Franska gesten efter avgörandet: ”Stort av dom”
Publicerad 2021-03-05
OBERSTDORF. Taktiken att hänga av den svenska debutanten i backen gick hem.
Efter bronset firade fransmännen vilt och tackade William Poromaa för matchen.
– Det är stort av dom, säger William Poromaa.
Scenerna efter målgång var talande. Det franska laget firade vilt medan Wiillam Poromaa, fyran, fick en lång kram av Jens Burman.
Frankrikes Jules Lapierre avgjorde bronsstriden i den sista långbacken och hyllades av sina lagkompisar.
– Vi var tvungna att ha en åkare som Jules på sista sträckan. Han är liten, lätt och hoppar som en känguru. Men men vet aldrig, Sverige var nära, säger veteranen Maurice Manificat till Sportbladet.
Klappade svensken
När fransmännen passerade William Poromaa i de mixade zonen framför Sportbladets kamera klappade de honom.
– Jag sa bravo! Jag känner honom inte men jag ville gratta för han gjorde ett väldigt bra lopp, säger Lapierre.
– Vi grattade honom, det är en ung åkare, säger Manificat.
William Poromaa var besviken men tackade ändå för den franska gesten.
– Vi är bra vänner det är fint att de gör så, säger han.
Men det är kanske inte det man vill höra just då?
– Det är det ju inte. Men det är ingen fara alls.
På frågan om han kunde gjort någon annorlunda, kanske grillat klungan hårdare tidigare under sin mil svara han:
– Det tro jag inte jag skulle gjort, de som kan spurta släppte ju, säger han.
Den franska taktiken kunde han dock inte rå på. Enligt Manificat har det franska laget lagt upp taktiken utifrån de tyngre skejtbanorna och vädret som väntade.
– Det var verkligen stressigt på slutet. VI väntade på Jules attack. Vi vet att hans styrka är i uppförsbackarna, säger Maurice Manificat.
”Hade nog inte koll på mig”
Jules Lapierre avvaktade signal för attacken.
– Under det första varvet har vi bara avvaktat. På andra varvet när Bolsjunov stack kollade jag hur de andra agerade, men coachen sa till mig att lägga mig bakom för att spara energi. Jag är ingen vass sprinter, så det krävdes att jag attackerade i botten av den långa backen. Jag kände mig fräsch, jag accelererade verkligen och kände att jag fick en lucka. Det var tungt, jag var helt stum i benen, säger Lapierre.
Han har varit skadad de senaste åren och menar att det var en fördel.
– William hade nog inte koll på mig. Men jag har sett att han är stark i avslutningarna, så jag visste vad jag behövde göra, säger han.