Ikonen död – Hammarby Bandy i sorg

Publicerad 2022-05-12

Bandymålvakten och Hammarbyhjälten Thomas Fransson, 67, är död.

Jonas Claesson minns sin vän som Bajens mest betydelsefulla person på 30 år.

– Det var en chock för oss alla, säger Hammarbytränaren om onsdagens tunga besked.

Thomas Fransson under upptaktsträffen inför allsvenskan 1996/1997.

Hammarby Bandy är i sorg. På onsdagskvällen meddelade klubben att Bajenikonen Thomas Fransson gått bort efter en tids sjukdom. Den forne stormålvakten, som var med när Sverige tog sitt historiska VM-guld i ryska Chabarovsk 1981, blev 67 år.

Thomas Fransson, som även vann SM-guld med Vetlanda, värvades som tränare från Selånger till Hammarby inför division 1-säsongen 1994/1995. Redan första året tog han upp laget i allsvenskan – och sedan dess har Bajen spelat i högsta serien.

Under drygt 20 års tid har Thomas Fransson sedan haft flera olika roller i Hammarby. Bortom tränarjobbet har han även varit klubbdirektör och marknadsansvarig.

”En jäkla underbar människa”

Hammarbys nyblivne tränare Jonas Claesson, som varit bandyexpert för Sportbladet i vinter, minns sin vän med stor värme. Han nåddes av dödsbeskedet på onsdagsförmiddagen.

– Det var en chock för oss alla. Jag gick runt i cirklar mest hela dagen. Det blev rätt svårt att samla tankarna, säger Claesson.

– När jag kom till Vetlanda som 14-åring på 80-talet spelade vi ihop någon säsong, så vi har haft en jäkligt lång relation. Sedan har det inte varit den allra tightaste relationen där vi ringt varandra varje vecka, men när vi har träffats har den varit jäkligt tight.

Thomas Fransson, här i Selångertröjan, har synpunkter på domarinsatsen under semifinalen mot Villa Lidköping. Året är 1981. Det är samma år som Fransson är med och tar Sveriges allra första VM-guld – på rysk mark dessutom.

Hans sista möte med Thomas Fransson var sent i höstas, hemma på Jonas Claessons gård i Eksjö där hela veteranlaget Hammarby Old Boys hade samlats.

– Det var jättebra. Han var precis som vanligt. När man tänker på att han är borta nu blir man jävligt ledsen, säger Claesson.

– Men så fort någon nämner hans namn, och när man funderar över Thomas Fransson, så får man ett leende på läpparna. Han var en jäkla underbar människa på alla sätt och vis. Man blev alltid glad i hans sällskap.

Jonas Claesson, här intervjuad av Robert Tennisberg efter att ha valts in i Hammarbys Hall Of Fame i februari 2019.

Då har Jonas Claesson och Thomas Fransson ändå inte alltid varit ense om allting. Särskilt inte i relationen mellan klubbföreträdaren Fransson och anfallsstjärnan Claesson, som spelade i Hammarby från 1996 till 2002.

– Man har suttit med honom i både positiva och negativa sammanhang, som när det skulle sänkas löner och såna konstiga grejer. Men ändå var man alltid glad när man lämnade ett rum där han varit med.

Hyllas som den mest betydelsefulle

Enligt Jonas Claesson är Thomas Fransson den som förmodligen betytt mest för Hammarby Bandy sedan mitten av 1990-talet.

– Han har suttit på varenda stol där. En fantastisk föreningsmänniska, fantastisk på att hålla ihop saker som en spindel i nätet, säger Claesson.

– Tittar du på åren han var i Hammarby så var det inte någon dans på rosor med bara guld och firanden. Det var också ups and downs med ekonomi och såna saker, men han var makalös på att hantera sånt där.

När Hammarby tränar på torsdagseftermiddagen blir Thomas Franssons bortgång något att samlas och prata om.

– Vi kommer att ta upp det direkt. Jag har svårt att se att inte alla har någon form av relation till Thomas. Framför allt gänget ur den äldre generationen, som (Robert) Rimgård, Robin (Sundin), (David) Pizzoni och (Adam) Gilljam. Thomas jobbade ju för klubben under många år när de kom till Hammarby.

Thomas Fransson jublar efter att ha säkrat SM-finalplats 1981. Där fick Selånger dock se sig besegrat av Boltic som vann med 4–3.