Frändén: Klubbens qatariska ägare lär inte se mellan fingrarna
PARIS. Christophe Galtier dementerar alla påståenden om att ha beordrat färre ”svarta och muslimska” spelare i truppen när han tränade OGC Nice.
Samtidigt berättar franska medier om ett spänt klimat mellan spelarna i Nice och Galtier, framför allt under ramadan förra året.
Händelserna i huvudstaden väcker minnen av en rad rasistskandaler inom fransk fotboll.
För en vecka sedan såg Paris Saint-Germain ut att ha slagit i botten: Svaga resultat, stök kring Kylian Mbappé, Leo Messi på väg bort och bara ligatiteln kvar att fajtas om.
Sen kom tisdagen den 11 april och påminde om att det alltid kan bli lite värre. Den här gången går det inte att skylla på skadeläget eller ett långt och krävande VM i Qatar.
Det är ett gäng påstådda läckta mejl från Galtiers tid i Nice (2021–2022) skrivna av dåvarande sportchefen Julien Fournier, där han menar att Galtier och hans son John Valovic Galtier, som också är PSG-tränarens agent, bett Fournier sluta värva svarta och muslimska spelare. Dessutom ska det ha stört Galtier att flera spelare fastade under ramadan. Enligt mejlen, som skickats till klubbens ägare i företagsgruppen Ineos, ska både far och son Galtier ha uttryckt att spelartruppen måste ”likna staden” mer. Underförstått: Att Nice, känt som ett borgerligt, för att inte säga konservativt, franskt näste, behöver ett mer etniskt homogent fotbollslag.
Anklagelserna mot Christophe Galtier är av sorten att de antingen är sanna och fullkomligt skandalösa, eller uppdiktade och skandalösa av helt andra skäl. Galtier satsar allt på ett kort och har polisanmält de två journalister som ligger bakom avslöjandet för förtal, samt Fournier, för att ha läckt mejlen. Den sistnämnde, som befinner sig i Brasilien (”långt bort från kaoset”), förnekar att han skull ha något med saken att göra, men dementerar inte uttryckligen att han har skrivit mejlen. Det är känt att de båda blev osams under tiden i Nice och i PSG-led betraktar många veckans händelser som en tänkbar hämnd från Fourniers sida.
OGC Nice publicerade i veckan en kort kommuniké där man skriver att händelsen involverar två personer som inte längre jobbar för klubben och att ”situationen hanterades på största allvar när den inträffade”. Samtidigt har en polisutredning för misstänkt ”diskriminering på grund av ras eller religiös åskådning” startats mot Galtier och en husrannsakan genomfördes på fredagen i OGC Nice lokaler. Tidningen L’Équipe berättar om en spänd stämning mellan Nice spelartrupp och Christophe Galtier under hela förra säsongen och framför allt under ramadan, då tränaren ska ha varit kritisk till att flera spelare fastade också på matchdag.
På fredagens presskonferens inför det högoktaniga mötet med tabelltvåan Lens dementerade Christophe Galtier det hela. Han säger sig vara chockad över anklagelserna och påtalade att han själv växt upp i ett etniskt blandat miljonprogramområde. Galtier har emottagit hot och lever med polisskydd sedan historien briserade i tisdags.
Lite i skymundan av debaclet kring Christophe Galtier meddelades i veckan att Karim Benzema ska upp i rättegång den 20 juni i år – som målsägande, för en gångs skull – i ett annat förtalfall. Det är den franske politikern Damien Rieu, som arbetar för ultrahögerpartiet Reconquête, som står åtalad för att i två tweets ha associerat Karim Benzema med jihadism och islamistisk terror. Det sker, som man brukar säga, inte i ett vakuum. Damien Rieu är en underhuggare till partiledaren Éric Zemmour, som efter tjugo år av kontroversiella uttalanden som opinionsjournalist tog steget över till politiken för ett par år sedan. Zemmour, som är fälld för hets mot folkgrupp vid två tillfällen, var en medial fixstjärna i Frankrike, innan hans presidentkampanj pyste ihop och blev ett ordentligt fiasko på valdagen förra året.
Kände sig inte representerad av Les Bleus 1998
Det offentliga samtalet i Frankrike har sett en rejäl ökning av populistiska provokatörer de senaste åren. Men vi ska inte glömma att den nutida franska fotbollshistorien är full av incidenter liknande den med Christophe Galtier. Mest känt är kanske när Laurent Blanc 2010, då förbundskapten för herrlandslaget, ville införa kvoter för spelare med två medborgarskap. I samma offentliggjorda konversation med personal på franska fotbollsförbundet sa Blanc att han ville satsa på fler ”små tekniska spelare” istället för ”stora, starka, svarta” och höll fram Spanien som ett föregångsland eftersom de inte hade några svarta spelare och ”därmed inte samma problem”.
Efter VM-guldet 1998, med det multietniska landslag som döptes till ”black-blanc-beur” (svart-vit-arab) som en parafras på den blå-vit-röda trikoloren, trodde många att rasism i franska fotbollsled var historia. Många hoppades rentav att Les Bleus framgångar skulle lugna de motsättningar som fanns i det franska samhället rakt av. Men medan unga invandrarländer som Italien och Spanien dragits med apljud och annan manifesterad läktarrasism har Frankrikes problem varit mer subtila. Icke-vita spelare har länge varit ett så självklart inslag i fransk fotboll att ingen utom några enstaka galningar någonsin gör politik av det. Jean-Marie Le Pen, grundare av det högerextrema partiet Nationell samling, menade under VM-guldeuforin 1998 att han inte kände sig representerad av Les Bleus 1998 och blev bemött som den extremist han är.
Det är alltid intressant hur den typ av resonemang som Christophe Galtier anklagas för slår åt ett visst håll. Ett flertal svarta och arabiska spelare skulle alltså inte spegla staden Nice etniskt. Det upplevs som ett sorts hot mot autenticiteten i fransk fotboll, oavsett om spelarna de facto är fransmän eller inte. Att Nice ägs av den brittiske multimiljardären Jim Ratcliffe, grundare av Ineos, är däremot inte ett problem, får vi anta. Frågan är hur Christophe Galtier känner inför en klubb som ägs av utomeuropeiska kapitalstarka ägare? Skulle det spegla staden Nice, eller för all del staden Paris etniskt? Låt oss säga att ägarna rentav kommer från en liten arabisk diktatur i Persiska Gulfen. Muslimer så det skriker om det. Om de fastar just nu? En masse!
Christophe Galtier har, för stunden, Paris Saint-Germains stöd utåt. Fredagens presskonferens inleddes med att en PSG-anställd förklarade att man litar på sin tränare som säger sig vara oskyldig och att man fördömer alla typer av rasism. Och ja, det är svårt att föreställa sig att klubbens qatariska ägare ska se mellan fingrarna med en tränare om han uttryckligen vill ha färre muslimer i sin arbetsmiljö.