Laul: Bara det som kan stoppa Blåvitt
GÖTEBORG. Efter den bästa säsongsinledningen sedan 1928 och ett miniryck i tabelletoppen är det läge att damma av den klassiska frågan ”Vad kan stoppa IFK Göteborg i år?”.
Tips mottages tacksamt för jag kommer inte på så mycket.
Över 16 000 åskådare på Gamla Ullevi, snudd på sommarvärme, bra drag på båda klackarna och ett underhållande rød pølse-tifo från hemmafansen på levande sittplats.
Blåvitt och deras danskar har varit en lyckad historia, toppmötet mot Elfsborg blev inget undantag.
Borås-laget kom med en tydlig matchplan med låga utgångspositioner, här skulle inte Lasse Vibe springa in bakom Anders Svensson och göra mål.
Den planen fungerade utmärkt i nästan en hel halvlek.
I 44 och en halv minuter för att vara exakt.
Då rann en Mattias Bjärsmyr-passning från mittplan rakt igenom båda lagen, Vibe förstod vad som var på väg att hända och dök upp bakom Svensson, rundade Kevin Stuhr Ellegard och rullade bollen i mål trots halvbesvärlig vinkel.
Klokt, snyggt och tacksamt.
Champagne eller folköl?
Att Bjärsmyrs boll egentligen var menad till en annan dansk, Jakob Ankersen, spelade mindre roll: Det var rättvist efter en halvlek som Blåviitt hade dominerat med ett tryggt och snabbt passningsspel som gjorde att Elfsborg trots sin kompakta matchplan inte alltid hängde med.
– Champagnefotboll, sa Jörgen Lennartsson.
– Folkölfotboll, kontrade kollegan Magnus Haglund.
Själv har jag döpt IFK:s vägvinnande spel till ”Poseidonfotboll”, och om det är en bra beskrivning av första halvlek blev det raka motsatsen i andra.
Den var nämligen Elfsborgs från början till slut.
Jag frågade Lennartsson om det verkligen varit meningen att laget skulle krypa hem och bevaka ledningen, och det var det egentligen inte men efter att Sören Rieks burits ut på bår efter en dryg timme (röntgar knäet under fredagen) blev Lennartsson tvungen att beordra reträtt.
– Då handlade det om att försvara ledningen och det gjorde vi bra runt boxen.
För all del.
Snudd på sensationellt
Fotboll handlar lika mycket om det defensiva, och där finns inget lag som slår Göteborg på fingrarna i år: Fem insläppta mål på tolv matcher är snudd på sensationellt starkt. Då har Thomas Rogne ändå varit magsjuk i två raka matcher och Hjalmar Jonsson vikarierat (bra i dag).
Fem insläppta mål skulle egentligen varit sex eftersom Ankersen räddade en boll på mållinjen med armen, Michael Lerjéus missade detta och det blev varken mål, straff eller utvisning.
Det var inte enda omdiskuterade situationen: I första halvlek valde Lerjéus att inte blåsa straff när Elfsborgs Sebastian Holmén tog med hands i eget straffområde. Enligt Lerjéus signalerade Holmén för offside med armen rakt upp, och det kan visserligen vara en rimlig motivering till att inte blåsa men tills jag vet mer tvivlar jag.
En sak är säker: Domare Lerjéus har inte haft något särskilt bra 2015 så här långt även om ingen av tränarna ville kritisera hans generella nivå.
– Det är inget jag tänkt på, menade Lennartsson.
Serieledarna höll undan, fansen sjöng om hur det är att vara serieledare, Malmö, Elfsborg och IFK Norrköping är fem poäng bakom, och så här bra har Blåvitt inte startat serien sedan 1928.
Vad kan egentligen stoppa Göteborg i år?
Vibes sista hemmamatch?
Jag ställde frågan till Jörgen Lennartsson:
– Det är en lång resa och vi är inte ens halvvägs ännu. Vi tittar till nästa dag bara, det går inte att göra på något annat sätt. Det är fokus på träning och att hålla ihop gruppen på ett bra sätt, sa Jörgen.
Det slog mig senare, att den sista meningen kanske syftade på John Alvbåges extremt starka reaktion när Haitam Aleesami bjöd Elfsborg på en hörna. Blåvitt har många vinnarskallar, nu har de fått vittring och då är det starka känslor i omlopp.
1-1 hade kanske varit ett rättvist resultat sett till att lagen ägde varsin halvlek men till slut blev skillnaden att Göteborg har Lasse Vibe och Elfsborg knappt en frisk anfallare. Mittbacken Jon Jönsson kastades in som forward mot slutet, och blev utvisad några minuter senare efter en armbåge i skallen på Göteborgs bäste spelare för dagen Gustav Svensson (det såg inte ut att vara meningen).
Frågan är bara, för att återknyta till inledningen, om Blåvitt får behålla Lasse Vibe säsongen ut? Det kan ha varit hans sista hemmamatch, och att ersätta honom blir inte enkelt. Varken Gustav Engvall, Mikael Boman eller Thomas Mikkelsen har levererat hittills, och utan Vibe står Blåvitt inför en forwardskris om vi ska hårdra det.
Det talar förstås emot att de skulle fortsätta på den inslagna poängvägen, i höst väntar dessutom tuffa bortamatcher mot MFF, AIK, Djurgården och Elfsborg.
Så mycket mer negativt, bortsett från skador men det kan ju drabba alla lag, kan jag faktiskt inte att komma på om IFK Göteborg just nu.