Wennerholm: Maktmissbruk i sin renaste form
Publicerad 2018-09-06
Den här Ulf Rönnmark-soppan var illa redan från början.
Nu stinker den.
Redan när Sportbladet avslöjade brevet där en samlad domarkår krävde Ulf Rönnmarks avgång, var läget mer eller mindre hopplöst.
Jag och många med mig såg bara en utväg redan efter den unika palatsrevolutionen i svensk hockey.
Att avgå med omedelbar verkan. Att acceptera domslutet.
Det var en ohållbar situation redan då.
Den enda minimala chans Ulf Rönnmark hade i det läget hade varit att göra en total pudel, be om syndernas förlåtelse och hoppas på ett mirakel.
Han fick all stöttning från SHL och vd:n Jörgen Lindgren inledningsvis och togs inte ur tjänst. I stället gick han på den semester som han uppenbarligen använde till något helt annat än att vila upp sig.
Han gjorde bara saken ännu värre.
Under en pågående utredning - vilket jag antar att det måste vara - går han bakom ryggen på alla och försöker påverka några av sina kritiker och vinna över dem på sin sida.
Maktmissbruk i sin renaste form.
En omöjlig situation ännu värre
Men det slog tillbaka med full kraft och Jörgen Lindgren hade inget annat val än att plocka kompisen Rönnmark ur tjänst.
Jag har alltid upplevt Rönnmark som en trevlig, utåtriktad människa, men de erfarenheterna grundar sig mest på hans framgångsrika år som tränare och marknadsansvarig på SHL.
Han har uppenbarligen visat ett helt annat ansikte som chef och i domarnas brev räknar de väl upp i stort sett alla egenskaper som gör en riktigt usel ledare.
Och jag förstår inte hur Rönnmark kan göra en redan omöjlig situation ännu värre. Det är som att frivilligt låta sig rullas i tjära och fjäder.
Hur kunde det gå så fel?
Men just nu känns det väl bara som en bekräftelse på den kritik domarna hade redan från början.
Jag påminns om Ulf Rönnmark egna orda i det officiella pressmeddelandet från SHL, då han tillträdde jobbet som domarbas inför förra säsongen:
”Det är inspirerande att komma tillbaks in i domarverksamheten igen, men nu som ansvarig för domarna. Och jag tar över en roll som min företrädare skött med bravur. Det finns alltid saker att utveckla, förfina och förhoppningsvis förbättra och det första vi ska göra är en noggrann genomgång och summering av säsongen vi snart avslutar för att kunna prioritera och fokusera på rätt frågor inför framtiden.”
Det lät ambitiöst, men var tydligen inte värt mer än papperet det var skrivet på.
Ett år senare är han borta.
Hur kunde det gå så fruktansvärt fel?