Wahlberg: Vägen till EM borde inte vara så svår

Malin Wahlberg

UPPSALA. Ber man om anledningar att uppskatta det här svenska landslaget behöver man inte leta länge för att hitta dem.

Men hur mycket spelarna än kämpar, sliter och imponerar går det inte att bortse från att vägen till EM är betydligt längre och svårare än den borde vara.

Ända sedan förbundskapten Vedran Bosnic tog över landslaget har han varit tydlig med att han inte tänker prata om de som har tackat nej utan om de som har valt att ställa upp. Även spelarna har varit inne på samma spår.

– Det är mycket snack om dem i stället för de som är här. Jag tycker att det är jättesynd att de inte är här så klart, alla vet hur bra basketspelare de är. Men jag tycker att man ska uppskatta de som är här också, sa Tobias Borg inför EM-kvalet.

Det är inte speciellt svårt att göra det.

Fyra av fem startspelare (Person, Czerapowicz, Lindqvist och Engström) mot Bosnien och Ryssland spelade i basketligan förra säsongen och fem av fem är födda på 90-talet. Medelåldern på den svenska startfemman är 23,8 år och två av de bästa mot Ryssland, Spires och Czerapowicz, debuterade i landslaget så sent som för en månad sedan.

Det är ett ungt, orutinerat landslag som har ställts mot NBA-stjärnor och EuroLeague-meriter och de har gjort det med äran i behåll och mer än så.

Dipparna för många och långa

Det är inte svårt att uppskatta 20-årige Ludvig Håkansons briljans, Alex Lindqvists skottfinter, Massambas försvar, hur Czerapowicz tar för sig mot betydligt mer rutinerade spelare eller att Spires stirrar ner Timofej Mozgov efter att ha dunkat framför honom.

Men den största anledningen att gilla det här laget är att de aldrig ger upp.

När andra har räknat ut dem reser de sig.

Mot Bosnien var Sverige en trea från att ta matchen till förlängning. Mot Ryssland var det aldrig riktigt nära (det är svårt att vinna mot ett lag som skjuter 12 av 18 från trepoängslinjen när man själv bara sätter 4 av 19), men det hade varit lätt att låta det rinna iväg vilket Sverige aldrig tillät.

Sverige har stundtals spelat väldigt bra, framför allt försvarsmässigt, så här långt i kvalet. Men dipparna har varit för många och långa och mot motstånd som Bosnien och Ryssland har det här svenska landslaget inte råd med det.

Hade haft ena foten i EM

Hoppet om EM lever fortfarande och av tidigare nämnda anledningar tänker inte jag räkna ut de här laget även om det ser ut att bli svårt.

Hur gärna Bosnic och spelarna än inte vill prata om Jonas Jerebko, Jeffery Taylor och Marcus Eriksson går det inte att bortse från att Sverige redan hade haft ena foten i EM med dem i laget.

Missar Sverige mästerskapet 2017 dröjer det fyra år tills man får chansen nästa gång. Förhoppningvis får de kvala till VM 2019 nästa sommar och till dess hoppas jag att landslagsledningen och förbundet utvärderar, funderar och pratar om varför de bästa spelarna inte ställer upp.

För så länge de inte gör det är vägen till EM betydligt längre och svårare än den borde vara.

Och just nu är det svensk baskets största problem.