Hoppen för en skräll

Wegerup: Pia ger hopp och tro – nu måste spelarna älska VM

WINNIPEG. Äntligen var Pia Sundhage tillbaka i predikstolen.

Närmast självlysande höll hon show på presskonferensen.

Och hennes budskap var hopp.

Ja, man kan vända sig till Selma Lagerlöfs stora berättande för att beskriva känslan Pia Sundhage förmedlade.

Eller så kan jag rakt av citera en amerikansk journalist i grå tröja, urtvättade mysbyxor och loafers.

”Breathtaking”.

Den närmast hänförda reporterns spontana kommentar om Pia Sundhages presskonferens inför USA–Sverige. De utländska kollegorna var smått lyriska över den svenska förbundskaptenens sätt att hålla hov.

Skärrat och stört Sverige

Ja, det var andlösa journalister inför en Sundhage som knappt hämtade andan när hon svarade på varenda fråga in i minsta detalj, skrattade och vann varje duell.

Kan Sundhage skapa samma känsla hos sina spelare mot USA, då kan det vara amerikanskorna som blir andlösa.

Alla vet vilken svår uppgift som väntar.

Ett sargat, skadat och skakat Sverige. Mot ett USA som vann första matchen, har kvalitet på varje position, osar av självförtroende och har publiken som bär fram dem.

Mot Nigeria var Sverige skärrat och stört, spelade utan glädje, känsla och precision. Många av spelarna verkade mest tycka att det var otäckt att spela VM-premiär, i stället för något underbart som få någonsin får uppleva.

Från podiet pratade Sundhage länge om hur den amerikanska vinnarmentaliteteten är ”smittsam”, att hon själv blev en vinnare när hon kom till USA.

Jag frågade hur hon ska få sina spelare att få in den känslan, besegra nerverna.

Pia log med på samma gång solsken och stål i blick när hon svarade:

”Om vi inte kan njuta av matchen och att vara i VM, ja, vad ska vi då här att göra?”.

Det är sant att ”talk is cheap”, det är lätt att snacka. Men ännu mer sant är att ord betyder något.

Att se och höra Pia Sundhage var som att åter uppleva den glimrande ledare som tog över Sverige inför EM 2013 på hemmaplan. Borta var dyster­heten och talen utan glöd. Sundhage var som pånyttfödd, eller snarare återfödd.

Ut och spela mot oddsen

Vad det betyder för hennes lag ska inte underskattas.

Särskilt i ett mästerskap som det här, dit svenskorna kom med på förhand tuffa förutsättningar blir ledarskapet ännu viktigare.

Om inte förbundskaptenen själv tror på sitt lag och dess spel, då är det svårt att få spelarna att göra det.

Tro och hopp är det som måste bära fram Sverige i denna match.

Lotta Schelin måste tro att hon kan göra mål på världens bästa Hope Solo.

Kosovare Asllani måste tro på sina egna vita lögner om att knät håller och att krampen inte kommer åter.

Nilla Fischer måste hoppas att hon inte låter Christen Press springa förbi henne likt nigerianskorna.

Hela det svenska laget måste klara att se förbi alla fakta som talar mot dem och bara gå ut och spela mot oddsen, för varandra.

Visst finns det en chans för Sverige även vid förlust mot USA. Men åt det hållet ska vi inte ens titta just nu.

Lika lite som vi ska fokusera på Pia Sundhages framtid efter VM. Jag tycker inte hennes uttalande om att gå 2016 är märkliga. Sundhage, i motsats till vissa på toppen, tänker inte klamra sig fast vid sin position, inte hoppas på nytt kontrakt om hon misslyckas med att ta Sverige till OS 2016. Då tar hon nederlaget som en kvinna och går rakryggad vidare till nya utmaningar.

Älska – då kan det bära hela vägen

Men det är där, det är då.

Nu är nu. Här och nu.

Jag sitter och skriver i det inglasade medie­centret på Investors Group Field och ser ut över planen som vattnas, på Sveriges begäran. En detalj som vi måste våga tro kan spela roll.

Hoppet är inte stort, men det finns där.

Som det står i Första Korintherbrevet:

”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken”.

Sveriges spelare måste älska att gå ut och spela mot USA.

Då, och bara då, kan det bära hela vägen.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.