Flinck: ”Bellas landslag” fortfarande – det oroar

Publicerad 2019-11-30

KUMAMOTO. Bellas landslag.

Det är ju det fortfarande.

Och det är oroväckande.

Handbolls-Sverige hade för några år sedan lite roligt åt att en annan kvällstidning konsekvent kallade elitmålvakten Linus Persson för ”Bellas pojkvän” i sina artiklar.

Det var så de byggde Perssons identitet de sista åren av hans karriär.

Efter VM-premiären kan vi konstatera att Sverige fortfarande är ”Bellas landslag”.

Det var ju så det inte skulle, eller kunde, vara i VM i Japan.

Sverige skulle inte vara beroende av en spelare som knappt spelat handboll på ett år och är långt från någon toppform.

Men tydligen är man det ändå – till och med mot ett blåbär som Kongo-Kinshasa.

Bland det sämsta jag sett

De första tio minuterna var en av de sämsta perioderna jag sett ett svenskt landslag göra – om man beaktar motståndet. Och nej, jag tycker inte att det är en ursäkt att det var en VM-premiär med flera mästerskapsdebutanter mot ett litet okonventionellt motstånd.

De inledande tio minuterna bjöd på hela paletten av misstag: övertramp, stürmerfoul, bommad straff och missade kontringar. Lägg till det ett passivt försvar, dåligt tempo och knappt några räddningar.

Hade Sverige mött ett bättre lag hade man straffats mycket hårdare och kanske hade matchen till och med kunnat vara körd.

Men nu stod det bara 2–5 när Isabelle Gulldén släpptes in från bänken och vände på hela tillställningen.

Drygt tio minuter senare klev Gulldén av igen och då var Sverige i ledning med 8–7 sedan spelmotorn legat bakom i princip varje mål: satt en straff själv, lekt in fyra inspel till linjen och spelat fram Jamina Roberts till ett mål.

Sverige hade kopplat grepp om matchen och gick till halvtid med 11–8 mot ett Kongo som då hade haft hela 13 tekniska fel (landade på 26 totalt medan Sverige hade 12).

Andra halvlek blev lite av en transportsträcka där Sverige sakta men säkert gick ifrån och till slut vann med 26–16.

Men Lagerquist var bäst på plan

Självfallet var det glädjande att se Gulldén briljera på planen igen.

Men vi ska ha i åtanke att det var Kongo-Kinshasa man mötte och hon gick inte på några egna genombrott eller avslut utifrån.

Jag skulle vilja gå så långt och hävda att det är mer ett svaghetstecken för Sverige än en styrka hos Gulldén att hon kunde/behövde gå in och dominera så här mot ett lag av Kongo-Kinshasas låga kaliber.

Det är lite oroväckande – även om Kongo-Kinshasas försvarsspel passade Gulldéns spelblick och inspelsförmåga väldigt bra.

***

Nathalie Hagman har haft en tung höst i återkomsten i den danska ligan och verkar tyvärr inte hittat formen under uppladdningen i en ny miljö (landslagets). Men det kan fortfarande lossna förstås och som Henrik Signell påpekade efteråt med anledning av de många missarna från kanterna: målvakten agerade inte som de skolade målvakter de svenska spelarna är vana vid att möta.

– Man vet inte vilken lem som ska komma ut

***

Filippa Idéhn fick ingen drömstart i sin nya roll som given förstamålvakt i ett mästerskap. Men några fina assist blev när Kongo-Kinshasas hade ett obefintligt hemspring.

***

Det är fortfarande ”Bellas landslag”.

Men bäst på plan var Anna Lagerquist.

***

Norge slog sitt blåbär (Kuba) med 47–16 i dag. Danmark sitt (Australien, men de är definitivt sämre än Kongo-Kinshasa) med 37–12.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.