”Målet är att göra ett bättre OS i Paris än i Tokyo”

Kajsa Bergqvist lägger ribban på rekordhöjder

Mats Wennerholm

helskärm

Finnkampen blir ett regimskifte i svensk friidrott.

Karin Torneklint avgår som förbundskapten efter drygt åtta år och Kajsa Bergqvist tar över.

Och hon lägger ribban på rekordhöjder direkt.

– Ja, målet är att göra ett bättre OS i Paris 2024 än det i Tokyo senast. Det är självklart för mig, säger Kajsa.

Kajsa Bergqvist är tillbaka i svensk friidrott och har redan smugit igång jobbet som förbundskapten. Hon står på Stockholms stadion den här dagen som en i laget inför helgens Finnkamp.

Hon landslagsdebuterar i förtid i sin nya roll som förbundskapten.

– Ja, officiellt börjar jag den första oktober, men jag var på SM i Borås förra helgen fick dra på mig landslagskläderna för första gången sedan VM i Osaka 2007. Det det kändes helt fantastiskt bra.

– Nu ska jag och Karin hjälpa varandra på Finnkampen och det känns ovärderligt för mig att få komma igång redan nu.

Hur taggad är du på det nya jobbet?

– Jättetaggad. Det här ska bli superkul. Det hann ju gå ett och ett halvt år sedan jag fick en intresseförfrågan tills allt var klart. Så jag har verkligen hunnit tänka och förankra det här.

”Det känns oerhört inspirerande”

Kajsa var en världsstjärna i friidrott med ett VM-guld utomhus i Helsingfors 2005, som också gav henne bragdguldet då hon kommit tillbaka från den hälseneskada som stoppade henne från att slåss om ett guld i OS i Aten 2004.

Men hon har ett OS-brons från Sydney 2000, två VM-guld inomhus och har fortfarande det gällande världsrekordet inomhus med 2,08 från tyska Arnstadt 2006.

Det gör henne till en av de största i svensk friidrott någonsin.

Nu börjar en nytt kapitel i hennes idrottskarriär.

Och en ny era för svensk friidrott?

– Nja, den tycker jag nog redan är här. Det var några år när det var nedåt, som i OS i Rio 2016. Men nu är vi tillbaka och det känns oerhört inspirerande.

Stor fördel med egna erfarenheter

Det blev två OS-guld och ett silver i Tokyo och ändå har du ännu högre målsättning inför OS i Paris 2024?

– Ja, jag tycker det vore fel att inte ha det som mål. Kanske inte bara medaljer, men ha ännu fler topp åtta och alla grengrupper representerade.

– Vi har ju Mondo Duplantis och Daniel Ståhl som kommer vara med då också om de håller sig hela och motiverade. Jag var oerhört imponerad av dem i OS, hur de hanterade pressen. Det är en helt annan sak att komma underifrån, men att ha pressen på sig att allt utom seger är ett misslyckande är något helt annat. Jag har varit med om det själv och det är ingen lätt sak.

Men utöver de två och Simon Pettersson, vilka ser du som möjliga medaljkandidater i Paris?

– Det är svårt att veta, men Thobias Montler var ju på vippen att ta medalj redan i Tokyo och Khaddi Sagnia är definitivt ett namn som hon hoppar just nu.

– Sedan har vi juniorerna som är på väg upp.

Du har ju själv gått igenom allt som väntar namn som JVM-vinnarna Maja Åskag och Gabriel Wallmark. Har du en fördel av det?

– Ja, jag tror det är en stor fördel. Jag var ju själv lite av en juniorstjärna och upplevde en tid då alla drar i en. Det är viktigt att hålla fokus på det väsentliga och det är inte alltid det lättaste.

– Där kan jag säkert hjälpa och stötta och se till att förutsättningarna finns där. Sedan måste alla hitta sina egna vägar och ta sina egna beslut. Det som var rätt för mig, kanske inte är rätt för alla.

”Inte som i fotboll...”

Hur mycket kan man påverka som förbundskapten i friidrott?

– Ja, det är inte som i fotboll, det går inte att coacha på det sättet. Min roll är att se till att alla aktiva för de bästa förutsättningarna och att den kompetens som finns utnyttjas.

Ja, Kajsa ser definitivt ut att trivas där i höstsolen på Stockholms stadion.

Frågan är om den nya karriären ska bli lika framgångsrik som den gamla.

Hon har i alla fall alla förutsättningar.