Skidtalangen: ”Jobbigt ringa runt och tigga om pengar”
Publicerad 2017-06-19
SOGNEFJELL. Anna Dyvik har navigerat rätt bland personliga motgångar med stress och utbrändhet.
Men livet i skidlandslagets A-landslag är inte utan utmaningar.
Trots vinterns succé på U23-VM är ekonomin bristfällig och jakten på bidrag pågår.
– Det är ganska jobbigt att ringa runt och tigga om pengar..., säger skidtalangen.
I vintras blev Anna Dyvik världens bästa unga skidåkare när hon vann dubbla guld på U23-VM (klassisk sprint och 10 km fri stil).
Det var en succé som gav en biljett till VM i Lahtis och senare en plats i skidlandslagets första träningsgrupp.
Hon är nu mitt i en försäsong som både skiljer sig från, men också har likheter, med den som var förra året.
Förra sommaren hade Anna Dyvik landat en turbulent tid med magbakterie, för låg energinivå, stress och utbrändhet. Hon visste vilken väg hon ville ta. Det vet hon fortfarande.
– Jag var fast besluten att göra saker bra, att lyssna på mig själv. Jag hade ju haft en del stressgrejer, som utbrändhet och sånt. Men hela sommaren från maj fungerade det bra, säger hon.
Fick bära eller brista
Hon lärde sig lyssna på sin egen kropp signaler och behov, något hon inte lyckats med tillräckligt tidigare. Hon gjorde det genom att stå på egna fötter, utanför Svenska skidförbundets verksamhet.
– Det gällde att bara lyssna på vad jag mådde bra av. Det hade jag varit bra på tidigare, men det är så lätt när man kring andra målinriktade människor att man dras med, säger hon när Sportbladet träffade Anna Dyvik på landslagets träningsläger i början av juni.
Men nu är du där igen med målinriktade åkare runt dig, hur går det?
– Jo, jag vet. Det är en liten utmaning. Men jag är lite mer förberedd på det och lite mer säker på vad jag behöver. Förra sommaren lyssnade jag väldigt mycket på mig själv, vad jag behövde och kände att det fick bära eller brista. Jag tänker inte leva mitt liv på ett sätt som inte känns bra.
Nu känns det bara fint och Anna Dyvik trivs med de långa lägerperioderna som en plats i den bästa träningsgruppen erbjuder.
Succén i U 23-VM har dock inte inneburit en ny ekonomisk vardag för Anna Dyvik, 22. Hon kan visserligen skippa sommarjobbet hemma i Falun, men behöver ragga sponsorer. Träningsbidraget från Skidförbundet täcker inte alla kostnader.
Har ett annat lugn
– Jag jobbade extra på Ica Maxi hela förra sommaren, det har jag inte tänkt att göra den här sommaren. På ett sätt är det mycket tryggare nu ekonomiskt, det har varit ett stort orosmoment tidigare, men jag försöker ändå fixa lite egna sponsorer, det har jag inte haft så mycket tidigare. Det känns ganska jobbigt att ringa runt och tigga om pengar, säger Anna som berättar att det tidigare funnits en ekonomisk oro.
– När jag flyttade till Falun efter gymnasiet hade jag två år som jag inte mådde bra och det var mycket för pengarna. När man går på skidgymnasiet är man skyddad, sedan kommer man ut i den "riktiga världen". Jag var inte riktigt beredd på det. Det var mycket stress utifrån.
Har du fått bättre skidkontrakt efter genombrottet?
– Det går från ingenting till... lite.
Rent träningsmässigt har Anna Dyvik tagit ytterligare kliv när det gäller mängden träning. Men hon är noga med att inte kliva över gränsen.
– Jag ökade min mängd väldigt mycket förra året. Jag ska öka lite till. Jag tänker att jag satsar så får jag justera sedan. Jag har ett annat lugn i min träning när jag fick tävla av mig förra vintern, säger hon.
Säsongens mål är förstås OS. En högst rimlig målsättning för en åkare som trots allt gjorde sin debut i världscupen i vintras.