittar ändå, för vi vill se vem som härdar ut.

Besegra berget. Besegra tvåan. Ignorera smärtan, vänta med att kräkas till flacken däruppe, tugga på, sväng för sväng, hinner du först ska vi älska dig för resten av karriären.

De nya reglerna är tänkta att öka spänningen, vilket är ett befängt motiv. Elitidrott ska inte hämma sina stjärnor, varken trä på viktväst på Usain Bolt eller galonbyxor på Simone Biles. Är Johaug överlägsen måste det synas. För rättvisans skull, för historieskrivningens. Konkurrenterna får gaska upp sig eller applådera den växande segerraden.

Dessutom är premissen galen. Touren är redan jämn och dramatisk.

Dramatiskt femton gånger

Jag gick igenom samtliga slutetapper sedan 2007, ställningen före och efter berget, och fann femton exempel på uppgörelser som hade tappat udden om det vore masstart. Sju gånger har ledaren tappat, ytterligare åtta gånger har det varit nära.

Bland övriga klättringar har några varit tråkiga och andra trivsamma. Så som idrott måste få tillåtas vara utan att rastlösa beslutsfattare agerar som ärthjärnor.

Nej, dumt är det alltihop. Och inkonsekvent.

När norrmän och svenskar vädjar om fler individuella starter lyder Fis motargument att tittare på kontinenten inte begriper om inte försten i mål vinner. Den här gången var visst motsatsen alldeles toppen. Jippie.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.