Svensk racing har drömt och längtat

Felix Rosenqvist.

Felix Rosenqvist vann på Road America.

Det är det största som hänt svensk racing på 18 år. Ändå är jag övertygad om att han inte nöjer sig med det.

För att vinna är en sak – att vara en vinnare är någonting helt annat.

Och det är han mycket väl medveten om.

I går körde IndyCar säsongens tredje lopp på Road America. Felix Rosenqvist kom från en premiär där han själv kastat bort en pallplats och haft en seg helg i säsongens andra lopp. Han ville ingenting hellre än ta den där segern som han längtat efter i ett år, men istället för en framgång blev lördagens race ett långt lidande med tekniska problem. Samtidigt som teamkollegan Scott Dixon tog säsongens tredje seger drabbades svensken av ett tekniskt problem och föll långt bak i fältet.

Det är en motgång som kan sätta sig i huvudet eller vändas till en fördel. Till en revansch - som i Felix Rosenqvists fall.

17 timmar efter missen i var han tillbaka i samma bil och på samma bana. Från startplats sju hade han bestämt sig för att satsa allt. Han avancerade efter ett riktigt starkt första depåstopp, gjorde en fin omkörning och hade chansen på segern.

Samtidigt hade han problem med vänster framdäck och tappade ett par sekunder under varje depåstopp. Det kunde också ha kostat honom segern – men Felix Rosenqvist ville inte bara vinna och ta sin första seger i IndyCar. Han ville också visa att han är den vinnare som svensk racing har saknat.

Sverige har drömt och längtat

Därför följde han sin instinkt och satsade allt på att köra om ledaren Pat O´Ward när lite mer än ett varv återstod. Han satsade alla extra hästkrafter som fanns i bilen, all den erfarenhet som han skaffat sig under år av så väl framgångar som motgångar och tog inte bara ledningen. Han tog även en seger.

Det är den första svenska segern inom amerikansk formelbilsracing sedan 2002 då Kenny Bräck vann säsongsfinalen av ChampCar i Mexico City. Sedan dess har svensk racing drömt, längtat och väntat på en ny stjärna.

I går visade Felix Rosenqvist att han är redo att ta över den rollen.

Han har smugit fram vid sidan av Marcus Ericsson under många år. Samtidigt som Ericsson fostrades i GP2 för att bli näste svensk inom F1 tävlade Rosenqvist i EM i Formel 3.

Han hade inte den ekonomiska backning som krävdes för att ta den raka vägen mot toppen utan tävlade istället på mindre arenor, fast besluten att vinna så mycket att han inte skulle kunna bli förbigången under sin kamp för att nå toppen. Han vann EM-titeln i Formel 3, det välkända stadsloppen i Macau och Pau, samt Masters i Formel 3 och han skapade sig ett namn som räckte till en karriär inom tyska DTM, japanska Super Formula, IndyLights och Formula E.

Han tävlade i fler mästerskap än någon annan, bytte kontinenter och tidszoner i samma takt som hans konkurrenter bytte sängkläder - allt med målsättningen om att vinna så mycket som möjligt och bli den vinnare som ingen kan undgå.

Är nog nöjd nu

Resan förde honom till amerikanska IndyCar och under den första säsongen slutade han sexa i mästerskapet och utsågs till årets nykomling. Det var ett mycket bra resultat - men Felix Rosenqvist var inte nöjd.

Han är aldrig nöjd om han inte vinner.

På söndagen tog han sin första seger i IndyCar - ändå är jag övertygad om att Felix Rosenqvist är riktigt nöjd.

Att vinna ett lopp är en sak.

Att vara en vinnare är någonting helt annat.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln