Wennerholm: De kommer avgöra holmgången
Den här gången känns det som målvakterna kan göra hela skillnaden
Jag satt nästan och väntade på att Frölunda och Luleå skulle spela 0-0 för andra matchen i rad.
Det var länge sedan jag såg ett så strålande målvaktsspel från två så bra målvakter.
Det här var Joel Lassinanttis och Lasse Johanssons match.
Och det kändes nästan synd att en av dem fick ge sig.
Nu blev det Joel Lassinantti som släppte in matchens enda mål, det slutade 1-0 till Frölunda och göteborgarna sitter i förarsätet.
Backen Elias Fälth fick träff på en studsande puck från blå, som smet in via axeln på en skymd Joel Lassinantti.
Då hade de här båda målvakterna hållit nollan mot varandra i fem raka perioder, sju minuter och tio sekunder.
Senast Luleå och Frölunda möttes var nämligen i omgång 49 i grundserien den 1 mars.
Då stod de här båda målvakterna i den enda match som slutade 0-0 vid ordinarie tid på hela SHL-säsongen.
Nu förstår jag varför.
Det är inte ofta två målvakter stjäl showen så fullständigt i en slutspelsmatch.
Går inte att spela så mycket bättre
I fjolårets slutspel var det ingen målvakt som stod på huvudet. Inte ens Cristopher Nihlstorp kunde beskyllas för att vara den stora anledningen till att hans Växjö tog SM-guld. Även om han var bra, så kändes han inte avgörande.
Den här gången känns det som målvakterna kan göra hela skillnaden.
Nu blev Joel Lassinantti en förlorare till slut med sitt Luleå.
Men det går inte att spela så mycket bättre än han gjorde i den här första semifinalen i Scandinavium.
Det roliga med Lassinantti är att han ser ut som gamla tidens målvakter, då man lät den minsta killen i laget stå i mål redan från början.
Han är "bara" 175 centimeter i en tid då många målvakter håller basketmått.
Jag fick lite Pelle Lindbergh-vibbar under den här matchen, en annan målvakt som var just 175 cm lång och med blixtrande snabba reflexer.
Samtidigt är Frölundas Lasse Johansson i stort sett lika bra.
En annan typ av målvakt, med mer av den moderna täckande stilen.
Gett Frölunda den trygghet de behöver
Samme Johansson som kanske betraktades som Frölundas största svaghet under grundserien i fjol, innan han slog igenom och lyfte spelet i slutspelet.
Den här vintern har han varit lika bra hela tiden.
28-åringen från Nicklas Lidströms Avesta har gett Frölunda den trygghet de behöver.
Han kan vara väggen som är vägen till en SM-final.
Men det kan också Joel Lassinantti vara.
Frölunda har bara vunnit en match och de måste vinna fyra.
Något säger mig att det här kommer att bli en lång serie och att Frölunda skulle vinna första matchen hemma i Scandinavium var ju ingen skräll direkt.
De flesta hade räknat med att det skulle ryka om den här matchen redan från start och det gjorde det också.
Men kanske inte på det sätt många trott.
Visst var det en del fula smällar, som Luleåbacken Brendan Mikkelsens crosschecking i ansiktet på Johan Sundström i början av matchen, eller frölundajätten (108 kilo) Oliver Lauridsens crosschecking över revbenen på Luleås Christian Jaros i den andra.
Men det brakade aldrig loss på allvar. Det blev aldrig något grisande.
Underhållning på hög nivå
Däremot var det den roligaste match jag sett hittills i slutspelet, med ett öppnare spel och fler klara målchanser än jag räknat med.
Att det slutade 1-0 speglade inte matchen.
Det här var hockeyunderhållning på hög nivå.