Wennerholm: Från svensk succé till fiasko i rekordfart

Lovisa Lindh.

LONDON. OS i Rio hade tårarnas tisdag.

VM i London fick sin svarta onsdag.

Jag hade laddat hela veckan för att se Lovisa Lindh på 800 meter.

Nu blev enda mötet i mixade zonen, där hon stod och försökte hålla tårarna tillbaka.

Och VM har gått från svensk succé till fiasko i rekordfart.

Jag kan inte uttrycka det på annat sätt.

Efter Daniel Ståhls VM-silver och Michel Tornéus åttondeplats och fina 8.18 i lördags, redan VM:s andra dag, har det bara gått utför för svenskarna.

Förbundskapten Karin Torneklint kan glömma sitt mål på tio finalplatser redan nu.

Sverige är uppe i sex hittills och det lär inte bli så många fler. Och de som tagit sig till final har inte imponerat. De har snarare imploderat.

Ser hopplöst ut

Nu ser det hopplöst ut efter denna svarta onsdag.

Att Charlotta Fougberg och Maria Larsson skulle missa att gå vidare på 3000 hinder var ingen större skräll.

Men jag trodde att Khaddi Sagnia skulle ta sig vidare i längd och framförallt - jag hade verkligen sett fram emot att få se Lovisa Lindh på 800 meter.

Det var lite av VM:s svenska höjdpunkt i mina ögon.

Lovisas skadebesked är det tyngsta bakslaget hittills för svensk del i detta VM. Jag hade längtat efter att se henne kämpa mot Caster Semenya och de andra tjejerna på 800 meter. Hon har varit i sitt livs form i sommar, hon var fyra och i hälarna på hela prispallen från OS i Rio i Bislett Games och hon satte svenskt rekord med 1:58.13 i Lausannes Diamond League.

Hon har strålat hela sommaren. Hon har bubblat av glädje efter varje lopp.

Nu såg jag henne nedstämd och glansögd här i mixade zonen, där hon svarade på frågor om sin skada.

Jag förstår henne.

Kan knäcka den bästa

Hon har siktat på VM hela säsongen och så börjar ena foten krångla precis på tröskeln till mästerskapet.

Sånt kan knäcka den bästa.

Khaddi Sagnia tyckte att hon gjort säsongens bästa tävling när hon trampade över två gånger och till sist landade på 6.42. Som inte räckte till final.

Många kanske undrar vilken planet hon kommer ifrån

Men det är Khaddi Sagnia i ett nötskal.

Tjejen som gör vad som faller in och även säger vad som faller henne in. Men att missa final i andra mästerskapet i rad är ett oroande tecken.

Vilka har vi kvar då?

De enda finalhoppen är Sofie Skoog och Erika Kinsey. Men i damernas höjd känns det som det kan sluta hur som helst bakom helt överlägsna Marija Lasitskene från Ryssland.

Det kan bli allt från medalj till missat kval.

Så enormt jämnt är det bakom ryskan. Den som har en bra dag kan åka hem med en VM-medalj.

Och, ja. Vi har tre gångare här också. Gångare har skrällt förr, men jag räknar dem inte riktigt till friidrotten eftersom de har ett eget förbund i Sverige. Märkligt nog.

Friidrotten har letat efter en ny stjärna nu när Usain Bolt slutar.

De har hittat en i alla fall tillfällig ersättare i Isaac Makwala, 30, från Botswana.

Han har blivit den stora publikfavoriten här i London. Den store hjälten.

Det var magisk stämning när han ensam sprang till semifinal i regnet och samma vrål när han gick till final i sitt andra lopp för dagen. Nu känns han nästan som favorit, då storfavoriten Wayde van Niekerk var nära att missa finalen på 200 meter. Han gick slita för att ta sig i mål som trea i sitt heat på 20.28 och gick vidare på tid som åttonde och sista man. Hans tre heat på 400 meter sög mycket kraft.

No way, Norway.

Britterna undrade nog när en 21-årig norrman sprang hem VM-guldet på 400 häck. Han kom till VM som sexa i världen, men slog alla stora namn i finalen. Han ledde från start till mål.

Han verkade inte tro på det själv när han korsade mållinjen.

Segertiden 48.35.

Och som det inte vore nog med denna svarta onsdag, så gick Norge om Sverige i medaljligan också.

Ett guld mot ett silver.

Nu får man skaffa skägg och lösnäsa när man ska träffa sina norska kollegor resten av VM.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.