Det gör ont, men Kalla vinner nog inget mer

Två år sedan senaste VC-segern

Kristoffer Bergström

Två år har gått sedan Charlotte Kallas senaste seger i världscupen.

Vi får nog börja ta till oss en smärtsam insikt.

Det blir inga fler.

Häromveckan satt jag i en fåtölj mittemot en häpen Charlotte Kalla. Hon hade tvekat sig igenom ett kalenderår som inte innehållit en enda fullträff individuellt, så med frågande ögonbryn tog hon emot listan jag sträckte över.

Zlatan Ibrahimovic, Hanna Öberg, Sarah Sjöström och överst Charlotte Kalla.

Hon var Sveriges mest populära idrottare.

Hon log.

Inte rasande utan van

På årets sista dag skejtar en av våra riktigt stora skidåkare in en tiondel efter Katharina Hennig på distansen som alltid varit hennes starkaste. Nej, det blir ingen pallplats den här gången heller, det fattas en minut på nytt. Hon ser inte alls rasande ut utan van.

Under den där intervjun närmade jag mig frågan om hennes ålder, om hon fruktade att 32 var i högsta laget för att nå upp till forna glansdagar. Hon ville inte tro det, utan spekulerade i att hon redan i vinter kunde hitta tillbaka.

Jag hoppas hon har rätt. Jag ser inget som tyder på det. Resultaten är för ihållande för att skylla på en formsvacka eller sjukdom. Det är nog tyvärr såhär bra hon är just nu.

Frågar du mig i dag säger jag att Charlotte Kalla inte vinner något mer individuellt världscupslopp i karriären. Det är såklart ingen vetenskap, jag käkar gladeligen upp det rosa pappret det här trycks på redan i februari, men jag baserar tipset på att hon inte verkar ha mer än en eller två vintrar kvar av karriären och att rivalerna ser ut att ha ryckt ifrån.

Blygsamma intäkter

Och på att hon är en mästare på mästerskap. Kalla har faktiskt aldrig varit så vass i världscupen.

Jämförelsen med Therese Johaug är slående: Kalla har hälften så många VC-segrar som mästerskapsmedaljer. Johaug har tre gånger så många. Norskan vinner hela vintrarna, svenskan kraftsamlar och kommer bländande till årets viktigaste tävling.

Likafullt är Kallas intäkter i världscupen blygsamma sett till hennes stjärnstatus. 2008 drog hon in två miljoner i och med toursegern, sedan dess ligger hon ungefär på en tredjedel per år.

Hon är inte över. Hon har mer att ge. Men jag tror bara att det finns kapacitet för en urladdning till – och den förväntar jag mig kommer på VM-stafetten nästa år. Eller möjligen på OS om två år. När hon, precis som i Seefeld i februari, skiter i formkurvor och blåser ifrån den stackars norskan som satts på hennes sträcka.

Det blir hennes avsked, tror jag.

Just då var hon bäst

Till sist vill jag skicka med en vacker bild. Den är flyktig och ensidig, men precis som fantasifull konst eggande att titta på.

Efter tre kilometer av dagens lopp radade norskorna upp sig. Jacobsen låg fyra, Östberg trea och Johaug tvåa.

Etta, halvannan sekund före, var en kvinna som för ett par månader sedan låg bredvid joggningsstigen och vred sig i knäsmärtor. En som skulle komma att tappa i mitten, börja se ut som en trött slugger, men kämpa sig i mål som trea.

Men just då.

För ett fruset ögonblick var Ebba Andersson bäst.