Ultimata beviset – här är tronföljaren
Publicerad 2016-06-04
Käck: Precis vad WTA-touren behöver
WTA-touren har suktat efter en ny superstjärna.
Nu behöver vi inte längre frukta för en tid utan Serena Williams.
Garbiñe Muguruza är den perfekta tronföljaren.
Serena Williams förlorar inte tennismatcher för att motståndaren är bättre. Hon förlorar bara mot sig själv. Så har det sett ut i över ett decennium; den överlägsna världsettan har bara haft sina egna demoner att brottas med.
Nu har hon två riktiga motståndare.
Sig själv.
Och en 22-årig spanjorska.
I toppen för att stanna
I en av den mest välspelade Grand Slam-finalen på senare år hände det som aldrig händer. Serena Williams spelade bra – men förlorade ändå.
Visst, segern kom inte som en blixt från klar himmel; Muguruza var trots allt världsfyra redan när turneringen inleddes och hade redan besegrat Serena en gång tidigare.
Det är inte tal om ett tronskifte.
I alla fall inte än.
Men vi fick det ultimata beviset på att Garbiñe Muguruza är i världstoppen för att stanna.
Sättet hon vinner på säger allt och lite till. Man bränner inte fyra matchbollar mot tidernas kanske största idrottskvinna bara för att direkt efteråt gå ut och serve hem matchen utan att svaja.
Det visar att hon har spelet – och psyket.
Nu har hon vunnit sin första Grand Slam-titel.
Det kommer garanterat bli fler än så.
”Perfekta arvtagaren”
Muguruza är precis vad WTA-touren behöver. En spelare som vågar ta för sig både på och utanför banan.
Damtennisen har Serena Williams. Men fler ambassadörer behövs. Speciellt nu när Victoria Azarenka dras med allt för mycket skador och Maria Sjarapovas framtid förblir osäker.
Nu råder inte längre några tvivel om att Garbiñe Muguruza är den perfekta tronföljaren.
Inte för att jag tror att tidernas största är slut som artist.
Verkligen inte.
Men man måste också vara realistisk och inse att Serena fyller 35 till hösten.
Hon har inte många år kvar på den här scenen.
Innan hon slutar ska hon hinna med att först tangera Steffi Grafs Grand Slam-rekord, och förhoppningsvis även slå det.
Det hände inte nu. Men Franska Öppna har aldrig varit hennes favoritturnering, och hon kan finna tröst i att Wimbledon lurar runt hörnet.
Hon räckte inte till den här gången.
Men det var i alla fall inte hennes eget fel.
För en gångs skulle fick hon stryk av en motståndare som var bättre.