Alingsås sprang i från Ystad

Uppdaterad 2016-05-03 | Publicerad 2016-05-02

Landslagsstjärnans lugnanade besked om skadan

Dubbla smällar för Ystad i den första semin:

Överkörda av Alingsås efter paus och storstjärnan skadad.

– Det kvittar om blödningen är borta eller inte – jag spelar ändå på torsdag, säger Lukas Nilsson.

”Barcelona har sin tiki-taki, vi har vår kontringshandboll”, sa Alingsås tränare Mikael Franzén inför första semifinalen mot Ystad på hemmaplan.

Han kunde lagt till ”och vårt försvarsspel” (även om det förra bygger på det senare).

Efter att Ystad varit i ledningen i princip hela matchen, mycket tack vare storskytten Lukas Nilsson och målvakten Anders Persson, lossnade det för Alingsås framåt i början av andra halvlek.

När Johan Nilsson satte 14-13 efter 34 minuter var det första gången Alingsås var i ledningen.

Sedan kom rycket som frukten av ett aggressivt försvar i en klass som man inte sett sedan försvarsgeneralen Max Darj blev skadad i vintras samt de patenterade kontringar.

”Skenbenskaka”

Tre minuter senare hade Alingsås ryckt till 18-15 som hann bli 22-17 till mitten av andra halvlek.

I Ystad var det bara Lukas Nilsson som lyckades straffa Alingsås när skåningarna annars körde fast helt. När landslagsstjärnan sedan tvingades kliva av med en skada i underbenet var det kört för skåningarna och matchen slutade 28-23 (11-12).

På väg hem i bussen kommer dock lugnande besked om storskyttens skada.

– Det är en blödning bredvid skenbenet, en skenbenskaka. Det gör förstås ont som fan. Nu gäller det att få bort blödningen till torsdag (match 2 i Ystad) och det är jag övertygad om att vi får, säger tränaren Sebastian Seifert.

Nilsson själv:

– Det kvittar om blödningen är borta eller inte; jag spelar ändå på torsdag.

”Inte dött ännu”

Smällen fick han i en närkamp med landslagspolaren Jesper Konradsson.

– Hans knä träffade mitt skenben. Jag hade ont där sedan tidigare så han prickade väldigt ”rätt”, om man säger så. Det var ren otur och han har skickat ett sms, det är lugnt.

Seifert och Nilsson är överens om att anfallsspelet måste bli bättre för att man

– Vi är alldeles för stillastående. Det är mycket som ska bli bättre. Men vi tänker positivt. Vi har inte lagt oss ner och dött ännu, säger Nilsson.