”Pappa, pappa, vi har fler likes än Zlatan!”

Uppdaterad 2019-07-10 | Publicerad 2017-10-11

Videon med Andreas Flodén har nu setts av hundratusentals.

Videon på när Andreas Flodén, 39, hjälper både dottern Nelly, 9, och ridskoleponnyn Spider att övervinna sina rädslor har gjort succé.

Nu berättar Andreas om den hyllade insatsen.

– Det är helt galet vad några gubbskutt kan göra, skrattar han.

Klippet har spridits som en löpeld på sociala medier det senaste dygnet. Videon på Andreas Flodén, 39, som i regn och rusk guidar dottern Nelly, 9, och ridskoleponnyn Spider genom en hinderbana på Kungsörs Ridklubb, springandes och hoppandes framför ekipaget.

Klippet har över 315 000 visningar på Sportbladets ridsportsida på Facebook.

– Det är helt galet vad några gubbskutt kan göra (skratt), säger Andreas när Sportbladet ringer upp.

”Äntligen en ponnypappa”

– Jag har hållit på med elitmotocross i hela mitt liv och försökt göra mig känd för det, men det här gick ju bättre (skratt). Skämt å sido, det här är galet. Det är jättemånga som har skrivit, och känslan är ju lite ”äntligen en ponnypappa som gör något i stället för mammorna”. Men att det skulle bli så här stort... Dottern kom springande häromdagen och sa ”pappa, pappa, vi har fått fler likes än Zlatan”.

Se klippet här

Följ gärna Sportbladet ridsport på Facebook

Dottern Nelly.

Både Nelly och Spider, som aldrig tävlat tillsammans, var rädda inför att hoppa hinder.

– Nelly var rädd för att rida, och hästen är en dressyrhäst som inte har hoppat förut, så han vägrade hoppa om jag bara sprang bredvid. Han såg paraplyer innan vi skulle rida och blev stissig bara av det, säger Andreas Flodén.

Lugnade hästen

Stina Holgersson, ridskolechef på Kungsörs Ridklubb:

– Spider tycker att hindren är lite läskiga, så man behöver vara övertygande om man ska hoppa med honom. Nelly är ju inte gammal eller stor, men hästar är flockdjur så han kände sig trygg när Andreas tog täten, säger Stina, som menar att videon är ett skolexempel på hur barn kan tävla och ha roligt utan krav.

Kommer du fortsätta med det här nu, Andreas?

– (Skratt) Något år till kanske, sen får vi hoppas att Nelly klarar det själv.

Kan bli tufft för din del när hindren blir högre?

– Ja, men jag tog 1,75 i höjd på skolidrotten för 15–20 år sedan, så en meter borde man väl klara (skratt). Sen är jag jäkligt aktiv som person, lite ”dampig”, så jag springer hellre framför en häst än står och tittar på.

”Då flyger man”

Regn och lera spelar ingen roll?

– Nä, som crossåkare är jag van att springa runt i gegga, och jag står ofta ute och jobbar i yrket, så det rör mig inte i ryggen.

Vad är din relation till hästsport annars?

– Jag hade jäkligt svårt för hästar förut, och tycker fortfarande att de är lite bökiga. Rätar de ut ett ben så flyger man. Med crossen är det jag som bestämmer, medan hästar gör lite mer som de vill. Men visst börjar jag tycka att hästar är lite kul, och tittar man på ridlärarna och proffsen så förstår man ju hur bra det kan bli, säger Andreas, som hoppas att fler tar efter hans exempel.

”Lite stelt”

– Du vet, det kan vara lite stelt i ridsporten ibland. Folk som jämför sig med andra, hela tiden ska vara lite bättre. Jag hoppas på roligare stämning, att det här kan göra att vi har roligare tillsammans. Framför allt i de yngre åldrarna vill man ju ha det glada och spralliga, typ ”fan vad bra, kul”, positivt snack. Det behöver inte vara så pretentiöst.

Följ gärna Sportbladet ridsport på Facebook

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.