Nu får de hjälp av Alshammar
Uppdaterad 2021-05-10 | Publicerad 2017-12-16
KÖPENHAMN. Kortbane-EM brukar vara bra för två saker: att vinna medaljer, och få syn på dem som kommer att göra det.
Talangerna har både sett och lärt den här gången.
– Det är när vi är äldre som vi ska prestera och ta medaljer åt Sverige, säger Björn Seeliger.
Södertäljesimmaren Seeliger är två meter lång, men bara sjutton år gammal. Han ser ut som en sprinter, han simmar som en sprinter, och han har precis gjort sitt första seniormästerskap som sprinter.
I lagkappen slog han nytt svenskt juniorrekord på 50 meter frisim (21,66), sedan följde han upp med en okej simning individuellt på samma distans. På lördagsmorgonen kvalade han på dubbla distansen och slutade 46:a med 48,67, ett rejält personligt rekord.
– Jo, men det var ett väldigt gammalt pers. Jag ville faktiskt mer, jag vet inte vad jag gick ut på?
23,0.
– Jag hade velat göra 22.
Flyttade till Sverige 2007
Seeliger – född i Tyskland, familjen flyttade till Sverige 2007 – tillhör en grupp intressanta, svenska simmartalanger att bygga på inför framtiden. Kanske inför OS i Tokyo 2020, men framför allt på längre sikt. Långdistansaren Victor Johansson har slagits om medaljer på 400 och 1500 meter frisim, fjärilstalangen Sara Junevik har presterat på sina distanser, och slutade bland annat på trettonde plats på 100 meter på lördagens morgonpass.
De har sett, de har lärt. Och de har gjort ett bra EM.
– Ja, väldigt. Som Victor sa, det är svårt att ta in det när man väl är här, det är mer ”kul, och så dags för nästa”. Det är likt EJM, det är bara lite mer folk på läktarna. Det är nästan fullt, säger Björn Seeliger.
Förbundskaptenen Ulrika Sandmark är nöjd med vad hon fått se av de yngre, färska talangerna.
När de mästerskapsdebuterar är kraven låga, sedan är tanken att de måste förtjäna sin plats med prestationer.
– Ta det här som Björn gjorde på hundra meter… han är inte rädd! Han går ut stenhårt, öppnar snabbare än han någonsin gjort. Det är spännande.
”Får alla att växa”
I organisationen runt talangerna spelar Carl Jenner, mannen som tränade en ung Sarah Sjöström från Sum-sim till OS-guld – en nyckelroll.
– Carl är den som jobbar närvarande med Junevik, (ryggsimmaren Hanna) Rosvall, Seeliger. Han är med i deras hemmiljö, följer upp, pratar med klubbarna. Det är i vardagen det sker, vad kan NEC ställa upp med, men det viktiga är deras hemmaklubb.
– Carl är en fantastisk mästerskapscoach, men framför allt får han alla att växa. Sarah Sjöström var förstås exceptionell, men det handlar om samma saker; hur ska man matcha en ung simmare internationellt? Förstår klubbarna vad som krävs? Det är i vardagen det händer.
Efter EM innebär vardagen bland annat ett långt träningsläger i thailändska Thanyapura. Där ska de bygga grupp, träna hårt och planera framtid.
De kommer också att ha med en speciell kompetens som ledare:
Heterogen grupp talanger
De unga talangerna ska prova ut sina nya dräkter, och kommer att få guidning av en ikon med erfarenhet av hur det ska kännas.
– Jo, Therese ska med. När man är ung och ska ha dräkter är det lite svårt att veta vad man ska ha, så Therese ska vara med och utbilda de unga simmarna om hur det ska kännas, hur de ska sitta och så, säger Ulrika Sandmark.
Hon har en väldigt heterogen grupp talanger. Sara Junevik simmar fjäril, Björn Seeliger är en extremsprinter och tvåmetersjätte som behöver tid och muskler, Victor Johansson tuggar långdistans.
Kan de ändå ha nytta av att ha varandra?
– Absolut, det handlar om en gemensam målsättning, att de vet vart de ska någonstans med sin simning. De vet att de har en potential och rätt sorts stöttning, så det är klart att de kan dra nytta av varandra i sitt tänkande.