”Allt jag gör är för att hedra min son”

Andreas Käck

helskärm

Åtta månader har gått sedan Marcus Kowals 15 månader gamla son, Liam, kördes ihjäl av en rattfyllerist.

Nu viger han sitt liv åt att sprida information om vikten av att inte köra rattfull.

– Allt jag gör är för att hedra Liam, säger han till Sportbladet.

Torsdagen den 3 september 2016 skedde det ofattbara.

Den svenske MMA-fajtern Marcus Kowal låg och tog en tupplur i hemmet i Hawthorne, Kalifornien, när han plötsligt väcktes av sirener på gatan utanför.

En rattfull 72-årig kvinna kört på hans 15 månader gamla son, Liam.

Liam fördes till sjukhus där han förklarades hjärndöd och Marcus och hans fru Mishel tog då beslutet att avbryta de livsuppehållande åtgärderna.

– Det här har varit den tuffaste tiden i mitt liv. Jag är inte den typen som brukar klaga och tycka synd om mig själv, och jag vet att det finns folk runtom i världen som har det värre än jag, men det har absolut varit den tuffaste tiden i mitt liv, säger Marcus Kowal när Sportbladet pratar med honom nu, när åtta månader har passerat.

Sorgen går knappt att beskriva med ord.

– Den emotionella skadan är så himla påtaglig. Jag har haft skador och operationer i min MMA-karriär och då vänjer man sig vid att ju hårdare man jobbar, desto snabbare kommer man tillbaka. Men en emotionell skada funkar inte så. Det kan kännas bra i några veckor – men sen kommer det en ny våg av smärta. Till exempel vet jag att den här månaden kommer bli svår eftersom vi närmar oss Liams födelsedag, den 25 maj. Då kommer alla sår att rivas upp igen.

”Är det allra viktigaste”

Marcus Kowal bestämde sig direkt för att hans son inte skulle dö förgäves. Kort efter den fasansfulla tragedin startades en stiftelse i Liams namn och sedan dess har Marcus vigt sitt liv åt att göra allt som står i hans makt för att bidra till att motverka rattfylleri.

– Det allra viktigaste är att se till att min son inte blir statistik, inte bara ytterligare en siffra. Jag vill att hans öde ska leda till en förändring i världen, att vår sorg i alla fall kunde leda till att världen blev lite bättre, säger han.

Han föreläser, ger snart ut en bok, har haft en reklamfilm som sändes i delstaten Missouri under Super Bowl – och lägger överlag stor kraft och energi på att få fler att tänka till.

Och gensvaret har varit enormt.

– Det är faktiskt flera som har hört av sig och sagt att: ”Jag har kört rattfull men efter att ha läst om Liam så svär jag att det aldrig ska upprepas”. Och det är precis det här som är målsättningen med alltihop. Att folk ska tänka till.

”En ny väg i livet”

Marcus kropp pryds nu av flera tatueringar till minne av Liam.

På ena underarmen står det ”a journey of a thousand miles begins with a single step”.

– Det känns som att vi har gått ut på en ny väg i livet. Det är en knagglig väg, en väg vi inte valt själva, och det finns många sidovägar på den här vägen, men det är viktigt att vi fortsätter gå rakt fram. Jag har varit runt och pratat med andra föräldrar som förlorat sina barn. Det är lätt hänt att man vänder sig till alkohol eller droger. Det smärtar så mycket, man får panik och blir desperat över att hitta något som dämpar smärtan. Och jag förstår dem. Det är lätt att fastna i tanken att livet är orättvist och att allt är hopplöst. Men alla de här projekten har hjälpt mig att hitta en mening i alltihop.

På ryggen finns en stor text: ”Life is a moment” och ”There is no foot too small that it cannot leave a footprint on this world”.

– Det var många som sa att: ”Liam kommer bli en grym fajter som sin pappa”. Och visst, han växte ju upp i gymmet, han var med mig där hela tiden. Men jag sa alltid att det viktigaste var att han skulle växa upp och göra det han själv vill, bara han gör det till 100 procent och att han har som ambition att göra något som kan påverka världen åt ett positivt håll. Så den texten är verkligen sann. Liam har gjort mer för världen på sina 15 månader i livet än vad många andra människor gjort på en livstid. När han dog så donerade vi hans organ och på så vis hjälpte han andra. Men framförallt hjälper han andra genom att hans namn lever vidare i kampen mot rattfylla.

– Alla de här projekten jag har i gång nu handlar om det. Allt jag gör är för att hedra Liam, säger Marcus.

Väntar tillökning

Nu väntar Marcus och frun Mishel barn igen.

I slutet av juli eller början av augusti får de en ny liten pojke.

– Det är ett ljus i en väldigt mörk tunnel. Samtidigt är det många saker att tänka på. Dels det emotionella, att gå igenom ultraljud och allt sånt igen, då kommer alla minnen tillbaka. Dels det här med att en lillebror normalt sett brukar ärva sin storebrors kläder. Nu måste vi vara försiktiga med det. Det är viktigt för oss att vårt nästa barn får en egen identitet, att han inte lever i skuggan av Liam. Han ska förstå att han har en storebror, men att han är en egen person, säger Marcus Kowal.