Åtta av de nio bästa – men det är synd om de ryska åkarna
GÄLLIVARE. OS-avstängde Jevgenij Belov sitter med tårarna nära och säger att han inte fattar hur IOK kunde stänga av honom samtidigt som skiljedomstolen Cas låter honom tävla i världscupen.
Det gör ingen annan heller.
Efter snart ett år av förvirring och oklarheter är det faktiskt dags att idrottens makthavare lägger korten på bordet.
För nu är det faktiskt synd om de ryska åkarna.
Svenske landslagstränaren Ola Ravald skrattar lite när jag frågar vad han säger om den första riktiga dagen på skidsäsongen.
– Härligt med lite vinter och ryska mästerskapen, säger han.
Ja, för det var precis vad vi fick se. Hemmaåkaren Marcus Hellner blev en statist på sin tionde plats, ändå var han näst bäste icke-ryss här i Gällivares vinterparadis.
Allra mest häpnadsväckande var förstås hur dopningsutpekade och OS-avstängde Jevgenij Belov, mitt i sin livs största idrottskris, kunde kraftsamla och slå åkare som Dario Cologna och Sergej Ustjugov.
Efteråt grät han.
Sen höll han ett försvarstal om hur han alltid kämpat för ren idrott och visade upp sin halsduk med trycket ”Clean as snow” som han, enligt egen utsago, har haft varje tävling sedan 2010.
Ännu ett snyftförsvar!
Ni som så mycket som ögnat på rapporteringen om McLaren-rapporten eller har sett några minuter av Netflix-dokumentären ”Ikaros” fnyser säkert nu.
Ännu ett snyftförsvar! Det mesta talar ju för att ryska agenter, på order av Vladmir Putin, ligger bakom en dopningskonspiration som skulle få John Le Carré att tappa hakan.
Och är det så att ryska åkare tryckt i sig dopningsdoktorn Grigorij Rodtjenkovs otillåtna dunderhonung inför OS, sedan i hemlighet smugglat ut numren på sina provburkar så ryska agenter kunnat byta deras urin ska de så klart aldrig blicka mot sina skidpjäxor igen i några officiella sammanhang.
Dömde åt rakt motsatt håll
En hel del tyder på att det är så.
Men utan ett enda positivt prov, uppgifter om vems urin som faktiskt hällts tillbaka i de uppbrutna flaskorna eller svar på om man säkert vet att ryska åkarna har hjälpt till i den här komplotten tyckte idrottens mäktigaste domstol, Cas, att bevisen var otillräckliga och friade ”de sex fördömda” inför årets säsong.
En månad senare dömde IOK åt rakt motsatt håll.
Thomas Bach krävde tillbaka allt ifrån medaljer till OS-pins från Legkov, Belov och gänget.
Motiveringen: Åkaren har brutit mot antidopnings-reglementet.
Vad brottet består i?
– Vadå, det är ett brott mot anti-dopningsreglerna. Vad exakt är väl inte så viktigt?
Hur det ska ha gått till?
– Det får ni inte svar på.
Vad har ni för andra bevis som inte Cas tagit hänsyn till?
– Äh, tror du vi skulle säga det.
Annars – förtroendekris
Jo, jag raljerar lite nu, men jag fattar att landslagstränaren Markus Cramer bara suckar och pratar om maktlösa utövare, att Alexander Legkov inte ens orkar ta sig ut och träna längre och att Jevgenij Belovs tårar rinner.
Föreställ er en dom i något civilt sammanhang där domstolen dömer till livstid – men struntar i kapitlet med domskälen. Hur ska man veta vad man ska överklaga när man inte ens vet exakt vad man anklagas för?
Nej, IOK sköter det här lika dåligt som de verkar ha skött säkerheten kring laboratoriet i Sotji.
Kanske sitter Denis Oswald och hans kommission på starka bevis nog – jag hoppas verkligen det! – att man kan skratta åt Belovs tårar, men då måste de fram nu.
Annars är det här en förtroendekris för Fis och IOK på samma sätt som fuskande idrottare är det.
IOK och Fis inkonsekvens och hemlighetsmakeri har skapat en skidvärld där fans står som frågetecken, där åkare tittar misstänksamt på varandra – men där ingen på allvar kan ta ställning i idrottens just nu viktigaste fråga.
Välkomna, eller ska jag kanske säga dobro pozhalovat till skidsäsongen 2017/18.