Wennerholm: Det var en riktig besvikelse
BERLIN. Angelica Bengtsson misslyckas totalt i damernas stav och Karsten Warholm springer hem det första norska EM-guldet här i Berlin.
Och resten av detta EM kan bli som ett VM på längdskidor.
Norge kommer att sopa mattan med Sverige
Då tänker jag inte bara på Karsten Warholms EM-guld, där han fick kämpa sig till ett nytt nordiskt rekord (47.64) för att hålla undan för turken Yasmeni Copello.
Han blev mer pressad än någon hade trott på förhand.
Samtidigt är det dags för herrarnas 1500 meter på fredagskvällen med brödratrion Filip, Jakob och Henrik Ingebrigtsen på startlinjen.
Det kan bli en norsk trippel.
Sedan ska bröderna springa 5000 meter redan på lördag.
Norge, Norge, Norge.
De badar i medaljchanser, trots att Isabelle Pedersen försvann redan i semifinalen på 100 häck.
Norge har något riktigt stort på gång och jag ser fram mot kommande decennium där allt pekar på att de kommer att vara före Sverige i medaljligorna varenda gång, i varje mästerskap.
Även OS och VM.
Bengtsson en besvikelse
Själv satt jag och såg Angelica Bengtsson riva ut sig på 4,70 och bli sexa damernas stav.
En riktig besvikelse.
Det var sannerligen inte hennes kväll och hon rev både på 4,55 och 4,65 innan hon var chanslös på 4,70.
Jag har följt Angelica hela sommaren och sett henne vara uppe och prova på 4,80 ett par gånger.
Hon har varit där, hon har varit nära och jag hoppades att det skulle komma den här torsdagskvällen.
Men hon dunsade i mattan som sexa.
Att Angelica inte skulle kunna rubba grekiskan Ekaterini Stefanidi visste jag på förhand. Jag trodde även ryskan Ansjelika Sidorova var given på en av de två första platserna, men hon misslyckades också och stannade på för henne måttliga 4,70.
Ändå var Angelica långt, långt från det brons jag trodde att hon skulle slåss om.
Det var inte ens nära att bli svenskt den här kvällen.
Kändes inte som ett hot
Jag hade inte alls räknat med den andra grekiskan Nikoléta Kiriakopoulou, som varit mammaledig och gjort comeback den här säsongen. Hon hade ett årsbästa på 4,72 satt tidigt i maj och jag såg henne bli nia på 4,52 så sent som i Lausanne den 5 juli, där Angelica satte sitt första svenska rekord den här sommaren med 4,72.
Hon kändes inte som något hot mot svenskan förrän den här kvällen då hon flög om och förbi och hoppade som innan mammaledigheten igen.
Med sina 4,80 fixade hon en överraskande grekisk dubbel med sitt EM-silver medan bronset gick till brittiskan Holly Bradshaw (4,75).
Ett tag trodde jag att Napoleon Salomon skulle rädda svenskkvällen och ta en skrällmedalj på 3000 meter hinder. Han var fyra i Europa inför detta EM och hade en viss teoretisk chans på papperet.
Och han var med i tätklungan när klockan klämtade för sista varvet.
Men då sprack alla drömmar.
Då såg han bara hinder.
Det hade hunnit bli en lucka till täten redan innan han stöp som en Baumgartl på sista hindret på bortre lång. Ni kanske minns östtysken som föll på sista hindret i en spurtduell med Anders Gärderud i OS i Montreal 1976.
Efter det fallet såg Napoleon plötsligt ut som en normal EM-svensk och rasade ner till en tolfteplats i fältet.
Men det var kul så länge det varade.
Sverige har bara en rejäl medaljchans kvar nu i stavhopparen Armand Duplantis. Han går för medalj och när den är säkrad går han för guld.
Det finns inget annat i huvudet på världens bästa 18-åring.
Andreas Kramer väckte ett litet medaljhopp också, när han lekte hem sitt försökslopp på 800 meter. En gren som bjudit på massor av skrällsegrare i tidigare mästerskap. Han har alla verktyg, men är han redo att slå till redan som 21-åring?
Jag skulle inte önska något hellre.
Khaddi Sagnia i längd höll jag på att glömma. Hon imponerade i kvalet med sina 6.69. Kan hon imponera ännu mer i en final. Chansen finns.
Tidigare på torsdagseftermiddagen vandrade jag ner till Meraf Bahtas prisutdelning.
Hon stod där och och höll upp det EM-brons, som med stor sannolikhet snart kommer att tas i från henne.
Och på läktaren satt förbundskapten Karin Torneklint och applåderade.
Det kändes bara pinsamt.
Avgå.
Avgå alla.