”Jag kommer aldrig över det”

Olof Mellberg i stor intervju inför premiären

Publicerad 2020-06-15

Olof Mellberg går inte i sin första allsvenska premiär med Helsingborg.

HELSINGBORG. Tippat på nedre halvan, bankrutt förening, felbalanserad trupp och stora skadeproblem.

Men Olof Mellberg är alltid Olof Mellberg:

– Jag kommer att vara otroligt besviken varje gång vi förlorar.

Möt HIF:s tränare i en lång intervju om avundsjukan på Malmö FF, livet i Helsingborg, straffmissen i EM och vad han gjorde när han ”försvann”.

Bara minuter innan intervjun ska börja, medan Sportbladet sitter och väntar på Olof Mellberg på Olympia, kommer beskedet att Ola Toivonen nu är officiellt klar för Malmö FF.

– Jag tränade faktiskt Ola i fotbollsskolan i Degerfors, säger den nio år äldre Mellberg, som kom till bruksorten och talangfabriken som 17-åring.

Efter intervjun ska undertecknad vidare till Toivonens presskonferens nere i Malmö.

– Hälsa honom att jag trodde att han skulle återvända till Degerfors, ler Mellberg.

De gjorde ett mästerskap ihop – EM 2012, som blev Mellbergs sista.

Från den truppen hittar vi. förutom Mellberg, också Andreas Granqvist och Martin Olsson i HIF. Faktum är att hela 17 av de 23 EM-spelarna återvänt till allsvenskan (plus Anders Svensson som redan hade kommit hem till Elfsborg).

– Det är roligt för allsvenskan. Det känns som att det är bra drag runt allsvenskan även om den inte är bland högsta rankade eller har mest pengar, säger Mellberg.

Blir du avundsjuk på MFF när de kan ta hem Toivonen till en redan så bred trupp?

– Ja, det blir jag. Framför allt i det här läget med så intensivt matchande. Vi byggde inte riktigt så från början utan ville ha in spets, vilket var tufft i sig med det ekonomiska utrymmet vi har.

Eller snarare icke-utrymmet. De svarta rubrikerna om HIF:s akuta ekonomiska kris har varit många på sistone.

Påverkas ni i truppen av krisrubrikerna?

– Jag tycker inte det. Vi har gnuggat på med vårt. Men det påverkar ju truppbygget. Vi släppte iväg Charlie (Weberg) och (Daniel) Hafsteinsson på lån. Innan dess hade vi hopp om att ta in minst en spelare, en ”sexa” på mittfältet. När vi lånade ut dem båda hoppades vi ta in två nya till och med. Sedan blev vi av med ytterligare i en back i Egzon (Bejtulai) som också hade behövt ersättas.

Egzon Bejtulais avsked har gjort Helsingborgs backlinje ännu mer fragil ...

Lägg till det skador på flera defensivt lagda spelare just nu och Mellberg verkar allt annat än nöjd med situationen dagarna innan HIF:s premiär mot Varberg, som blir hans första allsvenska premiär som tränare eftersom han kom till HIF mitt under säsongen i fjol.

– Vi har ingen bra truppbalans nu. Vi har ganska många offensiva spelare men väldigt få defensiva.

Du får väl kliva in själv? Hur bra är formen?

– Den är dålig. Jag brottas med gubbvader och annat, ler 42-åringen.

Men några dagar efter att intervjun gjordes blev det klart att mittfältaren och förre IFK Göteborg-spelaren Mix Diskerud lånas in.

Ytterligare ett problem för HIF är det ändrade matchschemat på grund av corona.

– I det ursprungliga programmet hade vi bara gräsmatcher de första 11–12 omgångarna. Där såg vi en liten fördel. Vi kunde nästan dela upp säsongen i två perioder utifrån underlag.

Nu blir det i stället två konstgräsmatcher under de sex första omgångarna som är spikade.

HIF väljer att inte förbereda sig på konstgräs inför bortamatcherna på ”plast” då den, i och för sig ganska nyanlagda, konstgräsplanen man använder på försäsongen inte duger.

– Den är så olik de konstgräsplaner som vi spelar på i allsvenskan så det är inte ens värt att lägga enstaka pass där. Det påverkar bara negativt att hålla på och byta.

”Vill inte prata om det för mycket”

HIF har inte satt upp någon placeringsmålsättning i år.

– Rent logiskt, sett till budget, hamnar vi ganska långt ner. Den korrelationen stämmer tyvärr väldigt bra i fotboll med någon decimals skillnad. Realistiskt är vi där nere i botten någonstans. Därför blir det tråkigt att säga en tråkig placering. Men vi har en bra chans i varje match vi spelar. Det blir roligare att ha som målsättning att vinna varje match. Det kommer vi tyvärr inte att göra, men den målsättningen har vi. Och jag kommer att vara otroligt besviken varje gång vi förlorar.

Mellberg bjuder inte på några taktiska hemligheter inför premiären ...

Hur ska HIF spela då?

Mellberg har laborerat mycket med formationerna under den långa försäsongen och sista veckan inför premiären har han stängt nästan alla träningar, vilket det muttrades en hel del om hos det äldre gardet supportrar bakom Sportbladets utsände på den lilla läktaren vid träningen före intervjun.

Mellberg är som en mussla när det kommer till det egna spelet och formation.

– Jag vill inte prata om det för mycket. Vi har ganska dålig koll på motståndarna eftersom det varit en lång tid utan matcher. Då vill vi inte att motståndarna ska veta för mycket om oss.

Du vill inte bjuda dem på något?

– Nej, vi har jobbat under lång tid med olika formationer och prövat oss fram.

Men kan du i alla fall säga om det blir fyra man i backlinjen och två anfallare?

– Det behöver det inte bli.

Vi återkommer till det här med taktisk flexibilitet lite senare i intervjun.

Ingen padel med ”Henke”

Mellberg har aldrig varit pigg på att prata om livet utanför fotbollen. Det är han fortfarande inte. Men efter lite lirkande får vi i alla fall en liten bild av hans liv i en ny stad sedan han i höstas, då han kastades rakt in i den allsvenska säsongen, beskrivit sin nya vardag med att det bara var jobb, jobb och ännu mer jobb.

Han har en lägenhet i centrala Helsingborg medan familjen, fru och två barn, bor kvar i Stockholm.

– Så det blir inte jättemycket fritid här. När tillfälle ges åker jag till Stockholm och ibland kommer de hit.

– Om jag har kunnat på min lediga tid så har jag spelat lite padel och tennis, vilket jag egentligen gjort sedan jag lade av som spelare. Men nu har jag som sagt problem med gubbvader.

En annan gammal kompis från landslaget, Henrik Larsson, bor ju också i Helsingborg.

Han spelar också gärna padel?

– Ja, men jag har inte spelat med honom ännu faktiskt. Jag har några andra jag spelar med. Vi har dock träffats flera gånger och har en bra kontakt.

Har du skaffat dig ett liv här?

– Det mesta kretsar ju kring fotbollen när jag är här, men via Henke har jag lärt känna en del personer.

Larsson (v) och Mellberg (h) i VM-kvalet 2005.

Kan du koppla av eller blir det nästan bara jobb när du är i Helsingborg och familjen inte är på plats?

– Jag har inget emot att gå ut och käka efter en lång dags jobb. Ibland tar jag med paddan när jag sitter själv och äter och jobbar lite. Så det blir väl hälften avkoppling och hälften jobb.

Blir det många middagar på egen hand?

– Ja, det blir det. Men det har jag inga problem med.

Vad säger du om Helsingborg som stad?

– Det är en fantastiskt fin stad. Det ser man ju med blotta ögat. Sedan är det en fantastisk miljö här på och kring Olympia. Det är en riktig idrottsstad.

– Sedan har jag alltid gillat den här delen av Sverige; sträckan från Helsingborg upp till Bjärehalvön via Kullahalvön. Speciellt byarna längs vägen där och naturen.

Har du hunnit med någon avstickare dit?

– Ja, det har jag. Jag spelade mycket tennis när jag var yngre och har spenderat många somrar i Båstad. Det är nostalgi att köra in där.

Försvann i ett och ett halvt år

Sedan han slutade spela har Mellberg i perioder gått helt under radarn. Som när han hoppade av som tränare för BP efter att fört dem från division ett till allsvenskan på två år (2016–17).

Mellberg ”försvann” och dök inte upp förrän 1,5 år senare, i juli i fjol, som manager för Fremad Amager i danska andraligan, där han bara blev kvar i ett par månader innan HIF hörde av sig.

Vad gjorde du under de där 1,5 åren?

– Jag tittade väldigt mycket på fotboll på tv, framför allt på fotboll på hög nivå. Jag scoutade mycket, analyserade mycket, läste mycket. Och så gick jag tränarutbildningen. Det gör jag fortfarande och har lite kvar. Och så engagerade jag mig i ungdomsfotbollen igen.

Närmare bestämt i Brommapojkarnas P05-lag, som han började träna när talangerna var nio år och där hans son också spelar.

Mellberg i Juventus tillsammans med Claudio Ranieri (v) och Albin Ekdal (m).

Under sin aktiva karriär spelade Mellberg bland annat i Premier League, Serie A och La Liga, i lag som Aston Villa, Juventus och Olympiakos och under tränare som Martin O’Neill, Claudio Ranieri och Ernesto Valverde.

Han borde ha ett otroligt kontaktnät inom toppfotbollen med möjligheter att göra studiebesök hos de största klubbarna och främsta tränarna när han nu valt att satsa på en tränarkarriär.

Hur många studiebesök det har blivit?

Noll.

Varför?

– Jag har valt att inspireras på andra sätt. Jag valde en lite annan väg in tränarsysslan också. Jag började i ungdomsfotbollen och sedan i division ett med BP. Jag ville ha huvudansvaret direkt. När allting ställs på sin spets och jag har huvudansvaret så måste jag sätta mig in i allt. Karriärtaktiskt hade det kanske varit smartare att kasta sig in i en storklubb direkt men lägre ner i organisationen. Men jag tänkte inte karriärmässigt.

– Jag tror att det var jäkligt nyttigt och lärorikt för mig att bli huvudtränare direkt. Jag ville verkligen grotta ner mig i det. Jag såg till att skaffa mig en bra stab och sedan...

Här lyser Mellberg verkligen upp och det glöder till i hans ögon.

– ...började vi gnugga. Vi vände och vred på allt. Det var taktisk flexibilitet in absurdum, skulle jag vilja säga.

Det var så?

– Ja, inte en match var den andra lik. Jag tror inte det finns en formation som vi inte spelade, mest i ettan men också i superettan. Vi dominerade också matcher mot topplag i allsvenskan och gick till semifinal i svenska cupen.

Bland spelarna märktes Viktor Gyökeres, Felix Beijmo, Junior och Carl Starfelt.

– Vi hade en grupp som var extremt mottaglig och som gillade att vända och vrida på saker. Vi hade en enorm utveckling. Det var väldigt utvecklande för mig också.

Men taktisk flexibilitet är inget självändamål för Mellberg. Inte alls, säger han.

– I en perfekt värld spelar man på samma sätt. Jag tror på kontinuitet. I fjol vann Djurgården på i princip samma spelsätt hela vägen och året före gjorde AIK det.

Duckar frågan om BP

Mellberg efterträddes i Brommapojkarna av portugisen Luis Pimenta som dock fick sparken nio månader senare efter att spelare i laget anklagat honom för mobbning, pennalism och sexism.

BP åkte ur allsvenskan senare på hösten.

Hur kändes det?

– Jag hade rätt mycket distans från det och faktiskt inte mycket koll.

Men kändes det som mycket av det ni hade byggt upp raserades?

– Det är bättre att du frågar dem som var med då.

Men de flesta i fotbolls-Sverige hade ju en åsikt eller uppfattning om det som hände och du hade ju dessutom varit i klubben?

– Utifrån media, menar du? Jag försöker undvika att att skapa mig en uppfattning utifrån skriverier. Men det var en tråkig säsong över huvud taget. Sedan gick det fort neråt. Synd!

BP rasade rakt igenom superettan i fjol och ska spela i division ett i år.

Luis Pimenta tog senare över Riga – men har inte coachat sedan mars 2019.

Straffmissen gäckar fortfarande

Att Mellberg skulle bli en passionerad elittränare, eller fotbollstränare över huvud taget, kunde knappast någon ana som stötte på honom under den första halvan av hans spelarkarriär.

Mittbackens ointresse för fotboll var omvittnat och i en intervju inför VM 2006 berättade han att han inte hade följt något VM före 1994. Då var han ändå 17 år.

Hur gick den förvandlingen till?

– Det skedde nog successivt. De sista tio åren som spelare var jag ganska intresserad av de olika bitarna av tränarrollen. Jag tittade mer och mer på fotboll och blev mer intresserad av helheten. Sedan hade jag lyxen att få vara i en miljö i den yttersta eliten. I början av min karriär jobbade de flesta lagen likadant. Sedan ökade proffsigheten och i slutet av min tid i Premier League blev träningsmetoderna och kosten allt mer noggranna. Sedan kom jag till Juventus (2008) och där blev allt proffsigare per automatik. Lite senare kom den taktiska flexibiliteten. Jag har haft bra tränare på vägen men också mycket noggranna ledarstaber som jag lärt mig mycket av.

Själv spelade Mellberg hela sex mästerskap för Sverige mellan 2000 och 2012.

Många menar att Sverige sedan 1994 aldrig varit närmare att gå riktigt långt än vid EM 2004. Då missade Mellberg den avgörande straffen mot Holland i kvartsfinalen.

Han har fortfarande inte kommit över den missen.

– Nej, det kommer jag aldrig att göra. Det påverkade så mycket.

Själv tycker den gamle mittbacken att man hade störst chans i VM 2002.

– Då hade vi verkligen kunnat gå hela vägen. Vi vann Dödens grupp och sedan öppnade vår halva upp sig i lottningen. Det kändes som vi var bättre än Senegal också. Vi tryckte på och sedan fick de en snabb omställning och så ”puff” så var det över, säger Mellberg.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.