Målvakterna var skillnaden i final 2

VÄXJÖ. Skellefteå förstör finalfesten i Växjö och vinner med 3–0. Men det här är en finalserie med små marginaler.

Hade lagen bytt målvakter inför den här andra finalen är jag säker på att Växjö vunnit.

Så bra var Markus Svensson – så skakig var Cristopher Nihlstorp.

Det finns ingen mer utsatt position i ett lag än målvaktens. Den enda spelaren som ensam kan avgöra matcher.

I den här andra finalen mellan Skellefteå och Växjö blev Cristopher Nihlstorp utbytt i den tredje perioden, efter att ha släppt in ett vinkelskott från Rob Schremp mellan benen. Ett bra skott, stenhårt. Men där ska det vara stängt alla dagar i veckan.

Skellefteås två andra mål är inte så mycket att säga om, men han gjorde inte de där omöjliga räddningarna som Markus Svensson gjorde på andra sidan isen.

Smålänningen från Kalmar i Skellefteås mål hade en sådan där magisk kväll då han stoppade varenda puck. Och några till. Växjö vann skotten med 25–18 och när jag räknar ihop alla kvalificerade målchanser så blir det också fördel Växjö.

Nej, det här matchen visade vad en bra målvakt betyder. Det var helt avgörande.

Nu vill jag inte såga Nihlstorp på något sätt. Han hade bara en dålig dag och målvakter har inte den lyxen. Och i Skellefteå i morgon kan rollerna vara ombytta.

Fantastiska psyken

Men målvakter är utsatta på ett helt annat sätt än de andra spelarna i laget. Varje misstag lyser i neon och det var knappast Patrik Lundh som stod i centrum efter matchen i går, trots att han bjöd på Skellefteås 2–0 då han tappade pucken bakom egen kasse.

Jag har alltid förundrats över målvakternas psykiska styrka, som gör att de glömmer så snabbt. Vare sig det gått bra eller dåligt.

Glömmer euforin över en hållen nolla precis lika snabbt som det mörka minnet av en jättetabbe.

Det är naturligtvis helt nödvändiga egenskaper i deras utsatta bransch. I morgon kommer både Nihlstorp och Svensson att vara nollställda igen.

Jag har sett så många målvaktshjältar genom åren att jag tappat räkningen.

Men jag tror inte att HV71 tagit sina tre SM-guld på 2000-talet utan Stefan Liv i kassen och det är ingen tillfällighet att Henrik Lundqvist är den gemensamma nämnaren för Frölundas två senaste guld 2003 och 2005.

Helt jämn SM-final

Eller att Pekka Lindmark var den första Percy Nilsson la pengarna på när han byggde sitt Malmö i slutet av 1980-talet.

Nu är det andra namn, andra potentiella hjältar. Jag är inte säker på vem som kommer stå där som vinnare till slut.

Än tycker jag inte att det är någon målvakt i det här slutspelet som klivit fram så som jag förväntat mig. Men vad jag vet är att målvakterna kommer spela en helt avgörande roll. Det är nästan alltid så. Vi kommer att ha en hjälte och en förlorare till slut.

Så här efter två matcher är det helt jämnt och 1–1 i matcher och räknar jag ihop samtliga sex perioder har jag svårt att se att något lag varit bättre än det andra.

Christopher Nihlstorp var en av hjältarna i första matchen i Skellefteå, Markus Svensson här i den andra i Växjö.

Det är 1–1 där också.

Förra året var Skellefteå så bra att de kunde vinna utan en storspelande målvakt. Det räckte för Markus Svensson att vara bra, men han behövde inte vara omöjlig. I år spelar han en betydligt större roll.

Måste också berömma Växjös hemmapublik, som jag klagat på en del.

I går lät de mer än någonsin. En mäktig ljudkuliss. Att den sedan tystnade mer och mer var bara naturligt i takt med att målen ramlade in.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.