”Wawrinka kan vinna, det vet alla”
Uppdaterad 2017-05-19 | Publicerad 2017-01-26
MELBOURNE. I november utsågs Magnus Norman, 40, till världens bäste tränare på herrtouren.
Nu berättar han om minuterna när Stan Wawrinka bröt samman i omklädningsrummet i Flushing Meadows inför finalen i US Open.
– Det fanns något i luften som släppte. Sedan gick han in och spelade fantastiskt bra, säger Norman.
Under Magnus Normans ledning har den schweiziske tennisstjärnan Stan Wawrinka vunnit hela tre Grand Slam-titlar. I Melbourne är man inne på andra veckan i Australian Open och Sportbladet träffade Magnus Norman i Melbourne Park dagen efter Stan Wawrinkas 3–0-seger över italienaren Andreas Seppi.
– Den här turneringen väcker känslor. Jag var ju framme i semin här som spelare, säger Norman.
Det var också här som han och Stan Wawrinka tog sin första stora titel tillsammans. Tre år har gått sedan den schweiziske världstrean fick höja bucklan inne på Rod Laver Arena.
– Det är härliga minnen. Fantastiska, säger den svenska stjärntränaren och ler.
Ser man till vad Magnus Norman har uträttat så är han sedan några år ett av tennisvärldens hetaste namn – alla kategorier. Han har lotsat Stan Wawrinka till tre Grand Slam-segrar på tre år och i Australien Open kan mycket väl den fjärde komma.
– Har Stan några bra dagar här så kan han vinna, det vet alla. Han är farlig. Definitivt, säger Magnus Norman till Sportbladet.
Världsettan Andy Murray och världstvåan Novak Djokovic är utslagna ur mästerskapet men Roger Federer som är tillbaka efter ett sex månader långt speluppehåll har bitvis trollbundit publiken.
– Så som Federer (Roger) har sett ut måste ändå han vara favorit. Jag tror att Federer har bra chans att vinna här, säger Norman.
För två månader sedan tilldelades Magnus Norman det finaste pris som en tennistränare kan få när han utsågs till ATP-tourens bäste tränare. Som spelare var han som bäst rankad nummer två i världen - men som tränare är han nu nummer ett.
– Det var kul, det var jätteroligt. Framförallt för att det är framröstat av de andra tränarna som är här ute varje dag och som ser vilket jobb man gör och som har observerat det. Så det var ju häftigt, säger 40-åringen.
Sedan tillägger han:
– Men jag hade inte kommit dit jag är just nu om jag inte hade lagt ned mycket tid. Dels under min karriär som spelare men också för att jag lägger ned otroligt, otroligt mycket tid som tränare.
Norman är alltså utsedd till världens bäste herrtennistränare i en sport som, till exempel i Melbourne, samlar 500 journalister från hela världen. När Idrottsgalan arrangerades i Stockholm för en dryg vecka sedan fanns han inte ens nominerad som Årets ledare.
– Jag vet inte. Jag lägger inte så stor vikt vid det där. Det är tråkigt för tennisen. Det hade varit roligt om tennisen hade fått den uppmärksamheten. Mer att jag skulle vara representant för tennisen, säger han.
Sedan fortsätter Norman:
– På så sätt tycker jag att det är tråkigt. Men för mig personligen har jag inte lagt så stor vikt vid priser och sånt. Jag gillar att vara ute på banan och hjälpa andra människor. Om jag sedan får pris eller inte är för mig inte så himla viktigt. Det viktiga är att hjälpa mina spelare och att de jag hjälper blir bättre. Men det var tråkigt för tennisen.
I årets Grand Slam åkte Elias Ymer ut i kvalspelet. I huvudturneringen fanns alltså inte en enda svensk herrspelare i singel. Samtidigt finns en handfull svenska tränare i den absoluta världseliten med namn som Jonas Björkman, Thomas Johansson, Magnus Tideman, Stefan Edberg och Mikael Tillström.
Magnus Norman ger sin förklaring till varför så många svenskar har blivit så framgångsrika och eftersökta som tränare inom tennisen runt om i världen:
– Jag tror vi har ganska bra mentalitet för att hjälpa andra människor. Vi har inga problem med att inte stå i fokus hela tiden utan vi kan ofta stå bakom en spelare. Ofta jobbar vi ganska hårt i det tysta. Vi har nog också ganska bra mentalitet och är bra människor som är roliga att vara runt. Jag tror att vår mentalitet passar bra till tränaryrket.
Han och många av hans kollegor hoppas givetvis på en vändning så att de i framtiden kan träna och coacha fram svenska spelare.
– Det är väl klart att man gärna jobbar med svenska spelare, det tror jag alla andra svenska tränare tycker också. Men tyvärr har vi inga spelare där och så finns inte den ekonomin i Sverige heller så att man kan betala de här namnen det som de kan tjäna utomlands och det är tråkigt, säger 40-åringen.
Vad är det som har fått det att fungera så väl mellan dig och Stan Wawrinka?
– Personligheten. Att vi funkar bra tillsammans. Nu har jag lärt mig hans tennis och hur han funkar som person. Vi behöver inte ses varje dag heller, utan personligheten och kemin funkar jättebra. Sedan var han väldigt bra även innan jag tog över honom så han var mogen att ta nästa steg.
Hur gick det till när ni inledde ert samarbete?
– Han hade ringt mig och hört av sig flera gånger under ett och ett halvt års tid för han ville ha mig som coach. Just det gjorde sedan att han verkligen lyssnade där han tog in allt jag sa. Så just det tror jag också är en stor framgångsfaktor.
Har han förklarat vad det är som gjorde att han ville ha just dig som coach?
– Han hade sett det jobb som jag hade gjort med Robin Söderling och han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb där. Jag är inte den som framhäver mig så mycket heller och kan nog kanske uppfattas som lite blyg och kanske av vissa personer också till och med lite butter ibland. Men jag håller mig gärna på min egen kant och framhäver inte mig själv och den personligheten har han också. Han gillar inte att ha folk i sitt team som tar för mycket plats utan alla gör sin grej och vi håller ganska låg profil. Det är så han vill ha det.
När jag har sett dina döttrar runt Stan och hans närmaste så känns det som att ni också är bra vänner?
– Ja, men så är det. Vi har en nära relation, definitivt. Sedan försöker jag alltid hålla den där distansen för jag är fortfarande hans tränare. Det är annars lätt att det blir för nära och för mycket polare. Så jag försöker alltid att behålla den här tränare-spelare-relationen på något sätt. Men vi är bra vänner, absolut, och han har barn själv, en dotter, så han har väldigt stor förståelse för familjen. Och mina barn tycker jättemycket om Stan och frågar om honom hela tiden och vill se honom spela. Så det är klart att det är fantastiskt att ha det så.
Det blev en makalös avslutning på förra året med triumfen i US Open?
– Det har gått bra de senaste åren, det har det. Det har ju blivit tre titlar, en per år. Och vi har börjat det här året bra också. Han har också varit skadefri och vi har haft lite tur längs vägen, så just nu ser det bra ut.
Inför finalen i US Open var Stan Wawrinka så nervös i omklädningsrummet att han inte kunde hålla tillbaka tårarna. Kan du beskriva de minuterna inne i Flushing Meadows?
– Det var speciellt, det var det.
Vad hände?
– Precis innan jag skulle gå på berättade jag för honom hur stolt jag var för det jobbet han hade gjort under två månader från Wimbledon och till US Open. Att han varje dag hade lyssnat och kört hårt och varit otroligt seriös. Och jag sa till honom att oavsett vad som händer i dag är jag otroligt stolt över dig.
Hur blev reaktionen?
– Det blev känslosamt. Både för mig och för honom. Så båda…det var ett känslosamt ögonblick, det var det definitivt. Jag tror också att det var ganska förlösande för det kändes som om nervositeten släppte lite. Det fanns något i luften som släppte. Sedan gick han in och spelade fantastiskt bra.
Det låter fint att jobba med någon där man på något sätt använder samma känslomässiga språk?
– Jamen det är det. Absolut. Vi har båda våra sidor och vi är båda känslosamma. Och vi erkänner det där, vi är ganska öppna med det. Med våra svagheter och våra styrkor. Och det känns fantastiskt att ha så högt i tak så att man kan göra det för då bygger man verkligen den där äkta känslan tillsammans.
Känner du dig bortglömd hemma i Sverige?
– Jag har aldrig varit frestad av berömmelse eller att vara en kändis. Det är snarare tvärtom, att jag vill bromsa det litegrann. Jag har haft världens möjligheter att vara med på olika tv-program och sånt men jag har alltid varit restriktiv vad gäller det. Jag har försökt att jobba med min egen karriär och mina spelare, det är det jag brinner för. Att de ser vilket jobb jag gör och vilket engagemang jag har. Det är för mig viktigare än någonting annat.
Var finner vi duon Magnus Norman och Stan Wawrinka om fem år?
– Om fem år? Det är tveksamt om han håller på då. Det beror på lite men det är tveksamt. Vi får se lite. Vi har en bra relation och vi har lite planer också. Nu har han investerat pengar i det här tenniscentret som vi bygger i Danderyd.
Hur stor del har Stan Wawrinka i att Catella Arena är på väg att bli verklighet?
– En ganska liten del. Men det är ändå roligt att han är med och stöttar och supportar och tror på det vi gör. Han ser ju vad som händer där och jag pratar ju varje dag med honom om vad som händer och om våra svenska juniorer.
Kommer han att vara delaktig i tennisakademin i Danderyd?
– Han har sin karriär att tänka på nu. När det är över är det mycket möjligt. Det beror på vilket spår han väljer. Men efter karriären kommer det alltid att finnas en plats för honom där.
Tror du att Sverige åter kan bli en tennisnation att räkna med igen?
– Jomen det tror jag absolut. Vi har ändå en stark tradition kring tennisen i Sverige. Vi har också många klubbar runt om som äger sina egna tennishallar. Så faciliteterna finns. Sedan gäller det att vi jobbar på innehållet i de här faciliteterna. Att jobba med utbildning och se på hur de andra länderna runt omkring jobbar. Vi kommer aldrig att ha de ekonomiska förutsättningarna som Grand Slam-länderna har men vi har traditionen och vi har envisheten och bra folk som arbetar med ungdomarna i svensk tennis. I Paris kommer vi att ha två juniorer med. Det är i alla fall en start på någonting.
Som schweizare får Stan Wawrinka, trots sina Grand Slam-titlar, ändå finna sig i att leva i skuggan av Roger Federer som är en levande legend. Hur hanterar han en sån sak tycker du?
– Roger har alltid hjälpt Stan. På slutet har de nog också sporrat varandra till att spela bättre och då har de hjälpt varandra litegrann. Men det är klart att det är tufft att stå i skuggan av Roger Federer i ett så litet land som Schweiz ändå.
Har du några egna erfarenheter där som har varit till glädje för att honom där?
– Jag vet inte. Men jag vet ju hur det var själv. I slutet av 90-talet och början av 2000-talet när vi var i final i Grand Slam så jämfördes vi alltid mot Stefan (Edberg), Mats (Wilander) och Björn (Borg). Så det var ju ganska otacksamt. Man var i en Grad Slam-final men ”äh, de vann ju och de var världsettor”. Hade någon varit i final i en Grand Slam nu så skulle det säkerligen vara större. Så jag förstår hur Stan har det ändå. Det är lite otacksamt.