Wegerup: Vilda Juve snart en gigant igen

Så börjar det igen, det skådespel som jag aldrig tröttnar på. Serie A öppnar åter sin lockande famn.

Det är bara att förlora sig i den.

Det är märkligt hur en känsla kan skifta så. Att skriva inför ligastarten i Italien nu, jämfört med under de svåra åren.

År då ens kärlek till den italienska fotbollen var lika stark, men buren med lidande. Pengarna sinade, stjärnorna drog, blickarna vändes bort från serie A.

Nu kan vi som aldrig för ett ögonblick slutat att troget följa vår calcio med jubel i hjärtat konstatera att det varit en sommar som bjudit på så mycket mercato och drama att det platsat på La Scala i Milano.

Det har varit en njutning att följa spelet på nära håll. Först som utsänd på fotbolls-EM, inbäddad i Casa Azzurri i Montpellier med Conte och kvartsfinalgänget.

Senare från Puglias stränder och Roms gränder. Hela tiden med italienska fotbollsnyheter på tv, i tidningarna och i mobilen med varje samtal från italienska kollegor.

Sommarens största samtalsämne har, förstås, varit Juventus och deras vilda, målmedvetna offensiv på transfermarknaden. Laget har vunnit scudetton de senaste fem åren i rad men Juve har shoppat som vore man utsvultna på segrar. Paul Pogba såldes för monsterpengar till Manchester United och istället fick Juventus spelare som Higuain, Pjanic och Benatia. Massiva förstärkningar i varje lagdel.

Totti visade vilken ledare han är

Napolis fans fick se stans store frälsare flytta norrut och frågan är när de sista ljusblå tårarna torkar? En ikon är en ikon även om vissa menar att Milik och Gabbiadini egentligen passar bättre i tränare Sarris spelsystem.

Roma får behålla sin symbol ett år till. Mot Porto nu senast var Francesco Totti den ledare han fötts att bli men vi minns också stormarna förra säsongen. Många tippar ett pånyttfött Inter, där Roberto Mancini fått gå och De Boer tagit över, som ligatvåa. Men det kan ta tid att komma i balans efter en sådan sommar, Roma är stabilare och även om saknaden finns där efter Pjanic gör alla nyförvärv att förväntan dominerar över ängslan. Om inte annat kan de gulröda glädja sig åt att Lazio också inför denna säsong känns som ett osäkert kort.

I Milano har Milan och Inter så till sist blivit en del av det allt mäktigare kinesiska imperiet. Silvio Berlusconis storhetsdagar är sen länge över. Förändring gör ont, men mäktiga klubbar som Milan och Inter kan inte föra en skuggtillvaro år efter år. Nu kan båda lagen bygga nytt, på allvar, även om den här säsongen kan bli ännu en mellanakt, i alla fall för Milan.

Kan vara avgjort redan i mars

I stort sett allt talar för ännu en säsong där Juventus är på en egen nivå och där ligan i värsta fall kan vara avgjord redan i mars. Juventus använder Pogba-pengarna för att på allvar ta sig tillbaka till den nivå där klubben hör hemma historiskt; inte bara som giganter i Italien utan även i Europa. På sitt vanliga beslutsamma, professionella sätt jobbar sig Juve dit.

Trots att Italiens mesta mästare lär bli oslagbara för sjätte året i rad känns det som att vi står inför den mest spännande säsongen på länge.

Framför allt är den italienska fotbollens charm så mycket mer än bara topplagen och storspelarna. En ligamatch mellan två mittenlag i en av alla vackra städer, på en nostalgiskt sliten arena Långlunch med alla generationer vid bordet, matchen framför oss att njuta, supportrarna som marscherar förbi utanför, mot stadion, under en italiensk vintersol. Det om något är serie A och nu, äntligen, är sommaren slut, det är avspark.