Både rätt och riktigt att ge Sarah Sjöström Bragdguldet 2017
Spelet varvat, knockout på alla, in över mållinjen med krafter sparade.
Sarah Sjöström är 24 år.
Hon har vunnit färdigt bragdguldet nu.
Rätt båt vann.
Simmarsuveränen från Södertörn sprattlade en sommar till, varvade upp sin utombordsmotor och seglade iväg från orienterare, hoppryttare och ett helt fotbollsland.
Hon kommer aldrig att vinna bragdguldet igen, man kan bara göra det två gånger, och nu hoppar hon alltså upp på den där olympen där bara Ingemar Stenmark, Björn Borg och Anja Pärson fick plats förut.
Och ja, det är både rätt och riktigt.
Jag säger det som fotbollsman, som idrottsintresserad, som en som följt Sarahs karriär sedan OS-debuten i Peking för snart tio år sedan. Och, mer relevant, jag säger det som någon som faktiskt läst in mig på bragdguldets statuter, vad det faktiskt är som de har att belöna.
En missuppfattning
Vad är en bragd? En utomordentlig prestation.
Därefter: ”Bragdens värde skall anses förhöjt i ett fall där avgörandet skett i ett svårt och vanskligt läge”.
Och därefter: ”En serie bragder innebär ytterligare kvalificering för utmärkelsen”.
Ja, och sen ska man inte ha dopat sig heller. Eller slagit för många på käften längs resans gång.
Det är alltså en missuppfattning att överraskningsmomentet eller det sensationella är överordnat prestationen. Så är det inte. Och för första gången någonsin är världens bäste simmare från Sverige.
En gång till: Sarah Sjöström utsågs i helgen till världens bästa kvinnliga simmare av det ansedda magasinet Swimming World, en utmärkelse som amerikanskan Katie Ledecky prenumererat på de senaste fyra åren. Sedan tidigare har hon utsetts till Europas främsta idrottare på damsidan av kontinentens alla olympiska kommittéer.
Var bara kvalfotboll...
Man kan förstås tycka att ett fotbollslandslag som vält alla förutsättningar över ända, som slagit Frankrike och slagit ut Italien på San Siro, har skrällt större i en större sport. Det är fint, det går bra. Men tar man till brösttoner för att lansera ett lag vars prestation, när allt kommer omkring, består i att ha kvalat in till VM som en av 32 nationer, som en av 13 i ett kval med 52 lag… då tappar man faktiskt trovärdighet.
Hela den där mirakelresan som Janne Anderssons landslag navigerade sig fram igenom – utan Zlatan Ibrahimovic! – hade något sinnesomvälvande över sig, den förändrade sättet vi ser på vår fotboll och sättet Italien ser på sin. Men det var kvalfotboll, det var möjligen inte ens ”avgörande”, det var en prestation på vägen till andra prestationer.
Men fotboll är ju så stort! Ja, det är det. Men det är fenomenalt väl etablerat att bragdjuryn, en jury där lagsportsrepresentanter i allmänhet och fotbollsrepresentanter i synnerhet är satta på undantag, inte är särskilt intresserad av den aspekten i sina bedömningar. Om det hade varit en huvudsak hade de inte ägnat sig åt att älska sönder sina vintersportare, då hade inte Zlatan Ibrahimovic stått här bragdguldslös.
Simsporten får skylla sig själv
Så vari består Sarah Sjöströms bragd?
I ett VM där hela världen slogs om medaljer, där alla sex världsdelarna tog hem guldmedaljer, vann hon tre guld och tog ett silver. Ett avgörande av hög rang? Exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande? Segervilja och energi? Allt det där som efterfrågas i statuterna finns där.
”En serie bragder innebär ytterligare kvalificering”… Tja, Sarah Sjöström följde upp sitt VM med att slå fyra världsrekord på två världscupstävlingar. Sex världsrekord på ett par veckor, tre VM-guld i lång bana, ett silver.
Simsporten får skylla sig själv med sin medaljinflation, eftersom den innebär att det är lätt för den oinsatte att inbilla sig att alla medaljer väger lika tungt. Det gör de inte. Innan Sarah dök i hade svenska simmare tagit två individuella VM-guld på lång bana på 36 år.
Nu tog hon tre på en vecka. Värdens bästa simmare 2017. En svensk idrottare som gjort vad ingen svensk idrottare någonsin varit i närheten av.
Ska ni ha invändningar mot att hon får ett bragdguld får ni faktiskt anstränga er lite mer.