OS har kommit till Korea – hoppas det betyder något
Brenning: Två fanbärare men en nation
Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se
Två fanbärare, en flagga och en nation.
OS elden är tänd i Korea.
Låt oss trots alla tvivel hoppas att det kommer betyda något.
OS är invigt och skådespelet på Olympiastadion i Pyeongchang med sina visuella effekter och moderna teknik var sparsmakat vackert. Kanske var det också passande för ett Sydkorea som på grund av sin position inklämt bland jättar kommit att kallas ”räkan bland valar”. Förleds dock inte att tro att det var snålt för det på den nybyggda arenan för 817 miljoner kronor som bara kommer att användas tre gånger till innan den rivs och gör plats för ett museum.
Det kanske låter märkligt men det är också en märklig plats vi befinner oss på. Mitt ute i ödemarken mellan golfbanor och skidbackar har Sydkorea smällt upp vad som måste liknas vid en gigantiskt nöjespark för vuxna. Enligt Sydkoreas regering är förhoppningen att satsningarna på den mer bestående infrastrukturen ska hjälpa Pyeongchang-regionen att blomstra men det främsta skälet till spelen är trots allt marknadsföring för nationen med den uttalade ambitionen att etablera sig som en ”supermellanmakt”. Sydkorea kämpade länge för att få vinter-OS och valet var och är kontroversiellt. Det går inte att komma ifrån att landet fortfarande officiellt ligger i krig med sin granne i norr och fram tills att elden tändes har nästan allt handlat om den konflikten.
Invigningens höjdpunkt
IOK:s president Thomas Bach beskrev på förhand den gemensamma inmarschen med Syd- och Nordkorea som invigningens höjdpunkt. IOK-presidenten var med i den första delegationen som medlade med Nordkorea inför OS 2000 och talade inför årets spel om sin egen erfarenhet av att komma från och tävla för ett delat land. Det Tyskland vars mur i Berlin häromveckan firade jubileum när lika många dagar hade passerat sedan muren revs som den faktiskt stod där likt en kniv rakt igenom ett land och mängder med familjer.
När Korea delades splittrades också familjer. I 67 år har hundratusentals människor väntat på ett livstecken från en mamma, en pappa, en syster eller en bror. Sedan millenieskiftet har Röda Korset försökt sammanföra de här människorna med sina älskade men bara 20 gånger har de lyckats, senast i oktober 2015 då omkring 100 personer från vardera sida tilläts spendera tre dagar med familjemedlemmar de tills dess inte ens kunnat vara säkra på var vid liv.
130 000 ansökte ursprungligen om möjligheten. I dag har hälften av dem redan hunnit dö. Tio nya avlider varje dag i väntan på att Nordkorea tillfälligt ska öppna gränsen igen. Men kanske kan OS-elden också förvandlas till ett hoppets låga för de som fortfarande har privilegiet att åtminstone kunna drömma.
82-årige Oh Myung-jin är en av dem. Han skiljdes från sin nio år yngre bror när bomberna 1950 började falla från himlen och tvingade Myung-jin och hans far att söka skydd längre söderut. 87-årige Roh Hee Kwan är en annan. Kwan har inte sett sina två yngre syskon sedan han som 20-årig soldat fick order att röra sig bort från hembyn Kaesong.
OS i Pyongchang har ”Passion. Connected” som slogan och familjeåterföreningarna som symbolfråga har också blivit en av de hetaste när spelen nu trots allt förmått öppna samtalen mellan Syd och Nord igen. Nordkorea har än så länge vägrat återuppta träffarna innan Sydkorea återlämnat en grupp servitriser som lyckades fly under 2016. På så låg nivå ligger alltså kommunikationen mellan de två länderna. Så långt har de kvar tills de kan diskutera de riktigt stora frågorna.
Historiskt ögonblick eller farlig propaganda
Trots det marscherar de två nationerna just nu förbi tillsammans framför mina ögon här på Olympiastadion. Med två fanbärare men, om än bara för i kväll, som en nation. ”Ett historiskt ögonblick”, säger IOK-presidenten Thomas Bach. Farlig propaganda från det Nordkorea som utvecklar kärnvapen, hotar med krig och vars folk svälter unde 2 r de kraftfulla restriktioner FN satt in för att försöka kyla läget, hävdar andra.
IOK har släppt ned den gigantiska nöjesparken just här med hopp om att spelen faktiskt ska innebära en förändring. En förbättring. Bakom sig har de bland annat ett OS i Peking 2008 som kommittén själva anser skapade ett mer öppet och modernt Kina men närmast i minnet finns trots allt vinter-OS i Sotji som kapades av en diktatur och kom att fungera som bränsle åt en ockupation.
Frågan om vinter-OS i Sydkorea ska komma att beskrivas som lyckat kommer inte avgöras om den oroväckande tröga biljettförsäljningen tar fart, om vi får spel befriade från fusk eller om de massiva investeringarna i Pyeongchang ger resultat för landet Sydkorea. Här står mer på spel.
Är det här det första steget mot en mer långvarig fred eller blir OS bara ett strategisk skådespel i en fortfarande osande militär konflikt?
I kväll tände konståkerskan Yuna Kim elden efter en hel invigningsceremoni som gick i fredens tecken men när OS-lågan slocknar igen om 16 dagar kommer ytterligare 160 sydkoreaner ha tagit sitt sista andetag med frågan om vad som egentligen hände med deras familj obesvarad.
Den olympiska freden har kommit till Sydkorea. Må den bestå. Festen kan börja.