Från ”plufsig servitris” till världsmästare i MMA
Nu blir 28-åriga guldmedaljören Anna Astvik proffs
Publicerad 2018-11-07
Vad har förändrats i ditt liv de sju senaste åren?
2011 var Anna Astvik en plufsig servitris som rökte och drack för mycket.
Nu kallar hon sig Hades och världsmästare i MMA.
En novemberdag 2017 satt en 52 kilo tung kvinna och grät på tunnelbanan från Ropsten. En medresenär närmade sig den hulkande kraken, hörde hur läget var, men svaret var svårt att begripa.
– J... v... ja...
En man anslöt men kunde heller inte läsa av situationen. Var hon rånad, dumpad eller i smärta?
Föga visste de att stråviktaren framför dem just hade kommit tillbaka från amatör-VM i MMA i Bahrain. Lika lite kände de till resultatet.
Ur kvinnans mummel och tårar urskilde de två ord som i brist på sammanhang var ännu mer förvirrande.
– Jag vann.
Skulle heta Soul Reaper
Ett år senare dricker Anna Astvik passionsjuice på ett högljutt fik och pratar om livets märkligaste resa i kollektivtrafiken.
– Det bara brast. Shit, jag har vunnit. Jag grinade, grinade och grinade. Jag kunde inte förklara för någon att jag var glad.
Hon har rak rygg och en sorts självklar närvaro. Rösten är tunn men orden direkta och obevekliga. Ofta har hon kallats blyg, säger hon, vilket är ett missförstånd.
– Jag är inte rädd för att prata eller ta plats. Mitt smeknamn är Hades. Jag fick det på VM. Killarna i landslaget tyckte att jag skulle heta Soul Reaper för att alla tjejer börjar gråta efter fajterna med mig, men det fick bli Hades.
Trivs du med det?
– Ja, det är lätt att komma ihåg. Ingen annan har det.
Håret är fortfarande fuktigt efter kvällspasset på ett gym härintill. Hon sparrade med en tjej som gick hem i förtid för att Anna slog för hårt.
”Tidigare var det hundträning”
– Det händer ibland. Hon satsar inte som jag, då går det inte.
Hur hårt satsar du?
– Tio pass i veckan. Jag går upp halv sju, tränar åtta till tio eller elva och jobbar sedan på lager. På kvällen tränar jag igen.
Och på helgen?
– Då jobbar jag som servitris.
Allt för sporten?
– Ja. Jag är sådan som person, är något kul kör jag bara på det. Tidigare var det hundträning. Specialsök.
1 december proffsdebuterar Anna Astvik mot svenska Elin Öberg på en gala i Stockholm. Öberg är normalt flugvikt (-56,6 kilo) och Astvik stråvikt (-52,2), så för att få jämna förutsättningar sätts en så kallad catchvikt på 54 kilo.
Flyttade mellan städerna
Men vem är 28-åriga Astvik? Världsmästare och debuterande proffs, dubbeljobbande slitvarg, ett smeknamn lånat av underjordens härskare, räcker det som beskrivning?
Förmodligen.
Men det säger inte ett skit om vem hon var.
Som 21-åring var hon lika långt ifrån elitidrotten som hon var från Nasas rymdprogram. Hon serverade mat. Festade och rökte. Hade flyttat runt mellan Norge, Linköping och Stockholm. Hon fyllde 22 och kände sig slapp i kroppen, sunkig, så hon sökte upp ett gym.
Men monotonin var förfärlig. Där bland löpband och hantlar övervägde hon att ge upp.
– Men det låg en MMA-klubb där jag bodde, så jag testade ett pass och fastnade på en gång. Jag körde tre pass och anmälde mig till en grapplingtävling för att jag trodde att jag var så duktig, säger hon.
I vilken form var du då?
– Jag var plufsig. Jag jobbade på restaurang, åt oregelbundet och drack mycket alkohol.
En obändig attackvilja
Hur gick tävlingen?
– Jag fick stryk. En tjej var jättemuskulös och fick tag i armen. Men jag vägrade klappa och låg där tills ronden tog slut, så hon höll på att slita av mig armen. Efter det visste tjejerna att jag hade ont i armen. Det var jättelärorikt att förlora mot dem.
Envetet tog hon sig an sitt nya projekt. Kollegorna fick höra evinnerliga haranger om hur hon skulle bli proffs och nickade menande, vi får väl se. Men pluskilona rök, musklerna växte, tekniken blev djärvare och mer offensiv.
På EM 2017 gick hon till final men förlorade. På VM samma år slog hon ut irländska Emily Badmaev, kazakiska Ayan Tursyn och nyzeeländska Hannah Dawson på vägen mot guldet. På EM 2018 räckte det att slå en italienska och en svenska för att kunna titulera sig champ-champ.
VM-guld, EM-guld, allt med samma obändiga attackvilja.
– Jag har långa slag och slår så mycket att de inte får tid att tänka. Att försöka stänga luckor och hitta vinklar är det roliga, säger hon.
Är du analytisk?
– Ja. Och jag gillar adrenalinet. Gör du fel kan ett slag komma och då är det farväl. Det är som att pressa sig att åka en läskig karusell. Innan du går in till en fajt tänker du nej, nej, nej – efteråt andas man ut.
Och under matchen?
– Inne i buren känns allt rätt.
Dricker du fortfarande mycket alkohol?
– Nej, i princip inte alls. Det är knappt på nyår för att jag mår väldigt dåligt av att dricka. Jag får kramper i magen. Jag spyr.
”Du måste ha en stark karaktär”
Här kunde framgångssagan vara färdigskriven. En svenska har gått från nybörjare till världsmästare på sex år, det låter rent makalöst och är det också.
Men något ska sägas om sportens villkor. Som amatör får du inte en krona. Proffsdebuten ger 2 000 kronor och ytterligare en tusing vid seger.
Det heter proffs, men för att leva på sin idrott måste Anna Astvik röra sig mot gränslandet mellan sport och skådespel. Hon måste bli en karaktär. Därav Hades. Därav kontraktet hon skrev med ett företag som specialiserar sig på att profilera fajters.
Fiket stänger så vi promenerar gatan ner. Viker in på en biograf och känner oss färdiga med vem hon varit och vem hon är. Men vem ska Anna Astvik bli?
– Titta på McGregor (tidigare UFC-mästare i fjäder- och lättvikt), han är duktig på att sälja biljetter. Så var det med Ronda Rousey (UFC-mästare i bantamvikt mellan 2012 och 2015) också. Så måste man jobba. Ha en stark karaktär.
Har du tänkt på hur Hades ska vara?
– Mycket. Jag vill vara cool men har inte kommit fram exakt hur jag ska framställa mig själv. Jag kommer nog vara den som snackar mycket, men inte när jag möter Elin. Hon är svensk och vi behöver varandra. Då känns det onödigt att göra sig ovän med henne.
Efter mötet med Öberg finns fyra vägar för Anna Astvik. Det mest lukrativa karriärsvalet heter UFC, men dit är det tveksamt om hon kommer direkt. Mer troligt är att hon mellanlandar i de mindre prestigefulla organisationerna Bellator eller Invicta, med bas i USA, eller singaporeanska One.
Att hon tar spjärn där och fortsätter sträva framåt, uppåt, mot stjärnorna och pengarna.
– Min största dröm är att starta en atomvikt i UFC, alltså 48 kilo. Det hade inte varit så dumt.
Hur kommer Hades från Sverige dit?
– Det finns en tjej i Singapore som heter Angela Lee. Om jag skulle bli västvärldens Angela skulle UFC kunna bli intresserade av oss. Jag har väldigt stora drömmar.