Wennerholm: En revolution

Mats Wennerholm

Shelly-Anne Fraser-Pryce skrev in sig i friidrottshistorien med sina 10,63 på 100 meter.

Men vad hade hon på fötterna?

Jo, en ny supersko från Nike som kan skriva om hela sprinthistorien.

Det är en märklig friidrottsvärld vi lever i just nu.

För varje toppresultat som ramlar in, så är min första undran vilka skor det sattes i.

Många vill tona ner skorevolutionen, men jag skulle säga att det är det mest omvälvande som hänt friidrottsvärlden.

Det går att jämföra med stavhopp, där man gått från bambustavar, stål och nu glas- och kolfiber.

Men det är en enskild gren med generösa regler och där staven i princip får se ut hur som helst - utom att vara böjd.

Och den största revolutionen i stavhopp var när hoppmattan kom och deltagarna kunde landa mjukt och inte riskera att slå ihjäl sig.

Men den nya skotekniken är på väg att revolutionera alla löpgrenar från 100 meter till maraton.

Det har redan börjat.

Varenda världsrekord är i fara

Maraton och långlopp på landsväg var först med det nya ultralätta skummet och inbyggda kolfiberplattor i sulorna, sedan smög det ner även till spikskor och banloppens medel- och långdistans.

Och nu är cirkeln sluten med en ny sprintsko med samma teknik.

Det tar in friidrotten i en ny era, där varenda världsrekord är i fara.

Till och med de som ansetts omöjliga att slå.

Amerikanskan Florence Griffith-Joyners 10,49 från 1988 är ett sånt.

En tid som är mycket omdiskuterad och aldrig borde ha godkänts på grund av för mycket medvind.

Det blåste halv storm vid de amerikanska OS-uttagningarna i Indianapolis, när rekordet kom, men vindmätaren på damernas 100 meter visade 0,0, trots att fotograferna som stod bakom mållinjen höll på att blåsa baklänges.

Och i herrarnas tresteg som pågick parallellt och i samma vindriktning, var det otillåten medvind i princip alla hopp. Och aldrig 0,0.

Dessutom var det ett försökslopp.

Så FloJos 10,49 är inte riktigt så bra som det ser ut.

I finalen dagen efter sprang hon på sin näst bästa tid någonsin, då klockan stannade på mer rättvisande 10,61.

Det känns rättvisare att jämföra det med Shelly-Anne Fraser-Pryces 10,63.

Och då är jamaicanskan inte i den form hon kommer vara då hon sjunker ner i blocken i Tokyo senare i sommar.

Och idag handlar det inte om vindmätning, utan om en skorevolution som kan göra OS i Tokyo till en världsrekordslakt.

Det vara bara början

Nike hade en ny sprintsko på gång redan förra året med sin Viperfly, men enligt brittiska tidningen The Times valde man självmant att stoppa skon.

Den var FÖR snabb.

En konkurrerande skofabrikant hade testat den nya skon och kom fram till att även Usain Bolts världsrekord var hotat om den kom ut på marknaden.

Enligt Nike handlade det om att den inte uppfyllde internationella friidrottsförbundet World Athletics krav för att godkännas och sanningen lär vi väl aldrig få veta.

Men nu har nästa generation sprintsko kommit under namnet Nike Air Zoom Maxfly och nyligen godkänts av World Athletics.

Det var de skorna Shelly-Anne Fraser-Smith hade på fötterna när hon flög fram på Jamaica.

Samma sko hade också brittiskan Dina Asher-Smith när hon vann 100-metersloppet vid Diamond League-galan i Gateshead på 11.35.

En medioker tid i de här sammanhangen, men ändå fantastisk med tanke på att hon sprang i kyla och regn och en motvind på -3,1 meter per sekund.

Asher-Smith som är regerande världsmästare på 200 meter från Doha 2019.

Och medel- och långdistans har redan sina Dragonfly och Victory med samma revolutionerande teknik, där det sattes världsrekord på herrarnas 5000 och 10000 meter i höstas och där damernas världsrekord på 5000 meter också försvann.

Det känns som det bara var början, som den här säsongen startat.