Wennerholm: Då hade man varit miljardär nu
Ett idrottsår där det omöjliga händer gång på gång är Finland på väg mot sitt tredje VM-guld 2016.
Jag kan inte göra annat än att falla platt och tacka för showen efter 3–1 mot Ryssland.
Framförallt uppvisningen av lejonungarna Patrik Laine och Sebastian Aho, båda 18 år.
De sänkte nästan själva hela det stora och mäktiga Ryssland.
Det närmaste Sverige kommit den unga stjärnkombinationen är Mats Sundin och Peter Forsberg vid VM i Prag 1992.
Foppa var fortfarande bara 18 år den gången, medan Sudden hunnit fylla 21 i ett VM som slutade med svenskt VM-guld efter liknande resa som Leksand gjorde den här säsongen.
En usel start skapade till slut ett gäng vinnare och fick ett lyckligt slut.
Jag tror det slutar lika lyckligt för Finland och deras lejonungar, även om de ätit upp allt och alla i den här turneringen med nio raka segrar.
Hade skrattat om någon påstod det
Nu väntar Kanada i finalen.
Jag tippade just den VM-finalen innan turneringen startade, men hade kanadensarna som vinnare.
Nu önskar jag att jag har fel en dag när hjärtat bultar och slår och säger Finland.
Att det omöjliga kommer att hända igen ett år då ingen sportslig logik gäller.
Då menar jag inte att det är det minsta ”omöjligt” att Finland vinner den här finalen, utan mer på att ta tre VM-guld ett och samma år.
Det är så unikt och så historiskt att jag hade skrattat om någon påstått att ens stora mäktiga Kanada eller Ryssland skulle klara av det.
Och så går finländarna och vinner både JVM på hemmaplan och J18-VM i USA några månader senare.
Nu är de en enda match från den historiska trippeln och som de spelade mot Ryssland i semifinalen har jag svårt att se något lag slå dem.
Det kändes som det här finländska VM-laget spelat tillsammans i tio år.
En lagmaskin där alla accepterar sina roller och vet precis vad de ska göra.
Ett lag med VM:s bästa defensiv och VM:s bästa målvakt i Mikko Koskinen. Koskinen som gör sitt första VM som förstemålvakt och sitt andra totalt för en nation där världsmålvakter verkar växa på träd. Han är inte ens säker på en plats som tredjemålvakt för Finland i World Cup, där finländarna redan plockat ut NHL-stjärnorna Tuukka Rask och Pekka Rinne.
Folkstorm om han ratas
Patrik Laine och Sebastian Aho platsade inte heller bland de 16 första spelare Finland plockade ut till World Cup, men jag skulle bli ytterst förvånad om inte Laine kommer med även till den turneringen.
Han är en perfekt tredje länk i kedjan med redan uttagna NHL-spelarna Aleksander Barkov och Jussi Jokinen och är dessutom poängbäst i Finland med sina tolv VM-poäng (7+5).
Det lär bli folkstorm om han ratas.
Hans flippassning fram till Jussi Jokinens 2–1 avgjorde semifinalen mot ryssarna och var ett av VM-turneringens snyggaste mål.
Aho når inte samma höjder. Han är en klok center av klassiskt snitt och oerhört mogen för sina 18 år.
Men Patrik Laine är något helt annat.
Han är en urkraft. Nyss fyllda 18 år är han 194 centimeter lång och väger 95 kilo. Han är redan så stark att han kan flytta på fullvuxna ryssar och när jag såg idolen och 108 kilo Alexander Ovetjkin tackla honom i går, så rörde han knappt en min.
Och han har ett skott som får ryska missiler att blekna.
Får en hel nation att stanna
Nej, det är bara att beundra finländarna. De gör allting rätt just nu.
Och det råder en hockeyfeber som mot- svarar hysterin när Ingemar Stenmark åkte slalom för Sverige i slutet av 70-talet.
Hockey-VM får en hel nation att stanna.
Den andra VM-semin mellan Kanada och USA blev mer dramatisk än jag räknat med.
Kanadensarna ledde komfortabelt med 2–0 efter första perioden, men verkade redan ha börjat tänka på VM-finalen mot Finland i början av den andra.
USA tilläts vända och göra tre mål på lite drygt sju minuter, innan kanadensarna vaknade och trampade på gasen igen.
Det blev 4–3 till slut och en drömfinal.
I alla fall i mina ögon.
Tänk om man spelat på kombinationen Leksand till SHL, Leicester vinnare av Premier League och tre VM-guld till Finland ett och samma år.
Då hade man varit miljardär i dag.