Charles Leclerc: ”Var som en bror för mig”
Publicerad 2018-04-14
BARCELONA. På racerbanan har Charles Leclerc kört hem stora segrar på sin väg mot F1.
Men vid sidan av har han drabbats av stora förluster.
För Sportbladet berättar han om chocken när hans bäste vän Jules Bianchi omkom och om drömmen som tagit honom vidare.
Han är spenslig, ung och försynt. Han kallas för den största talangen sedan Max Verstappen kom till Formel 1, stöttas av Ferrari som ser honom som en framtida förare och han drömmer, precis som alla andra F1-förare, om att bli världsmästare.
Men samtidigt bär han en stor sorg på sina tunna axlar.
Sporten som han själv älskar tog också livet av hans allra bästa vän.
– Jules var som en bror för mig, han har varit enormt viktig för min karriär. Det var min pappa också. Min far gav mig också väldigt goda råd. De två personerna, tillsammans med min manager Nicholas och Ferrari, har hjälpt mig allra mest, berättar Charles Leclerc.
Körde till bränslet var slut
Hans pappa Hervé var själv racerförare i unga år och det var han som introducerade Charles för racingen.
– Det var en dag när jag inte ville gå till förskolan, jag var bara fyra år. Jag sa till pappa att jag var sjuk, även om jag inte var det. Jag hade bara ingen lust, skrattar han.
– Pappa skulle träffa Jules Bianchis pappa den dagen. Han hade en go-kartbana och jag fick följa med. De hade en kart för barn och jag fick testa den. De band fast den ena ändan av ett rep i min go-kart och den andra i den som Jules pappa körde. De ville vara säkra på att jag skulle klara av att svänga och bromsa.
Och nog klarade fyraåringen både det ena och det andra.
– Efter ett varv eller två tog de bort repet och jag körde vidare.
– Jag körde hela dagen, till dess att det inte fanns något bränsle kvar. Just vid det tillfället blev jag förälskad i racingen och det var väldigt tydligt att det var det jag ville göra med mitt liv.
Jules var som en bror
2005 inledde Charles Leclerc sin karriär i karting, han blev snabbt fransk mästare och hela tiden fanns den åtta år äldre Jules Bianchi vid hans sida. Fransmannen som redan hade tagit flera kliv på racingens trappa hjälpte sin yngre vän så fort han hade möjlighet.
– Jules har varit väldigt viktig, inte bara för min karriär. Han var en nära vän till mig och min familj. Varje gång jag fick något problem kunde jag ringa till honom, han kom till mina tävlingar och hjälpte mig att lösa det som jag inte klarade av själv.
– Den dagen vi inte längre kunde finansiera min karriär fanns han också där.
När Charles och hans pappa 2011 ville lämna Frankrike för att satsa internationellt hade de svårt att få ihop en budget, men återigen var det Jules Bianchi som gav honom råd. Han hjälpte honom att få kontakt med sin egen manager Nicholas Todt, som också är son till FIA:s president Jean Todt.
– Det är en väldigt dyr sport och vi behövde sponsorer för att ta det nästa viktiga steget i min karriär. Jules berättade för Nicholas om mig, han såg mig tävla och bestämde sig för att hjälpa mig vidare. Det var Nicholas som tog mig till Ferrari och nu kör jag Formel 1.
– Utan Jules hade ingenting av detta hänt. Då hade min karriär tagit slut där. Han har varit otroligt viktig för mig.
Omkom efter olyckan i Japan
Bianchi var den förste av de två vännerna som nådde Formel 1. Han var också en av Ferraris förare, men för att skaffa sig erfarenheter kör han för Marussia. Under Japans GP 2014 tappade han kontrollen över sin bil, körde in i en hjullastare och ådrog sig smycket svåra huvudskador. Han opererades akut, men återfick aldrig medvetandet.
Jules Bianchis död chockade F1-sporten svårt. Det var den första dödsolyckan i samband med ett F1-lopp sedan Ayrton Sennas död på Imola 1994.
– Det var fruktansvärt svårt. Det var en enorm chock, hela året var tufft. I nio månader väntade vi i ovisshet på vad som skulle ske. Vi visste att det skulle vara väldigt svårt för honom att komma tillbaka till ett normalt liv, men så länge han levde fanns naturligtvis hoppet. När vi förlorade honom var det väldigt tungt, säger Charles Leclerc som 2017 även förlorade sin pappa.
– Jag kan inte ändra på det som har hänt, men även om det har varit hemskt jobbigt har jag aldrig funderat på att sluta. Det svåra som har skett påverkar inte min racing.
Målet: Att vinna VM
Det visar även resultaten. 2016 debuterade han i GP3 och vann mästerskapet, 2017 vann han Formula 2 och nu har han kört sina första F1-lopp. Men den här gången kan han inte vinna - den bil han kör är inte tillräckligt bra.
– Jag har tänkt mycket på det. För ett år sedan var jag inte redo för F1, men jag har mognat och gått igenom svåra saker. Nu är jag redo. Jag säger inte att det är enkelt, men att jag inte har några problem att ta mig an den biten.
Under de inledande loppen har han fått stryk av kollegan Marcus Ericsson, men det ändrar inte på hans inställning.
– Jag gör det bästa jag kan. Klarar jag av att slå honom är det naturligtvis ännu bättre, han är trots allt den enda föraren som har samma material, säger Charles Leclerc som i går besegrade Marcus Ericsson i kvalet till Kinas GP.
– Det är viktigt att slå din kollega, men du får inte bli besatt av det. Det viktigaste är att vi jobbar tillsammans, att jag kan lära mig så mycket som möjligt för att i framtiden nå det resultaten som jag vill ha.
Och det är?
– Att en dag bli världsmästare i Formel 1.
