”Vi måste ta hem en medalj”

Malin Wahlberg

Anja Pärson om Graviditeten Näthatet En framtid som tränare

Anja Pärson gör sitt sista mästerskap innan hon ska bli mamma igen.

För Sportbladet ­berättar hon om tuffa ­graviditeten, vad som skulle kunna få henne att bli tränare och hur hon hanterar näthatet.

– Jag har fått negativa kommentarer i hela min karriär, säger hon.

helskärm

Efter ett OS med Viasat är Anja Pärson på plats i Beaver Creek för sitt ­andra mästerskap som ­expertkommentator. Den här gången i SVT som hon gick tillbaka till inför den här säsongen.

– Det här VM:et har ­börjat bra. Jag och Björn (Fagerlind) har hittat ett bra tempo. Det är roligt att kommentera när det ­händer grejer. Sedan ser jag väl inte att jag kommer kommentera hela mitt liv. Någon gång måste jag ta en ledig vinter, säger Pärson när Sportbladet träffar henne på ett café i Beaver Creek.

’Försöka ta det lugnt’

Ledigheten kanske ­kommer redan nästa vinter för 33-åringen som är i mitten av sin graviditet. Efter VM i USA planerar hon att ­varva ner.

– Jag tror att vi kommer att vara mer förberedda den här gången. Det var mycket som hände när ­Elvis kom. Jag flyttade hem, vi flyttade in och vi kom ut. Den här gången kommer vi att ta det lugnt i några månader.

Du ska vara mamma­ledig ett tag i alla fall?

– Jag vet inte, jag kan som inte vara mammaledig med ett eget företag. Det är ­Filippa som får ta mammaledigheten. Men vi ska ­försöka ta det lugnt, det är inte vår stil, men vi jobbar på det, säger Pärson som hade det tufft i början av graviditeten.

– Nu är det full rulle och jag kan åka skidor och ­sådär. Men jag kan inte ­säga att de första tre ­månaderna har varit mina bästa. Jag mådde rätt illa och det var tufft att spela in ”Anja snöar in” för då ­mådde jag riktigt illa.

Pärson kom ut i sitt ­sommarprat för två och ett halvt år sedan efter att hon avslutat sin karriär. Sedan dess har livet förändrats en del för 33-åringen.

– Jag har gjort en resa, men man anpassar sig till vardagen och hittar en ny vardag. Det är först den här hösten jag känt att jag har helger. Men det har nästan inte varit något negativt. Det är klart att det kanske finns någon här och där som har åsikter, men det känns som vanligt, säger hon och fortsätter:

’Rent idiotiska’

– Vi lever ett vanligt Svensson-liv egentligen, men det finns också en känsla av att vi är före­bilder. Det är klart att man har tänkt på hur fröknarna ska förklara för alla barn på dagis att det är två ­mammor, men vi försöker ta allt som det kommer och vi känner oss stolta över det liv vi lever. Det är mycket lättare att leva nu än när det var hemligt.

Hur hanterar du de ­negativa kommen­tarerna?

– Negativa kommentarer har jag varit med om i hela mitt liv. De här ­kommentarerna, som bara är rent idiotiska, de lämnar man bara åt sidan. De ­berörde mig väldigt ­mycket mer under min ­karriär för då var det på min prestation och jag har tyckt att jag varit missförstådd och sådär ibland. Men Filippa är väldigt duktig på att vara stark i åsikter och brukar kunna ta en fajt medan jag är van att gå vidare.

Det alpina landslaget vill få in en kvinnlig tränare i toppen, men Pärson ­känner inget sug även om hon får frågan.

– Jag är inte så sugen på att åka hemifrån. Det ­räcker med världscup­tävlingar någon gång då och då. Men det är ett ­problem vi har i Sverige, det är väldigt få gamla ­åkare som blir tränare ­efteråt och det är något man måste se över. Tränaryrket inom skidåkningen kanske måste få den statusen den behöver ha, säger hon och fortsätter:

’Vet vad som gäller’

– Om man kollar på ­Österrike har de en master inom området och massa högskolepoäng, tränare i Sverige har inte den utbildningen. De är duktiga på att träna skidor, men de kanske inte har så hög lön alla gånger.

Vad skulle kunna få dig att ändra dig?

– Vi får se så småningom. Umeå ska bygga en backe nu som verkar kunna bli bra och skulle det bli högskola eller skidgymnasium där uppe får man väl tänka över om man är någon mentor eller så. Det får framtiden avgöra.

Just nu ligger allt fokus på VM och Pärson sticker inte under stol med hur viktigt det är att Sverige får med sig en medalj hem från USA.

– Vi måste ta hem en medalj. Det ­skulle kännas riktigt tufft att komma utan medalj härifrån. Det tror jag att de känner själva efter OS. De försöker reparera och säga att det inte var en sådan katastrof i fjol, men med så mycket pallplaceringar som de gjorde och inte tog någon medalj, jag tror att alla vet vad som gäller här, avslutar hon.

Anja om...

...varför det inte blir ­någon ­självbiografi:

”Jag ska aldrig säga aldrig, men jag läser själv aldrig självbiografier därför har jag svårt att se att det blir någon. Jag har redan pratat så mycket och gjort två dokumentärer och mitt ­sommarprat. I så fall ska det var mer skol­material för skidgymnasium och så”.

...vad hon ångrar i sin karriär:

”Jag skulle ha lärt mig att njuta lite mer i början av min karriär. Jag var bättre ju längre in i livet jag kom. I början var det bara: ”Jaha, bra, medalj och packa och resa vidare”. Alla misstag som har hänt har gjort mig till den jag är. ­Misstagen i backen lärde mig att bli bättre så det är inget jag ångrar”.

...när hon svimmade ­under OS i Sotji:

”Det var lite jobbigt att svimma 30 sekunder innan sändning. Jag var i ganska utsatt läge och kastade upp ganska mycket innan och började bli uttorkad och var högt upp på en läktare. Som tur var hade jag Filippa där och Viasat agerade ­jäkligt snabbt. Jag hade SOS-alarm och hela ­kittet igång, men jag kände mig så pass bra ­sedan att det var lugnt. Men det var några ­minuter som var rätt jobbiga. Det är andra ­gången jag svimmar. Första gången var när en släkting till mig hade råkat ut för en bilolycka och när jag kom till sjukhuset blev det tufft. Det är aldrig kul att svimma, men ibland händer det”.