”Jag har saknat allt som har med idrott att göra”
Loui Sand tränar handboll igen: Vill tacka hela svenska folket
Publicerad 2020-02-29
Loui Sand har OS-, VM och EM-meriter samt över 100 landskamper för Sverige men 27 år gammal lever hans handbollsdrömmar nu långt ifrån elitarenorna.
Men de lever igen.
– Jag har haft abstinens och saknat allt som har med idrott att göra, säger Loui Sand som nu tränar igen.
För ett dryg år sedan bröt Loui Sand proffskontraktet med franska damlaget Fleury och avslutade samtidigt sin framgångsrika handbollskarriär. Bakom Sand låg fem SM-guld och ett EM-brons men framför en köplats för könsdysfori.
Loui var född i fel kropp.
”Gör mig så jävla glad”
Över ett år har nu passerat och Sand var länge övertygad om att han hade gjort sitt på handbollsplanen. Men den senaste månaderna har något hänt.
– Jag har försökt träna en gång per dag sedan jag slutade men då har jag varit i gymmet och mer tränat för mitt välmående. Men nu senast kände jag mig bara så mätt på det och behöver variation. Jag är trött på att träna själv. Det är så mycket roligare att gå till ett lag, socialisera sig och tjöta. Allt vad det innebär med lagidrott. Det är så mycket roligare att träna då och det är jätteviktigt för mitt välmående. Jag har inte saknat handbollen för fem öre sedan jag slutade men nu de senaste två-tre veckorna har jag haft abstinens efter att träna handboll med det sociala och gemenskapen. Allt som har med idrott att göra.
Sand hörde därför av sig till sin gamla klubb Sävehof med frågan om han kunde få komma ner och träna med de gamla lagkamraterna i damlaget.
– De var jättefina och snälla, så det var inga problem alls. Så jag började träna med dem igen i måndags, och de säger att det är kul att jag är där och tillför energi. Det är underbart att höra.
Märker du av att din kropp har förändrats av hormonbehandlingen?
– Jag har inte sprungit max efter en boll på över ett år så just nu försöker jag bara ha kontroll över kroppen. Allt känns annorlunda, men det hade det gjort även utan hormonerna. Men jag känner mig lite starkare när det blir närkontakt.
Hur är det att ha en boll igen?
– Det är helt underbart. Jag älskar ju bollen, vi har gjort många grejer ihop jag och den bollen. Men vi jobbar på att få ett bra samarbete igen. Den gör mig så jävla glad, det är helt sjukt. Det går inte att beskriva alltså.
”Ni gör det lättare för mig att leva”
I januari blev basketspelaren Noel Filén Hammarström Sveriges första transsexuella elitidrottare. I samband med den historiska matchen höjdes röster för att idrotten måste bli bättre på att välkomna transpersoner.
För Loui Sand är comebacken inte på något sätt elitinriktad och har börjat lite försiktigt i damlaget. Men 27-åringen är samtidigt tydlig med att det inte är där han ska spela.
– Jag är med damerna för att börja någonstans. För att börja lära känna min kropp på nytt och se vad jag går för. Men sedan vill jag inte vara med damerna. Jag har ingenting med damerna att göra överhuvudtaget. Jag är sjukt glad över att få vara med dem nu men sedan ska jag i så fall vara med herrarna. Det är killar jag vill vara med och det är där jag hör hemma.
Vill du börja tävla igen?
– Jag vill inte elitsatsa, utan bara träna för att det är kul och för det sociala det ger. Jag kan tänka mig att spela med något herrlag längre ner i divisionerna sen men det är inte bara för mig att hoppa in med herrar. Herrar har till exempel en större boll i handbollen och då har vi det här med axelskador och att hålla en större boll. Så jag måste öva upp det först. Jag ska prova med herrar senare, men har har ingen aning om i vilket lag och på vilken nivå. Jag ska i alla fall börja lågt och bara ha kul. Men det känns som det är öppna dörrar eftersom alla är så snäll mot mig. Jag var till exempel i Sävehofs-herrarnas omklädningsrum och duschade häromdagen. Då kom det in en herrspelare, men det var inga konstigheter alls. Det gör mig enormt glad och varm i kroppen.
När Loui Sand avslutade handbollskarriären gav han också upp sitt yrke. Nu jobbar 27-åringen istället som föreläsare kring hur det är att vara mörkhyad, komma ut som homosexuell och vara transsexuell i Sverige. Han beskriver det själv som en bred föreläsning präglad av humor.
– Jag älskar mitt nya jobb. Det är en bearbetningsprocess för mig men jag brinner för de här frågorna och vill sprida så mycket kunskap som möjligt. Men det är stor skillnad mot mitt gamla liv. Jag försöker svara på mejl, fixa alla bokningar och planera med allt vad det innebär. Förut gled jag alltid bara med eftersom det var 24 andra tjejer som hade koll på allt åt mig.
Vad betyder idrotten för dig i dag?
– Otroligt mycket! Den har gett mig jättemycket. Jag har fått träffa massor av människor, rest runt i världen och verkligen fått göra det största en idrottare kan göra med OS, VM, EM och Champions League samt över 100 landskamper för Sveriges damlandslag. Det är fantastiska saker jag fått vara med om. Men nu är nästa mål bara att träna och få de gratis endorfiner man får via idrotten genom det sociala. Och sedan att tillföra det jag kan göra i ett lag. Jag tror det kommer lösa sig, säger Loui Sand och säger att han också vill passa på att skicka en hälsning:
– Tack återigen hela svenska folket för att ni accepterar mig för den jag är. Ni gör det lättare för mig att leva.