Utnyttjade färgblindheten – för att vinna pojkmatchen
Publicerad 2019-01-23
Handbollsmålvakten Kristoffer Fredin från Borlänge är 16 år och färgblind.
Det utnyttjade motståndarna i USM när de vann efter att ha vägrat byta till en boll han såg.
– Det var fruktansvärt jobbigt, säger Fredin.
Var går gränsen mellan slipad taktik och osportsligt uppträdande?
Den gångna helgen ställdes frågan på sin spets när Borlänge HK:s sextonåringar spelade USM i handboll.
Målvakten Kristoffer Fredin har en ovanligare form av färgblindhet, tritanopi, som gör det svårt att skilja på nyanser mellan gul och blå på färgskalan. Att hallens golv var blått och träväggarna gulaktiga var i sig inga problem, så länge bollen hade en annan färg.
Men trots Fredins protester valdes en gul boll.
Tränaren skakar på huvudet
En film från matchen visar hur 16-åringen agerar ryckigt och osäkert under den första halvleken. En boll sitter i främre krysset medan han dyker åt andra. Ett annat skott går rakt på, men han håller händerna för lågt och styr bollen i eget mål. Han räddar ett par skott, men de har mer karaktären av chansningar.
I halvtid går han fram till domarna och berättar om sina svårigheter. En matchinstruktör kallas dit och hon föreslår en röd-orange boll, vilken Fredin verkar föredra. Men då sätter sig motståndarnas tränare på tvären, skakar på huvudet och vägrar att byta, vilket han i egenskap av hemmalagsledare har rätt att göra.
Så andra halvlek fortsätter på samma sätt. Motståndarna drar i från och leder med fyra bollar när Fredin får nog och lämnar planen. Med reservmålvakten mellan stolparna förlorar hans Borlänge och efteråt är Kristoffer Fredin förvirrad och arg.
– Före matchen sa jag att jag inte ser bollen. De verkade inte tro på mig, så jag tänkte att jag fick ge det en chans. Det var ju SM, säger han.
”De klappade mig på axeln”
Hur svårt var det att se bollen?
– Man ser på filmen att jag kollar åt ett helt annat håll när bollen färdas mot mig. De från sidan sa att jag gjorde mina rörelser en sekund senare än jag brukar: bollen gick i mål och sedan kom rörelsen.
Hur ser du på att motståndarna vägrade byta boll?
– Det dök upp konstiga känslor i kroppen. Gör de såhär bara för att vinna? Vill de utnyttja att jag inte ser? Är allt ett missförstånd? Men de måste ju ha sett att jag inte agerade som en målvakt brukar.
Hur ofta händer det här dig?
– Det här var första gången i livet. Varannan match väljer vi färg, de andra gångerna har vi med ett alternativ eller ber motståndarna att ta en annan färg om det blir problem. Det har aldrig varit ett problem.
Pratade du med deras tränare efteråt?
– Ja. De klappade mig på axeln och gick vidare. De var inte öppna för någon diskussion.
”Tränaren sa tvärnej”
Motståndarna agerade helt inom handbollens regelverk. De har rätt att föreslå en boll så länge domarna godkänner den. Ska ett byte komma på tal måste bollen vara obrukbar.
Men var det etiskt försvarbart att göra så i en pojkmatch? Matchinstruktören och regiondomaren Jennifer Sandström tycker inte det. Hon blev irriterad när tränaren avböjde den röda bollen, men saknade befogenhet att trotsa beslutet.
– Det är för jävligt. Han sa tvärnej och skakade på huvudet, så jag blev frustrerad inombords. Det var synd om grabben. Alla förstod hans frustration, säger Sandström.
Anser du att reglerna bör skrivas om?
– Ja. Jag ska träffa domarbaserna snart och ska snacka med honom om vad vi ska göra. För något måste göras!
Frågan är större än att gälla en person och en match, anser målvakten Kristoffer Fredin. Sju-åtta procent av alla män är färgblinda, en procent av kvinnorna, och det borde inte hindra dem från lagidrott.
– Det måste finnas ett förtroende mellan lagen. Om inte det fungerar kan man ha ett läkarintyg som säger att personen är färgblind och att motståndarna inte ska slå mynt av det. Det borde gälla hela vägen upp på seniornivå för det här borde inte få hända, säger han.
