”Almas” sista vilja har nu uppfyllts

Erik Niva berättar historien om Lennart Alms sista önskan

Publicerad 2022-02-20

Lennart Alm dog 2020. ”Almas” sista vilja var att Karlbergs BK skulle få alla pengar som han lämnade efter sig, drygt åtta miljoner kronor.

Lennart Alm hade kanske inte så mycket i livet. Inga barn, ingen familj, ingen släkt överhuvudtaget.

Men han hade sin bollklubb – och så hade han drygt åtta miljoner kronor.

”Skall gå till KB – Allt”, löd hans testamente.

Hans sista vilja har nu uppfyllts.

Det hade kunnat bli en nästan outhärdligt mörk stund, en sådan då sorgen färgades svart av en sorts tom meningslöshet.

När prästen först börjat sätta sig in i den avlidnes liv fick hon bilden av en väldigt ensam man. Ingen livskamrat, inga barn, ingen familj eller släkt överhuvudtaget. Dessutom ett hårt liv stundtals kantat av missbruk, ett sådant som fått grannar och många kamrater att skära av vänskapsbanden. Begravningen tycktes riskera att ske helt utan besökare.

Men det blev inte så.

Det blev istället precis tvärtom.

På grund av pandemin var visserligen besökarantalet begränsat, men varje tillgänglig plats i Kungsholms kyrka var fylld. De som velat ta farväl hade varit så många att de hade behövt prioritera bland sig själva.

– Prästen var själv alldeles tagen. Under alla sina år hade hon aldrig varit med om ett så fint och varmt farväl på en begravning helt utan familj eller släkt. Det var så gripande.

Kjell Sjöbeck var själv en av de sörjande, en av de som förstod sig på sammanhanget.

– Många av de som var på begravningen var såna här riktiga machokillar från en gammal generation, men de stod ju där och grät.

Begravningsgästerna hade kommit till Kungsholmen från alla möjliga delar av Stockholm, från olika håll i landet. Livet hade tagit dem i olika riktningar, men alla hade de utgått från ett gemensamt sammanhang. Alla var på något sätt knutna till en och samma idrottsförening, en och samma bollklubb.

Lennart Alm hade levt sitt liv för och med Karlbergs BK. Och Karlbergs BK följde nu med honom in i döden.

Jag slutat har min idrottsmannabana, av yngre släktet är jag säkert glömd

Jag kämpat har för KB:s stolta fana, av åldern verkar jag ha blivit dömd

När han stod där på begravningen bar Kjell Sjöbeck på en typ av hemlighet. Inte en hemlighet av det där svåra, smärtsamma slaget – utan en sorts möjlighet till hemlighet som han inte riktigt visste vart den skulle ta vägen.

Han har själv varit aktiv i Karlbergs BK i 60 års tid, och som ordförande i kamratföreningen Gamla Karlbergare var han den som först hade fått beskedet att Lennart Alm var svårt sjuk. Våren 2020 dök kompisen inte längre upp på matcherna eller på träffarna. Inte heller svarade han i telefon eller öppnade då någon ringde på dörren.

– Vi i Gamla Karlbergare försöker alltid hålla kontakt med dem bland oss som vi uppfattar som ensamma, de som inte har familj runt sig utan behöver lite stöd. Men nu kunde vi inte få tag på ”Almas”.

Allt skulle tillfalla Karlbergs BK

Till sist fick en av de gamla karlbergarna som bodde i samma område höra att Lennart Alm lagts in på Sankt Görans sjukhus. Det visade sig att hans demenssjukdom hade accelererat på ett sätt som innebar att han inte längre kunde ta hand om sig själv.

Att överhuvudtaget nå fram till honom var i praktiken omöjligt. Sjukhusets anhöriglista var låst, och som konsekvens av sin sjukdom var Lennart Alm försedd med en God man.

Det var i kontakterna med denna som Kjell Sjöbeck informerades om att Lennart Alm aldrig skulle komma hem igen, att det redan fanns beslut på att hans bostad skulle tömmas och säljas.

I den röriga lägenheten på Lilla Essingen fanns hundratals pryttlar och attiraljer med koppling till Karlbergs BK; priser, pokaler, utklipp och gamla lagbilder. Gömd i en trave med andra papper dolde sig även ett kuvert med extra viktigt innehåll.

Almas testamente”, löd rubriken utanpå kuvertet. På raderna under stod det skrivet med prydlig handstil: ”Skall gå till KB – Allt”. Inuti låg även en kopia av det upprättade testamentet, som formellt bekräftade orden utanpå. Lennart Alm ville att hela hans egen kvarlåtenskap skulle tillfalla hans älskade Karlbergs BK.

– När jag fick höra talas om det tänkte jag att det möjligtvis kunde vara några tusen, men att det lika gärna kunde röra sig om tio kronor. Herregud, med det livet han har levt... En betongarbetare som missbrukat till och från... Nä, det kunde inte vara något.

Testamentskopian i kuvertet var visserligen uppenbart autentisk – underskriven av två banktjänstemän, med en preciserad testamentsexekutor – men den saknade ändå värde. Enbart originalhandlingar är juridiskt giltiga, och därför påbörjade Kjell Sjöbeck en sorts uppföljningsarbete för att försäkra sig om att Lennart Alms sista vilja förverkligades.

Inte för att det krävdes av honom, inte för att han trodde att det skulle finnas några pengar att hämta – utan egentligen bara för att rätt skulle vara rätt.

”Jag var fullständigt chockad”

I jakten på originaltestamentet lokaliserade Sjöbeck sedan berörda banktjänstemän, utan att komma framåt. Han eftersökte testamentsexekutorn, han identifierade nedstängda bankfack, han hörde av sig till Lennart Alms gamla arbetskamrater, vänner, grannar och bostadsrättsförening.

Men ingenstans fanns originaltestamentet.

Själv är Kjell Sjöbeck pensionerad polisman, och det här var i praktiken fråga om rent utredningsarbete. Men det kom ingenstans, det hann inte fram. Den 16 juni 2020 dog Lennart Alm på Sankt Görans sjukhus.

En dryg vecka därefter hade Kjell Sjöbeck ett överlämningsmöte med Lennart Alms utsedda Gode man. I samband med det fick han tillgång till alla bankhandlingar och annat som dittills varit oåtkomligt för honom.

– Det var alltså då som jag först fick klart för mig hur mycket pengar som ”Almas” lämnade efter sig.

Och det var inte ingenting eller några få tusenlappar.

– Nä, det var ju inte det.

Utan...

– ...det var drygt åtta miljoner kronor.

Mer än ett och ett halvt år har nu gått sedan Kjell Sjöbeck först fick det här beskedet, men han skrattar fortfarande oförstående när han återberättar. Det är som att han fortfarande är överrumplad och häpen, som att han inte riktigt kan förstå det ännu.

– Jag var fullständigt chockad. Och varje ny person som sedan informerades reagerade ju precis likadant. Åtta miljoner.... Var i hela världen hade ”Almas” fått åtta miljoner ifrån?

Det där intima är, nu för mig en svag chimär

Jag är bortglömd, sorgsen hemåt jag får vandra

Lennart Alm föddes i Stockholm mitt under brinnande världskrig, 1942. Hans pappa försvann tidigt, så ”Almas” kom att växa upp med sin ensamstående mamma och sin lillebror i en liten lägenhet på Gambrinusgatan.

Tillvaron var knaper. Kungsholmen då var inte det Kungsholmen är idag, utan där bodde mestadels vanliga arbetarfamiljer i väl trånga lägenheter. Många av de barnen – de pojkarna – hittade sitt sammanhang i idrotten, i fotbollen.

Lennart Alm var en av dem. Han blev tidigt en del av Karlbergs BK, och även om han spelade såväl fotboll som ishockey och bandy så var någonstans själva idrotten en bisak för honom. Det var gemenskapen som fångade honom, det var samhörigheten.

På 1950-talet var bröderna Bertil och Sven Ljungberg de två drivande krafterna i Karlbergs BK. De gjorde allt och de såg alla.

– Utan dem hade antagligen inte ens KB överlevt. De bodde i ett litet hus vid Karlbergs slott – pappan var slottsvaktmästare – och där var alla välkomna. Huset var öppet för alla ungdomar, alla fick komma dit och dricka saft och äta bulle.

Det låter som någon sorts kombinerad klubbstuga och fritidsgård...?

– Allt! Och där var ”Almas” väldigt mycket, där fick han en annan sorts familjekänsla. Han fick en trygghet runt omkring sig som han annars saknade. Helt plötsligt fick han någon som såg honom. Han fick till och med följa med familjen Ljungberg till deras sommarställe ute i skärgården. Och där tror vi alla att grunden lades till ”Almas” livslånga relation till KB, till att han kom att tycka att bollklubben var det allra viktigaste som fanns.

En gammal bild på Karlbergs BK. Här är Lennart Alm längst ner till höger.

Utvecklade alkoholmissbruk

Mest framstående var Lennart Alm inom fotbollen – som junior fick han plats i Stockholms stadslag som ytterhalv – men både hans och Karlbergs BK:s största framgångar kom inom ishockeyn.

1959 kvalade KB in till dåtidens högsta serie, Division I. ”Almas” skulle precis fylla 17 – hade gått ut folkskolan – och hade fått påhugg på Electrolux. För att fira och markera gick han till jobbet i KB:s matchtröja en hel vecka i sträck.

Han var själv reservmålvakt i laget, men så medveten om sina egna begränsningar att han gick till matcherna med den främsta förhoppningen att slippa spela.

Ett yrke som betongarbetare innebar sedan att ryggen tog så mycket stryk att Lennart Alm tvingades lägga upp både bollskor och skridskor på pensionshyllan redan i 25-årsåldern. Istället fortsatte han som mångårig och uppskattad ledare, och när Karlbergs BK firade 70-årsjubileum år 1982 förärades en 39-årig Lennart Alm klubbens förtjänstmedalj i guld.

– Det är den finaste utmärkelsen man kan få här i klubben. Och det är inte så väldigt många som får den, det är verkligen inte fråga om någon massproduktion.

Med åren utvecklade dock även Lennart Alm ett alkoholmissbruk. Det påverkade egentligen inte hans engagemang för KB, men det försvårade och försurade livet. Stundtals umgicks han i destruktiva kretsar på Lilla Essingen, och i perioder kunde han även isolera sig och försvinna. På jobbet var han inte längre betrodd med att gjuta betong, utan begränsades till att sköta om förrådet.

Även hans lillebror missbrukade alkohol, och gick bort i förtid som 62-åring. Det var i anslutning till det – år 2010 – som Lennart Alm först upprättade ett eget testamente.

– Ganska tätt före det separerade han också från en flickvän som han varit tillsammans med i många år, så förmodligen fick väl allt det där ”Almas” att reflektera över sitt eget liv. Över vad som var negativt och destruktivt – och vad som var positivt och betydelsefullt och beständigt. Och det var redan då som han bestämde sig för att alla hans pengar skulle gå till KB.

Här är det sista fotot som togs på Lennart Alm 2018.

Sista fotot på Lennart Alm

Vi sitter inne på Hagens Café, en sorts kombinerad klubbshop och umgängesyta i anslutning till Karlbergs hemmaplan på Stadshagens IP. Kjell Sjöbeck håller upp ett inramat fotografi. Bilden visar en äldre man som visserligen är lite hopsjunken och kutryggig, men som fortfarande har en ung grabbs glimt, leende och tvärviggsfrisyr.

Fotografiet är det sista som togs på Lennart Alm. Tillsammans med en KB-halsduk stod det på hans kista då han begravdes.

– Bilden är tagen när han var här uppe på ”Stadsis” och tittade på fotboll, 2018. Fram till dess brukade han alltid komma upp på hemmamatcherna, stå här tillsammans med oss gamla. På ”Stadsis” fanns det tidigare även en förening som badade bastu, och där brukade han också vara med. Och när vi spelade minigolf nere vid Kristinebergs tunnelbanestation kom han ofta dit.

Och på den här bilden ser han ju riktigt pigg och välvårdad ut...?

– Jadå. Även om han hade sina problem med alkoholen så tog han aldrig med det hit till KB. Han var alltid hel och ren, alltid vänlig. Alla gillade ”Almas” här. Han var en snäll, försynt kille som älskade barn.

Men han ser samtidigt inte ut som en man med åtta miljoner kronor på banken. Och personer med missbruksproblem tenderar ju att sätta sprätt på det de har till sitt förfogande.

– Egentligen vet vi fortfarande inte var de där pengarna kommer ifrån. ”Almas” fick ett litet arv efter sin mammas död, ett annat efter sin pappas död och ytterligare lite då hans lillebror gick bort. Men allt det sammantaget kom inte ens upp i en miljon. Men ”Almas” unnade sig aldrig någonting. Han reste aldrig på semester, han köpte aldrig nya kläder. Han bodde billigt, i en hyreslägenhet som omvandlats till bostadsrätt. Så förmodligen är det väl sparade medel, kombinerat med fonder som vuxit i värde. Något annat kan i alla fall jag inte tänka mig.

Och minne ibland kan strömma över, jag tänker på min ungdoms flydda dar

Nu klubben inte mera mig behöver, jag nästan för de yngre kan va' far

När Lennart Alm begravdes visste Kjell Sjöbeck hur mycket pengar som var avsedda för Karlbergs BK – men för den sakens skull visste han inte om pengarna någonsin skulle tillfalla klubben. Därför pratade han inte om det öppet, utan nöjde sig med att berätta för klubbchefen Pontus Granström, som i sin tur informerade föreningsstyrelsen.

Problemet med testamentet framstod som plågsamt svårlöst. Allt mer tydde på att originaldokumentet var borta för alltid, och som generell princip godtog den Allmänna arvsfonden inte några kopior.

Det här behövde bli undantaget.

För att dokumentera och vidimera den starka relationen mellan Lennart Alm och Karlbergs BK vidgade Kjell Sjöbeck cirkeln av invigda, tillsatte en sorts arbetsgrupp inom Gamla Karlbergare. Flera av kamratföreningens medlemmar hade känt ”Almas” sedan de var små. De hade vuxit upp i samma kvarter, gått i samma folkskoleklass, spelat i samma pojklag

Sakerna de upplevde tillsammans då blev minnen som bestod, de band som knöts runt fotbollsplanen på det tidiga 1950-talet var fortfarande lika starka mer än 70 år senare. Andra kanske inte hade trott att det var möjligt, men Bosse, Gösta, Lelle, Hans-Åke, Stickan, Leffe, Uffe och de andra kunde vittna om att det var på riktigt, att det var sant.

Kan trygga klubbens framtid

Gemensamt formulerade Gamla Karlbergare en sorts plädering, en typ av intyg för att garantera rimligheten i Lennart Alms testamentering. Ungefär samtidigt kontaktades även Riksarkivet, för att försäkra sig om att det verkligen inte fanns några arvsberättigade släktingar. Alla handlingar skickades sedan till såväl Tingsrätten som Allmänna arvsfonden, och den 9 november 2020 meddelade den sistnämnda instansen sitt beslut.

För ovanlighetens skull gjordes ett undantag. Testamentskopian godkändes, kvarlåtenskapen skulle tillfalla Karlbergs BK. Efter att skulder, räkningar och advokatkostnader betalats återstod drygt 6,5 miljoner kronor.

Det är inte en summa som tar dig ut i Champions League – förmodligen får den dig knappt ens upp i Superettan – men det är däremot pengar som kan trygga framtiden för en kvartersklubb.

Det senaste årtiondet har Karlbergs BK:s herrlag så gott som uteslutande spelat i Division II, den svenska fjärdedivisionen. Tre gånger har de stått på kvalspelströskeln mot Division I, men aldrig klarat av att kliva över den. Frustrerande för många, men något som Kjell Sjöbeck klarat av att ruska av sig ganska lätt.

– Visst vore det kul om vi gick upp, men... Har vi råd?

Nu har ni ju det.

– Jovisst. Men det är ju inte dit pengarna ska gå. De ska gå till att värna om familjekänslan som finns här, samhörigheten. Seniorfotbollen är viktig, absolut, men utan ungdomsidrotten kan inte klubben existera.

Om allt förgängligt jag börjar tänka, när ensam jag får gå min promenad

Resignerad tänker jag, vilka hårda, tunga slag

Som jag får, för jag är gammal och ur leken

För den som velat konstruera en konflikt hade det inte varit jättesvårt att hitta den. Vi har suttit några timmar i den förmiddagssåsiga lilla serveringen när Karlbergs ordförande dundrar in i stillheten.

Det är fart på Mattias Johansson. Han pratar snabbt och hoppar friskt mellan sina egna tankespår, men bibehåller hela tiden en självklar övertygelse i rösten. Själv har han inte vuxit upp med föreningen – han är inflyttad från Västernorrland – men idag har han huvudansvaret för att driva den framåt.

Nu berättar han entusiastiskt om en färsk workshop han varit på, en sorts nätverksträff arrangerad av Division I-fotbollens intresseorganisation.

– De pratade mycket om semi-professionalitet, och jag kände direkt: ”Det där ska jag också börja använda”. Semi-professionalitet är nästa steg för oss.

Mattias Johansson smattrar sig igenom en sorts lägesbeskrivning, om hur herrseniorerna i Karlbergs BK är ”otroligt billigt drivna”, om hur klubben visserligen betalar sina tränare, men seniorspelarna samtidigt ”inte får en krona i lön”.

– Men går man upp i Ettan finns det krav på ersättning. Då måste varje kontrakterad spelare få minst 1 000 kronor i månaden.

Och ni har ambitionen att gå upp?

– Det tycker jag. Jag tycker att vi har förtjänat att gå upp.

Klubben har vuxit snabbt

Karlbergs BK grundades redan 1912, samma år som Titanic förliste och Stockholm arrangerade sommar-OS. Initiativtagaren Axel ”Acke” Hamberg var själv bara sju år gammal då, och klubben utgick från början från ett kompisgäng bland grannpojkarna på Karlbergsvägen 74.

Verksamheten växte och flyttade, kom att knytas starkt till Kungsholmen och ungdomarna där. När Lennart Alm var liten bodde 12 000 barn och unga mellan 7 och 15 år i stadsdelen, men 50 år senare fanns knappt ens 2 500 kvar.

När Stockholms citykärna trängde in på Kungsholmen flyttade barnfamiljerna därifrån. Staden förtätades, grönområden och idrottsytor byggdes bort – och dussintals föreningar gick under.

Väggarna inne på Hagens café är täckta av rödvita tapeter garnerade med KB:s klubbmärke. Klubblegendaren Hans ”Tjalle” Mild – 31 landskamper i fotboll, 63 i ishockey – ska ha varit med och tapetserat. Nu tar Mattias Johansson ned en liten tavla från väggen och pekar:

– Här är alla gamla klubbar som fanns på Kungsholmen, men de flesta finns ju inte längre.

Totalt finns det nästan 50 olika klubbmärken på tavlan; emblem och föreningsnamn från svunna tider.

– De flesta är helt borta, några följde med flyttlassen ut och har verksamhet i andra stadsdelar idag. Olympia finns i Farsta. Göta är i Bromma. IFK Stockholm är i Skärholmen.

Vilka finns egentligen kvar här på Kungsholmen?

– Mariebergs SK finns kvar, som en sammanslagning av Kungsholmens SK och Rålambshovs IF. Och så har Westermalms IF och Kronobergs BK fortfarande seniorlag, men ingen ungdomsverksamhet.

Länge var det tveksamt om Karlbergs BK skulle överleva fram till sin egen 100-årsdag – antalet aktiva hade sjunkit under 100-strecket – men när de väl kämpat sig fram till jubileumsåret kom så vändningen. Ett helt nytt område med 1 200 bostäder stod klart nere vid Hornsbergs strand, på bekvämt gångavstånd från Stadshagen.

De nya bostäderna har bara blivit fler sedan dess. Medlemmarna i Karlbergs BK har följt efter.

– Ett tag flyttade ju alla familjer från stan, så då fanns det inga barn här. Det var tomt. Och även efter att vi började växa igen så har vi haft det kämpigt kassaflödesmässigt. Det har varit perioder då det inte funnits några pengar på kontot den 25:e. Men idag är läget helt annorlunda, vi har vuxit snabbt från nästan ingenting. Vi har tredubblat omsättningen, och där vi tidigare hade en anställd är vi idag fem.

Mattias Johansson nickar mot klubbchefen Pontus Granström, som anslutit till kafésoffan.

– Varje gång jag pratar med honom nu får jag en god nyhet. ”Har det hänt något roligt?”, brukar jag fråga. Och ja, alltid är det något. Det är jättekul.

Även Pontus Granström kommer egentligen norrifrån, men bodde även en period i Växjö innan han landade i Stockholm.

– Idag bor det 73 000 människor på Kungsholmen – ganska exakt lika många som i Växjö – men eftersom vi i KB är den enda stora ungdomsföreningen här har vi ju långt många fler spelare än exempelvis Öster. Idag har vi nästan 1 500 aktiva i klubben. Vi är en av de 15 största fotbollsföreningarna i Sverige.

Men hoppets stråle åter för mig tändes, med posten kom en dag ett cirkulär

Ni kan ej veta hur det för mig kändes, Karlberg var klubben som jag hållit kär

Att sitta i de småskaliga och gammalmodiga lokalerna runt Stadshagens IP känns lite som att befinna sig i ett litet naturreservat samtidigt som moderniteten tränger på utifrån. Runt idrottsplatsen reser sig byggkranarna och höghusen åt alla håll. Här kommer det bli ekofastigheter och penthousevåningar.

Även Stadshagens IP ska rivas för att byggas upp igen. Riktigt när det blir är oklart, men det finns en politisk propå om att den gamla bollplanen ska ersättas av en sorts arena med 1 000 sittplatser under tak.

Storskaligheten närmar sig, och Karlbergs BK följer med framåt och uppåt. Damlaget har gått från femman till Division I, 15-åringarna ska kvala till Pojkallsvenskan. Numera arvoderar KB såväl fystränare som målvaktstränare för att garantera kvaliteten på juniorlagens träningar.

Herrlagets tre senaste tränare har alla flyttat högre upp i fotbollshierarkin; Kalle Karlsson leder idag Västerås SK i Superettan, Douglas Jacobsson har hand om Sollentuna FK i Ettan Norra och Marwan Salman är assisterande tränare för BK Häcken i Damallsvenskan.

Dessutom har en lång rad spelare lämnat KB:s herrlag för ett liv som avlönade elitspelare. Idag hittar vi Sean Sabetkar i allsvenska Degerfors och Moonga Simba i norska storklubben Brann. Wilhelm Nilsson, Herman Magnusson och Ousmane Diawara spelar alla i Superettan.

I maj firar Karlbergs BK sin 110-årsdag. En liten bit längre fram längs vägen kommer de inte längre vara den lilla kvartersföreningen på hörnet, utan oundvikligen förvandlas till något större, något mer professionaliserat, något lite närmare eliten.

– Vi växer, och risken är såklart att vi förlorar det familjära. Därför tror jag att det var perfekt tajming att det här med ”Almas” kom nu, för det påminner oss verkligen om vilka vi är och vilka värden vi utgår ifrån.

Pontus Granström, klubbchef i Karlbergs BK, och Mattias Johansson, styrelseordförande.

Första upplagan av ”Almas cup”

Pontus Granström utvecklar. Pengarna som Lennart Alm lämnat efter sig ska ju inte investeras i seniorlagen, inte i någon satsning för att nå snabb sportslig framgång. Istället har klubben bestämt att pengarna ska användas ”I Almas anda”. De ska ge fler unga möjligheten att idrotta, och att skapa upplevelser, erfarenheter och gemenskap genom föreningslivet.

Till sommaren arrangeras den första upplagan av ”Almas cup”, en ungdomsturnering i Stockholms innerstad. Dessutom upprättas nu både ”Almas fond” och ”Almas stipendium”, där bidrag ska delas ut till initiativ och aktiviteter som stärker klubbkänslan.

– De här pengarna ska ju inte gå till den dagliga verksamheten, men när allt kommer kring har de ändå tryggat föreningens existens. De ger oss en bottenplatta som gör så att vi vet att det alltid finns pengar om det verkligen behövs – och de ger oss därtill en möjlighet att bygga och utveckla föreningen.

Det behöver ju inte finnas någon motsättning mellan modernitet och tradition, och som ordförande är Mattias Johansson väldigt väl medveten om det. När allt kommer omkring är det av underordnad betydelse i vilken division herrlaget spelar. Däremot är det symboliskt viktigt att den nygjorda plaketten ”Almas skylt” får plats på Stadshagens huvudbyggnad även när idrottsplatsen byggts om.

– När vi sitter här och tittar på alla klubbmärken som försvunnit... Varför klarade sig Karlberg? I grunden tror jag att det beror på att det alltid har funnits en väldigt stark sammanhållning här, en sammanhållning som gått i arv. Stafettpinnen har alltid gått att lämna över.

Gäller det fortfarande i en ny tid, för en ny generation? Pontus Granström tror det. Han berättar om hur en ny ledarkultur börjat växa fram bland Karlbergs BK:s tonåringar. Många där ser det som självklart att åtagandet i föreningen är något större än att bara spela i ett lag. De blir knatteledare, de hjälper till på sommarläger, de är med och driver kaféverksamheten.

Sådant föder klubbkänsla. Sådant bygger relationer och skapar vänskapsband.

– Förra sommaren gick killarna födda 2002 ut gymnasiet, och där vet jag att de sedan skaffat jobb åt varandra i kluster. De är tre, fyra, fem stycken på varje arbetsplats. En av dem har fått in en fot, och sedan har han hållit upp dörren så att hans polare har kunnat följa med in så fort det öppnat sig en lucka. De har hjälpt varandra, och det kommer ju sig av att de har haft med sig en lagkänsla härifrån KB. Du ringer ju bara polaren ifall du faktiskt bryr dig om honom och litar på honom.

Nu träffas åter gamla kämpar – ”Minns du? Minns du?”, det surrar överallt

Jag har blivit ung på nytt och jag vet vad det betytt

Att vi har en sammanslutning för oss äldre

I nästan 50 års tid hängde en och samma tavla på väggen hemma hos Lennart Alm. Den föreställer honom själv i KB:s rödvita fotbollsställ – glatt kånkandes på ett par materialväskor – och tecknades av klubbens grundare ”Acke” Hamberg år 1961.

”Med tack för stiligt föredöme på och utanför idrottsplanen”, lyder en sorts liten motivering intill porträttet.

– Vi ska se vad vi har mer här nere...

Kjell Sjöbeck rumsterar om i en stor papplåda han tagit med sig, bläddrar fram olika bilder och urklipp.

– Det här är då grejer som kom från ”Almas” lägenhet. Mycket har vi slängt, men det här är det vi har sparat.

Upp kommer ett litet krus med en tacksam inskription ”för gott ledarskap 1971”. Där finns ett dokument som förkunnar att några tidiga sponsringsherrar ”flott lovat att pröjsa en bagis för varje mål KB fotar in i Division V, 1965”. På en sparad kaffemugg framtagen av Gamla Karlbergare står det där citatet som liksom sammanfattar deras verksamhet: ”Jag vet vad det har betytt att vi har en sammanslutning för oss äldre”.

Eftersom besöksantalet på själva begravningen varit såpass begränsat såg Kjell Sjöbeck och Gamla Karlbergare till att den följdes upp av en lite större minnesstund några månader senare.

60 deltagare kom, och även den här gången var alla på något sätt knutna till Karlbergs BK och arbetet med att uppfylla Lennart Alms sista vilja. En professionell sångare hade hyrts in, och framförde Gamla Karlbergares egen version av ”En liten gåsapåg från Skåne”, deras egen hymn som löpt igenom den här texten.

– Vi sjunger den alltid själva på våra begravningar, men den här gången var det knappt ett öga torrt. Det var ett... ja, vad ska jag säga... ett väldigt värdigt avslut.

I mina ögon ger ju er gemenskap en helt annan nyans till hela ”Almas” liv, en mycket ljusare nyans.

– Absolut, jag håller definitivt med. Och när allt kommer kring är väl hela den här historien på något sätt ett så starkt bevis du överhuvudtaget kan hitta för vad allt det här är värt, för föreningslivets betydelse.

Följ ämnen i artikeln